En vit hundtass står på en matta vid en dörröppning, med snö utanför.
Citat och kloka ord

En tass i taget

Du väntade på fyra tassar på mattan. Jag började med en.

Du hade lagt fram en matta på golvet och satt dig en bit ifrån den. Jag kom fram för att se vad vi skulle göra. Det fanns inga särskilda anvisningar på mattan, åtminstone inga som jag kunde använda. Jag nosade längs kanten och såg upp mot dina händer. Du väntade och verkade ha en ganska bestämd tanke om saken.

Först gick jag runt mattan. Det kunde finnas anledning att undersöka den från andra hållet. Sedan kom jag fram till dig och satte mig. Det brukade ibland vara ett bra förslag när vi gjorde något tillsammans. Du log mot mig, men verkade fortfarande vänta på något annat. Jag reste mig och gick tillbaka till kanten för att se efter en gång till.

När jag råkade sätta en framtass på mattan kom ditt glada ord. Jag vände huvudet direkt. Där hade alltså hänt något som du ville vara med om. Din hand kom fram med en liten bit och jag tog den medan tassen fortfarande stod kvar. Sedan tittade jag ner. Mattan såg likadan ut som nyss, men den hade tydligen blivit mer intressant för oss båda.

Jag flyttade tassen och satte tillbaka den. Samma glada röst kom igen. Nu började jag få något att arbeta med. Jag behövde inte komma på hela din tanke från början. Det räckte att upptäcka att en liten rörelse kunde följas av ett tydligt svar från dig. Jag såg upp och viftade på svansen medan du lät mig pröva igen.

Du hade förstås sett alla mina tassar från början. För dig var det kanske enkelt att föreställa sig att de skulle stå på samma plats. Jag stod mitt i själva undersökningen och hade börjat med den del som nyss fungerade. En framtass gick bra. Jag kunde göra den rörelsen igen, lite ivrigare, och hoppas att vi fortfarande var överens om att den var trevlig.

Efter en stund satte jag dit den andra framtassen också. Jag hade kommit lite närmare medan jag såg på din hand. Då lät du ännu gladare. Jag blev så upptagen med ditt svar att jag genast flyttade mig fram till dig. Mattan blev kvar bakom oss, tom på tassar igen. Du skrattade och lät mig börja om utan att göra någon stor sak av det.

Det var fint att få komma tillbaka till något jag redan hade lyckats med. Jag kunde gå fram, sätta dit en tass och känna igen ditt svar. Sedan kunde nästa tass följa med. Du behövde inte skynda fram till slutet medan jag fortfarande höll på att få ordning på början. Vi fick flera små stunder där jag kunde upptäcka vad som fungerade och vilja försöka igen.

Ibland blev jag stående vid sidan och såg på dig. Du kunde säkert se hur nära jag var det du tänkte dig. Mina bakben stod kanske bara ett litet steg från mattan. För mig var de ändå en del av kroppen som redan hade en ganska bra plats på golvet. Jag hade fullt upp med att hålla reda på din hand och det som hänt med framtassarna.

Du flyttade dig lite så att jag fick en friare väg framför mig. Då kunde jag gå några steg rakt fram i stället för att behöva vända mig kring dig. Först kom framtassarna upp på mattan, sedan följde resten av kroppen. Ditt glada ord kom medan jag stod där. Jag tittade upp på dig och stod kvar en liten stund med alla fyra på samma underlag.

Nu såg du mycket nöjd ut. Jag tog emot den lilla biten och viftade på svansen så att det blev svårt att hålla resten av mig helt stilla. Det var tydligen den här platsen du hade tänkt på. Jag hade hittat dit genom flera försök som inte såg likadana ut. Du hade hunnit se mig både gå runt, sätta mig framför dig och ställa en ensam tass på kanten.

Jag tycker om när du kan märka det som är på väg att bli begripligt. Det behöver inte se färdigt ut för att vi ska kunna ha något bra att fortsätta med. När jag fick ett tydligt svar på den första tassen fanns det anledning att undersöka mattan mer. Då blev jag upptagen av vad vi kunde göra där, i stället för att bara stå och försöka läsa ditt ansikte.

Vi tog en kort paus och jag gick ett varv i rummet. Jag nosade vid väskan, såg mot dörren och kom sedan tillbaka. Mattan låg kvar framför dig. Jag gick upp på den och stannade, som om jag ville pröva om det fortfarande var samma sak vi höll på med. Du mötte min blick och log innan handen kom fram igen.

Det kändes annorlunda att komma tillbaka den gången. Jag hade något jag kunde föreslå själv. Mina steg behövde inte börja med att jag väntade på en lång rörelse från din hand. Jag gick dit, du såg vad jag gjorde och vi hittade varandra mitt i uppgiften. Jag blev så glad att jag tog ett litet extra varv runt mattan efteråt.

Till slut reste du dig för att plocka undan. Jag stod kvar en stund och såg upp, mycket beredd på att vara duktig en gång till. Du klappade mig på sidan och visade att vi var färdiga. När jag gick fram till dig kunde du ta mattan. Där blev en vanlig bit golv kvar, men jag nosade på den ändå innan jag följde efter dig.

Du lade undan våra saker och jag gick bredvid med svansen i rörelse. Vi hade inte gjort någon lång färd genom rummet. Ändå hade jag fått reda på något jag inte förstod när du först lade fram mattan. När du stannade såg jag upp mot dina händer igen. Det kunde ju finnas anledning att börja med en tass någon annan gång också.