• Hund och människa möts vid en skogsstig med gulnade löv.
    Tänkvärda hundnytt

    Nyfiken på räddningshund?

    Hur blir hund och människa ett räddningshundekipage? Torsdagen den 12 november ordnar Stockholms Södra Brukshundklubb och Studiefrämjandet en kostnadsfri hundkväll i Farsta. Mellan klockan 19.00 och 20.30 berättar Mona Brantlind om arbetet och utbildningen bakom. Hon presenteras av arrangören som en erfaren räddningshundsinstruktör inom Svenska Brukshundklubben. Kvällen är öppen för både medlemmar och andra hundintresserade, så man behöver inte redan vara på väg mot en utbildning för att komma och lyssna.

    Träffen hålls i klubbstugan på Vidjavägen 13. Inbjudan tar upp hundarnas uppgifter, vilka egenskaper hund och förare behöver och hur träningen fram till ett färdigt ekipage ser ut. Arrangören anger 30 platser och tar emot anmälan via sin evenemangssida. Kontrollera platsläget och eventuella ändringar hos Studiefrämjandet före besöket. Att ett antal platser anges i inbjudan säger inte hur många som fortfarande går att boka.

    Bakom benämningen räddningshund finns ett arbete som är betydligt mer krävande än att en hund är duktig på att hitta saker. Svenska Brukshundklubben beskriver hur hundarna söker efter personvittring och markerar var människor finns, bland annat när någon har blivit instängd i rasmassor. Då kan räddningspersonalen rikta sitt arbete mot rätt plats. Hunden behöver kunna arbeta trots besvärliga underlag, höjder och störande ljud. Det är lätt att förstå varför både förberedelserna och samarbetet med föraren får så stor betydelse.

    Föraren arbetar också tillsammans med andra människor. Enligt Brukshundklubbens beskrivning behöver den som utbildar sig kunna samarbeta, följa direktiv och fungera stabilt i pressade situationer. Intresset för den egna hundens nos är alltså en möjlig början på nyfikenheten, men uppgiften omfattar mycket mer än själva söket. Den som funderar på att gå vidare behöver få en ärlig bild av vad uppdraget kan innebära för både hunden och den egna vardagen.

    Utbildningen beskrivs av Brukshundklubben som ungefär 18 månader lång, med omkring 350 instruktörsledda lektioner och egen träning däremellan. Det ställs särskilda krav på hund och förare, och alla ekipage blir inte certifierade. Därför är en informationskväll ett bra tillfälle att reda ut sådant som annars lätt får vänta: hur träningen fördelas över tiden, vilka förkunskaper som behövs och vem man kan kontakta för en bedömning av den egna situationen. En föreläsning är däremot ingen antagning till en räddningshundutbildning.

    Även den som inte vill utbilda sin hund kan ha glädje av att förstå verksamheten bättre. Vi möter ofta bilder av hunden som hittar fram, medan förarens förberedelser, lagarbetet och tiden mellan söken syns mindre. Att få ställa frågor till en erfaren instruktör kan göra det lättare att se hela uppgiften. Det ger också möjlighet att skilja mellan det som verkar spännande på avstånd och det man själv faktiskt skulle vilja lägga tid och kraft på.

    För våra läsare i Gävleborg är det förstås en resa till just den här träffen. Den som söker utbildning närmare hemmet behöver fråga Brukshundklubbens kontaktpersoner om aktuella möjligheter och rekrytering. Det går att börja med en genomtänkt fråga och ta nästa steg när man vet mer. Hundkvällen i Farsta ger en konkret möjlighet att lyssna, lära och fundera vidare, med både hundens förutsättningar och människans del av arbetet i fokus.

  • Sandvikens Brukshundsklubbs inbjudan till 80-årsjubileum och medlemsmöte den 28 november 2026 kl. 14.00–16.00. Anmälan senast 15 november.
    Tänkvärda hundnytt

    Sandvikens Brukshundklubb firar 80 år

    Sandvikens Brukshundklubb fyller 80 år och bjuder in till medlemsmöte och jubileum lördagen den 28 november 2026. Firandet hålls på Västanbygården klockan 14.00–16.00. Både nuvarande och tidigare medlemmar är välkomna. Det är alltså också ett tillfälle att återvända för den som varit aktiv i klubben förr och gärna vill träffa människor från den tiden igen.

