Hunden på köksgolvet vid den tomma matskålen
Skålen är tom. Jag kan kontrollera det åt dig en gång till.
Jag hade ätit min frukost och gjort ett ganska grundligt arbete med det som fanns i skålen. Du stod kvar i köket och ordnade med ditt. Först gick jag därifrån, som om saken var avslutad. Sedan hörde jag ett litet ljud från din hand och vände tillbaka. Det kunde finnas anledning att se efter vad som hade hänt medan jag var borta.
Skålen var fortfarande tom. Jag satte ner nosen och undersökte kanten. Sedan kom botten, en liten bit av sidan och platsen där den stod mot golvet. Det smakade inte mer för att jag återvände, men det var åtminstone ordentligt kontrollerat nu. Jag såg upp på dig. Du log och verkade mycket mindre överraskad än jag hade kunnat önska mig.
Skålen gled en liten bit när jag kom åt kanten. Du vände dig om vid ljudet och jag stannade upp, med nosen fortfarande nära botten. Sedan såg jag på dig. Om du tänkte hjälpa till med undersökningen var det ett ganska bra tillfälle nu.
Du hade gjort i ordning frukosten som vanligt. Jag hade väntat nära medan du fyllde min skål och ställt mig på min plats när du bar fram den. Det fanns många små saker att känna igen i förloppet. Dina steg. Ljudet när skålen sattes ner. Handen som flyttade sig så att jag fick komma åt. Jag hade varit med om alltihop från början.
Ändå är det en ganska stor skillnad mellan att vänta på något som doftar gott och att stå framför en tom skål efteråt. Förväntan har hunnit ta plats i hela kroppen. Den försvinner kanske inte i samma ögonblick som den sista biten gör det. Jag kan fortfarande vara intresserad av köket en stund, särskilt när du håller på med saker som låter bekanta.
Du öppnade ett skåp. Jag följde rörelsen med blicken och tog ett steg närmare, men du tog fram en ren kopp. Jag kunde se att den inte var min. Då gick jag tillbaka till min plats och nosade på skålen en gång till. Det var bäst att hålla reda på det som faktiskt hörde till mig medan du ordnade med sådant som verkade betydligt mindre lovande.
Du sade mitt namn och jag såg upp direkt. Där stod du med en hand mot köksbänken och ett leende i ansiktet. Jag viftade på svansen. Det var trevligt att du hade upptäckt mig, även om handen den här gången inte hade något ätbart att komma med. Jag gick fram och ställde mig nära ditt ben en stund.
Sedan lade jag mig på mattan där jag kunde se vad du gjorde. Det gick bra att följa köket därifrån också. Jag behövde inte stå precis vid dina fötter när du gick mellan skåpen. Ibland kom handen ner till mig när du passerade. Ibland fortsatte du med ditt och jag låg kvar med huvudet vänt mot den del av rummet där de intressanta ljuden brukade börja.
När jag hade lämnat skålen tog du upp den och diskade den. Jag lyfte huvudet när den rörde sig i din hand. Det var alltså mer som skulle hända med den, fast jag redan hade undersökt den så noga. Du sköljde, ställde den åt sidan och fortsatte med nästa sak. Jag reste mig för att se om min hjälp behövdes efter det.
Du fyllde vatten i en annan skål och satte ner den. Jag gick fram, nosade och drack en stund. Det var också något jag ville ha, även om ljudet först hade fått mig att hoppas på en fortsättning av frukosten. Du stod bredvid medan jag blev färdig och gick sedan vidare. Jag följde dig med blicken innan jag återvände till mattan.
Det är mycket i ett kök som kan få mina öron att vakna. Du kan flytta en påse, öppna en låda eller råka stöta till en skål utan att ha något särskilt ärende till mig. Jag kan hinna få flera förslag innan du ens har hittat det du letar efter. En del av dem är mycket trevliga förslag och därför värda att undersöka lite närmare.
Jag tycker om att få vara nära dig medan morgonen ordnar sig. Det finns mer där än det som går att äta. Du kan stanna vid mattan och stryka mig över sidan. Jag kan lyfta huvudet för att hälsa och sedan lägga ner det igen. Efter en stund märkte jag att jag lyssnade mer efter dina steg än efter skåpet där maten brukade finnas.
När du gick mot hallen reste jag mig ändå genast. Nu var det ett annat välbekant förlopp som började. Du tog fram ytterkläderna och jag kom efter, med svansen i rörelse på nytt. Det hade hunnit bli dags för nästa roliga sak. Den låg tydligen på andra sidan dörren och behövde både koppel och vinterjacka för att bli färdig.
Vi gick ut en stund senare. Jag stannade vid busken nära gången och behövde sedan undersöka en ny fläck lite längre bort. Köket hade lämnat plats åt sådant som bara gick att hitta här ute. Jag hade fullt upp med nosen igen, men nu på ett helt annat sätt än när jag hade gått runt den tomma skålen hemma på golvet.
När vi kom in stod skålen ren på sin plats. Jag gick förbi, stannade och tog en snabb titt. Du upptäckte det och skrattade lite. Jag såg upp på dig med svansen i rörelse. Sedan gick jag vidare till rummet. Det skadade väl knappast att kontrollera att ingenting hade hänt medan vi var ute.