En liten vit och brun hund vilar på en ljus filt på golvet i ett glest möblerat rum.
Citat och kloka ord

Filten på det nya golvet

Du packade ner vårt hem. Min filt fick komma fram först.

Jag visste att något var på gång redan när de första kartongerna kom in. De luktade främmande och stod där jag brukade gå. Du vek ihop dem, lade saker i dem och försvann sedan bakom en dörr som stod öppen oftare än vanligt. Jag följde med mellan rummen tills du bad mig komma till filten. Där kunde jag ligga utan att vara i vägen för alla fötter.

Det var underligt att se vår plats försvinna lite i taget. Lampan slocknade och bars bort. Fåtöljen som brukade stå vid fönstret fick lämna en ljus fyrkant på golvet efter sig. Mina ljud blev annorlunda när jag gick genom rummet. Du hörde kanske mest att det ekade. Jag stannade mitt på golvet och såg mot hörnet där min korg hade stått.

Du kom tillbaka för att hämta den sist. Filten fick följa med tillsammans med mig, och i bilen lade du den där jag skulle ligga. Det fanns en välbekant lukt kvar trots allt som hade förändrats. Jag trampade runt ett varv innan jag sjönk ner. När du stängde dörren kunde jag fortfarande se dig gå runt bilen och sätta dig på din vanliga plats.

Resan slutade vid en annan dörr. Jag hoppade inte genast fram när du öppnade. Jag lyfte huvudet, drog in luften och såg ut. Här hade någon annan gått över marken. Det fanns röster som jag inte kände igen och ett litet rassel någonstans nära huset. Du stod kvar hos mig medan jag fick tid att titta. Sedan tog vi oss ut tillsammans, med kopplet mellan din hand och mig.

Du skyndade inte in. Vi gick en liten bit, jag fick nosa och du väntade när jag stannade. Det var skönt att få göra något vanligt innan nästa nya sak kom. Här fanns också en buske att undersöka och grus som knastrade under tassarna. Jag såg upp på dig mellan dofterna. Samma skor. Samma hand vid sidan. Vi kunde gå även på den här marken.

Innan jag fick undersöka rummen lade du min filt på golvet i ett lugnt hörn. Vattenskålen stod nära. Jag gick fram och nosade, men lade mig inte. Det fanns för mycket att hålla reda på ännu. Du satte dig en stund intill filten i stället för att fortsätta bära saker direkt. Då kom jag närmare och ställde mig så att min sida nuddade ditt ben.

Jag hade inte något sätt att fråga hur länge vi skulle vara här. Du kunde säga mitt namn och prata mjukt, men orden ordnade inte genast alla de nya lukterna. Det hjälpte mer när jag såg vad som hände. Du ställde undan väskan, fyllde min skål och gick tillbaka till samma plats efter att ha varit i köket. Jag kunde börja känna igen ett litet mönster i det främmande.

När det knackade på dörren reste jag mig igen. Någon bar in en kartong och skrattade åt något du sade. Jag tittade från min plats utan att gå fram. Personen lät mig vara och försvann snart med dig till ett annat rum. Du kom tillbaka efter en stund. Då lade jag ner huvudet, men höll ögonen öppna. Det gick att vänta här och se om resten också skulle ordna sig.

Kartongen närmast mig innehöll sådant som hörde till oss. Du tog fram min skål för maten, en leksak och handduken som brukar komma efter våta promenader. Jag nosade på öppningen och viftade när leksaken föll ner på golvet. Den hade tydligen inte försvunnit i allt bärande. Jag tog den med mig tillbaka till filten och lade den tätt intill framtassarna.

Du såg lättad ut när jag började ordna min plats. Jag skrapade lite i tyget, drog leksaken åt sidan och vände mig så att jag kunde se dörröppningen. Det var ingen högtidlig stund för mig. Jag behövde bara få ligga på ett sätt som kändes bra. Men när du satte dig ner hörde jag hur du drog efter andan och lät den gå långsamt ut igen.

Du hade också haft mycket att bära. Jag hade sett händerna fulla hela dagen, hört dig leta efter saker och följt hur du gått tillbaka för att kontrollera dörrar. Nu låg en tom kartong vid din fot och du rörde den knappt. Jag reste mig och gick fram till dig. Du kliade mig vid bröstet medan jag stod stilla. En stund behövde ingen av oss undersöka fler rum.

När du sedan hämtade kopplet tittade jag mot dörren. Jag följde med ut på ännu en liten runda. Vi hittade tillbaka till busken från förut, och vid väggen stod samma cykel kvar. Något hade redan blivit bekant. På vägen in stannade jag vid rätt dörr och väntade på att du skulle öppna. Du log när du tog fram nyckeln. Jag var mest intresserad av att få se var filten var.

Den låg kvar. Leksaken också. Du ställde ner skorna och gick in med mig, och jag kunde lägga mig utan att först göra om hela undersökningen. Härifrån såg jag hur du började öppna en kartong med sådant som skulle stå i köket. Jag somnade till ljudet av papper som prasslade och dina steg fram och tillbaka över golvet.

Senare vaknade jag till när något föll och du blev stilla. Jag lyfte huvudet. Du tittade mot mig, visade de tomma händerna och böjde dig för att plocka upp det du tappat. Sedan fortsatte stegen som förut. Jag lade ner huvudet på filten igen. Det nya rummet var fortfarande nytt, men jag behövde inte längre följa varje rörelse för att veta att du var kvar.