    Klubbens inbjudan

    SANDVIKENS BRUKSHUNDSKLUBB
    80 ÅR!
    1946–2026
    MEDLEMSMÖTE & JUBILEUM
    LÖRDAG 28 NOVEMBER 2026 • KL. 14:00–16:00
    Festligt fika & tillbakablick på klubbens historia.
    Presentation om olika sporter & patrullhund
    ANMÄLAN SENAST SÖNDAGEN 15 NOVEMBER
    SA***********************@***IL.COM
    ANGE ALLERGIER/INTOLERANSER & ÖNSKEMÅL OM ÄMNEN.

    Västanbygården kl 14-16:00, lördagen den 28/11.

    På programmet står festligt fika, en tillbakablick på klubbens historia och en presentation om olika sporter och patrullhund. Jubileet omfattar åren 1946–2026. Här får klubbens äldre historia möta den verksamhet som finns i dag, samtidigt som deltagarna får möjlighet att lära sig mer om sådant de kanske inte själva har provat med sin hund.

    Anmälan ska vara inne senast söndagen den 15 november och skickas till sa***********************@***il.com. Ange eventuella allergier eller intoleranser och lämna gärna önskemål om ämnen. Den som funderar på någon särskild del av verksamheten kan därmed ta med frågan redan i anmälan. Datumet att hålla reda på först är alltså den 15 november, även om själva firandet äger rum två veckor senare.

    Bredden syns på klubbens webbplats. Där finns bland annat valpkurs, allmänlydnad, bruks, agility, lydnad, nosework, rallylydnad och specialsök bland kursområdena. För den som främst känner klubben genom en enda träningsgren kan jubileets presentation därför ge fler ingångar till hundlivet. Att vara nyfiken på en annan gren behöver inte betyda att man redan har bestämt sig för att börja tävla.

    Det finns också en vardag bakom kursnamnen. På sidan om öppen träning beskriver klubben hur den allmänna onsdagsträningen fungerar under maj–juni och augusti–september: deltagarna tränar det de själva behöver, och en ansvarig finns på plats. Träningen är inte instruktörsledd. Klubbstugan är öppen och rallyskyltar finns att låna. Det ger en konkret bild av en förening där hundägare kan träna sida vid sida, även när de arbetar med olika saker.

    Patrullhund, som också finns med i jubileumsprogrammet, visar ytterligare en del av verksamhetens bredd. På klubbens sida om tjänstehund beskrivs utbildning av hund och förare för uppgifter inom Hemvärnet. Det är en annan inriktning än en hundsport där resultatet räknas i en tävling. Att båda får plats i samma förening säger något om hur många olika uppgifter samarbetet mellan hund och människa kan leda till.

    Att tidigare medlemmar uttryckligen är välkomna ger firandet en särskild värme. Den som inte längre kommer till träningarna kan ändå ha en stark relation till platsen och människorna. Ett hundliv tar slut, ett annat börjar, och ibland förändras den egna vardagen så att föreningslivet får mindre utrymme. Det behöver inte göra de gamla banden mindre betydelsefulla. Ett jubileum kan ge ett enkelt tillfälle att ta upp kontakten igen.

    Åttio år rymmer också många hundar som inte längre finns kvar. För en tidigare medlem kan en tillbakablick därför väcka både glädje och saknad. Man kan minnas människan man tränade tillsammans med och samtidigt hunden som stod bredvid. Just den blandningen hör hundlivet till. Ett lyckat moment kan leva kvar i minnet, men det kan också den där träningen då hunden hade helt andra planer än föraren.

    När klubbens historia lyfts fram finns det anledning att uppmärksamma fler än dem som syns i resultatlistorna. En förening behöver också människor som förbereder, hjälper till och gör det möjligt för andra att delta. Jubileet ger utrymme att tänka på det arbetet och på vad man vill föra vidare. Grattis till de 80 åren, Sandvikens Brukshundklubb, och varmt lycka till med firandet i november!

  • Illustrationsbild: En ung hundförare och en hund rör sig tillsammans på en gräsplan med rallyskyltar och höstträd.
    Tänkvärda hundnytt

    Ungdoms-SM i rallylydnad i Hudiksvall

    Illustrationsbild.

    På lördag den 31 oktober arrangeras Ungdoms-SM i rallylydnad hos Hudiksvalls Brukshundklubb. Det är en aktuell tävlingshelg här i Gävleborg, där unga förare och deras hundar får visa vad de har arbetat med tillsammans. Sveriges Hundungdoms kalender anger tävlingen som ett heldagsarrangemang. Klubbens egen kalender bekräftar samma datum. För den som följer hundsport i länet finns det alltså ett konkret mästerskap att hålla ögonen på redan den här helgen.

    Fyra klasser finns med i inbjudan: nybörjarklass, fortsättningsklass, avancerad klass och mästarklass. Det gör att ungdomsmästerskapet rymmer flera steg i sporten. Nybörjaren och det mer rutinerade ekipaget arbetar med olika uppgifter, även om båda behöver få samarbetet att fungera. Det är en trevlig påminnelse om att ungdomsidrott med hund kan innehålla både de första tävlingsstegen och ett kunnande som har vuxit fram genom många träningspass.

    Sveriges Hundungdom beskriver Ungdoms-SM som ett årligt mästerskap för medlemmar mellan 6 och 25 år, räknat från året man fyller 6 till året man fyller 25. Hunden ska vara registrerad i Svenska Kennelklubben eller ha tävlingslicens och uppfylla ålderskravet för sin gren. Det är de generella bestämmelserna för ungdomsmästerskapet. Att tävlingen riktar sig till unga innebär alltså inte att den saknar gemensamma villkor för vem som får starta.

    I rallylydnad följer hund och förare en bana där skyltar visar vilka moment som ska genomföras. Svenska Brukshundklubben förklarar att rally i namnet handlar om att ta sig genom en bana med anvisningar, inte om att springa fort. Föraren behöver läsa nästa uppgift och samtidigt ha kontakt med hunden. En sväng som ser enkel ut från sidan kan kräva god tajming när båda ska förstå vart de är på väg.

    I nybörjarklassen går hunden kopplad på förarens vänstra sida. I de högre klasserna genomförs banan utan koppel och uppgifterna blir svårare; arbete på båda sidor om föraren ingår. Den skillnaden hjälper också den som följer sporten att förstå vad ekipagen visar. Det handlar om mer än att hunden kan sätta sig eller gå nära. Människan behöver förmedla tydliga anvisningar medan banan hela tiden leder vidare till nästa moment.

    SKK framhåller att föraren får uppmuntra hunden med röst och kroppsspråk under banan. För mig är just den delen fin att uppmärksamma när unga tävlar med hund: kommunikationen får synas och höras. Ett vänligt beröm eller en tydlig rörelse kan vara en del av arbetet. Det ger något att titta efter utöver placeringar och poäng. Hur hittar ekipaget tillbaka till varandra mellan uppgifterna, och hur håller människan kontakten medan hon eller han läser vidare?

    Anmälan är stängd enligt Sveriges Hundungdoms evenemangssida. För dem som ska tävla är det nu arrangörens besked och det praktiska tävlingsunderlaget som gäller. Den som funderar på att besöka arrangemanget behöver kontrollera besöksinformation direkt hos Hudiksvalls Brukshundklubb. Kalendern bekräftar tävlingsdagen, men uppgiften om heldag säger inte när en besökare lämpligen kan komma eller vilka ytor som är tillgängliga. Det är bättre att få det beskedet från klubben innan man planerar resan.

    Vi önskar de unga förarna och deras hundar en fin tävlingsdag i Hudiksvall. Resultaten återstår när detta skrivs, men själva mötet mellan hundintresse och ungdomsverksamhet är värt att ge plats redan nu. Ett mästerskap kan väcka nyfikenhet också hos den som aldrig har provat sporten. Förhoppningsvis får fler syn på en gren där en människa behöver lära sig att vara begriplig för sin hund, steg för steg genom banan.

  • En person i orange jacka står med en kopplad brun labrador på en skogsstig bland höstlöv.
    Tänkvärda hundnytt

    Hundpromenaden under älgjakten

    Höstpromenaden i skogen kan behöva lite mer planering när älgjakten pågår. I Gävleborg får årets älgjakt enligt Länsstyrelsens besked pågå till den 31 januari 2027. I stora delar av länet började perioden den 1 september, med brunstuppehåll den 24 september–7 oktober. I de södra delarna var starten den 8 oktober. Uppgifterna kommer från Länsstyrelsens information inför jaktstarten, publicerad den 31 augusti. Det är alltså ett tidigare besked som fortfarande är relevant när vi väljer våra höstrundor.

    Jakttid betyder inte att samma skogsområde jagas i varje dag. Den som vill veta hur det ser ut längs en viss stig behöver aktuell lokal information. Länsstyrelsen rekommenderar besökare att hålla hunden kopplad, synas tydligt och prata med jägare som de möter om var det passar bäst att gå. Ett kort samtal innan man fortsätter kan vara betydligt mer användbart än att försöka tolka bilar, hundskall och en skylt från parkeringen på egen hand.

    Det finns också en viktig skillnad mellan hänsyn och ett generellt tillträdesförbud. Naturvårdsverket förklarar att allemansrätten gäller även under jakttid och att pågående jakt i sig inte förbjuder människor att vistas i skog och mark. Samtidigt får man inte medvetet störa eller hindra jakten. En upplysning om att jakt pågår behöver därför tas på allvar som information om verksamheten på platsen. Den gör det möjligt att fråga, planera och undvika att olika aktiviteter kommer i vägen för varandra.

    För hunden försvinner inte behovet av tillsyn när sommarens särskilda period är över. Naturvårdsverket beskriver att hundägaren även under resten av året måste kunna hindra hunden från att driva eller förfölja vilt. Kan man inte hålla den kontrollen ska hunden gå i koppel eller lina. På en höstrunda kan något intressant dessutom finnas bakom nästa krök innan människan själv hunnit märka det. Att låta nosandet få ta tid inom kopplets räckvidd ger hunden en egen uppgift utan att den behöver försvinna utom synhåll.

    Det kan vara klokt att välja två möjliga rundor redan innan ni åker hemifrån. Om det visar sig pågå jakt nära den tänkta vägen finns då ett alternativ som hunden också känner igen, eller en annan plats ni gärna undersöker. Ta reda på var ni faktiskt kan parkera och hur ni kommer tillbaka. Den sortens förberedelse gör det lättare att byta plan lugnt, i stället för att stå med en ivrig hund vid bilen och känna att hela utflykten redan har blivit besvärlig.

    Länsstyrelsen lyfter även trafiken: både älgar och jakthundar kan dyka upp på vägbanan. Uppmärksamheten behövs alltså också på vägen till och från skogen. När bilen står stilla är det värt att ordna hundens koppel och ha överblick över platsen innan promenaden börjar. En skogsväg med parkerade fordon kan vara någon annans arbetsplats för dagen, och det är lättare att mötas vänligt när man har lämnat utrymme för både människor och hundar att komma fram.

    Ska ni besöka ett naturreservat behöver ni dessutom läsa just det områdets föreskrifter. Naturvårdsverket påpekar att lokala regler kan kräva kopplad hund, och informationsskylten eller ansvarig länsstyrelse kan ge besked. Målet med planeringen är fortfarande en bra stund ute tillsammans. En annan startplats eller en kortare, lugnare slinga kan ge gott om dofter och rörelse, samtidigt som hundägare, jägare och andra skogsbesökare får bättre förutsättningar att samsas om höstdagen.

  • Bildmontage med en flicka och en ljus golden retriever till vänster samt en XL bully bland människor till höger.
    Tänkvärda hundnytt

    Rasförbud ersätter inte hundkunskap

    När jag läser om nya begränsningar för vissa hundar känner jag både irritation och oro. I Allas artikel från den 29 oktober handlar det om barn, hundar och skärpta regler i England och Wales. Men läsningen väcker en större fråga: hur länge dröjer det innan liknande tankar får fäste här? Jag vill att vi granskar vad reglerna faktiskt bygger på innan vi börjar se utländska rasförbud som en lösning för Sverige.

    Jag är uppvuxen med schäfer. För mig blir det därför märkligt när rasnamnet dyker upp i ett resonemang som lätt får stora hundar att framstå som ett problem i sig. En schäfer är en hund med egenskaper, behov och en egen historia. Det behöver man förstå och ta ansvar för. Men jag accepterar inte att själva ordet schäfer får fungera som en varningsstämpel, som om namnet berättade hur just den hunden är tillsammans med människor.

    Vad är det som ändras?

    Från den 1 november 2026 blir vuxentillsyn vid nära kontakt med barn under tolv år ett ytterligare villkor för att få behålla vissa förbjudna hundtyper med undantagstillstånd i England och Wales. Det gäller privata miljöer, exempelvis hemmet och trädgården. De fem typerna är pitbullterrier, japanese tosa, dogo argentino, fila brasileiro och XL bully. Det är alltså ett skärpt villkor kring redan förbjudna typer, inte ett nytt förbud mot schäfer.

    Schäfer nämns däremot i Allas genomgång av bitskador. Det är just sådana kopplingar jag tycker att vi behöver läsa noga. Att en ras förekommer i en undersökning, att den omfattas av en lag och att en enskild hund bedöms vara farlig är olika saker. När allt presenteras nära varandra behöver läsaren få hjälp att hålla isär det. Annars kan obehaget från en uppgift följa med till en annan hund som aldrig gjort något.

    Den brittiska vägledningen säger att den vuxne ska vara fysiskt närvarande och kunna ingripa. En kamera ersätter inte det. Men den uppmärksamheten behövs i samvaron mellan barn och hundar oavsett ras. Jag har svårt för att göra vissa rasnamn till själva svaret när det vi behöver förstå också finns i situationen: vad händer mellan barnet och hunden, vilka signaler ser vi och vad gör den vuxne åt dem?

    Bilder och siffror behöver ett sammanhang

    Bildmontaget till artikeln visar både en golden retriever med ett barn och en XL bully. Golden retrievern tillhör inte de fem förbjudna typerna. XL bully gör det. Bildvalet behöver därför samma tydlighet som texten. Ett varmt familjemotiv bredvid en rubrik om förbud kan väcka starka känslor, men bilden berättar inte vilka regler som gäller för hunden på den. Jag vill inte att hundar används som allmänna symboler för fara bara för att de passar på en bild.

    Det finns också en konkret uppgift som skaver. Allas tillskriver brittiska NHS en studie med 537 barn som fått hundbett i ansiktet under åren 2003–2008. Den publicerade studie som stämmer med dessa uppgifter är av Henry H. Chen och medförfattare vid University of Colorado Denver. Den publicerades 2013 och bygger på en genomgång av journaler från ett barnsjukhus. Det är amerikansk forskning, inte en brittisk NHS-studie. Sådant behöver bli rätt, särskilt när siffrorna används i en laddad fråga.

    Sjukhusfallen är allvarliga och värda att undersöka. Men en lista över hundar som förekommit bland skadade patienter berättar inte på egen hand hur stor risken är vid ett möte med varje ras. För den jämförelsen behöver man också veta hur vanliga hundarna är och hur kontakterna ser ut. Jag vill veta vad undersökningen faktiskt kan säga innan dess siffror får bli ett argument för att döma hundar som aldrig varit med i den.

    Även de brittiska veterinärorganisationerna BVA och BSAVA kritiserar lagstiftning som riktas mot bestämda raser. De vill att bedömningen ska utgå från hundars beteende och omständigheter. De beskriver aggression som en fråga med flera påverkande faktorer, där bland annat uppväxt, träning och miljö ingår. För mig är det ett betydligt mer användbart sätt att närma sig problemet än att stanna vid utseendet och sedan tro att arbetet är gjort.

    Barn behöver vägledning och vuxna som ser

    Jag reagerar också på artikelns formulering om barn med ADHD och risken för hundbett. En diagnos berättar inte hur ett visst barn bemöter en hund. När den nämns så kort i en text om farliga situationer finns risken att barnet får bära en misstanke som det inte förtjänar. Jag vill hellre att vi pratar konkret om vad barnet behöver lära sig och vilket stöd de vuxna behöver ge.

    Börja tidigt med det som faktiskt händer i vardagen. Man drar inte hunden i svansen. Man håller inte fast den när den försöker gå undan. Vill hunden vara ifred ska barnet få hjälp att respektera det. Det räcker inte att säga åt barnet efteråt; den vuxne behöver vara uppmärksam och visa hur man gör, lugnt och tydligt. Behöver barnet mer tid eller ett annat sätt att förstå, får vi anpassa vägledningen efter det barnet.

    Ansvar och förståelse behöver gå ihop

    Det finns också ett vuxenansvar som jag tycker att vi ibland pratar för lite om. Med hundar, hästar, ponnyer och andra djur kan det daltas så mycket att gränserna blir otydliga. Ett beteende ursäktas eller får fortsätta, tills det blir besvärligt eller farligt. Då kommer förvåningen: men oj, vad hände? Vi behöver fråga oss vad vi själva har uppmuntrat och vad vi har låtit bli att ta tag i.

    Om hunden får uppmärksamhet varje gång den hoppar på människor kan vi samtidigt lära den att fortsätta. Gränser behöver vara begripliga och konsekventa. Vi behöver visa vilket beteende vi vill ha och uppmuntra det. Att sätta gränser lugnt och tydligt hör också till omsorgen om djuret och om dem som ska kunna vistas omkring det.

    Erfarenheter kan sätta spår. En hund kan bli osäker inför män, en viss kroppshållning eller klädsel som den förknippar med obehag. Vi kanske bara ser en människa på promenad, medan hunden reagerar på något den lärt sig att vara rädd för. En liten hund som blivit påhoppad av större hundar kan bli mer vaksam vid nästa möte. Det behöver förstås för att hjälpen ska träffa rätt.

    Tänk på en hund som uppfattas som kaxig i en rastgård. En äldre, främmande hund sätter den på plats och någon tycker att det var en nyttig läxa. Men upplevelsen kan i stället bli skrämmande och göra nästa hundmöte svårare. Det vi människor tyckte såg ut som en välbehövlig tillsägelse kan ha lärt hunden att andra hundar innebär obehag. Att låta en främmande hund sköta uppfostran kan alltså få motsatt effekt.

    Konflikter mellan hundar hemma betyder inte automatiskt att någon måste omplaceras. Vi människor behöver sätta stopp och ta ansvar för hur hundarna får vara tillsammans. När situationen trappas upp måste vi agera bestämt och direkt; det räcker inte alltid att försöka locka med en godbit. Skapa säker åtskillnad med exempelvis en dörr eller grind. Stick inte händerna mellan hundar som slåss. Därefter behöver vi förstå vad som utlöste bråket och förebygga nästa. Återkommande allvarliga bråk kräver en ordentlig bedömning av vad som är tryggt och möjligt för hundarna.

    Ibland innebär ansvaret också att välja bort en plats. En reaktiv hund behöver inte följa med in i en full rastgård eller passera andra hundar på en trång gångväg för att bevisa något. En lugnare väg och större avstånd kan ge bättre förutsättningar. Vi behöver kunna säga nej till ett möte innan det blir ett problem.

    Rädsla, smärta och tidigare upplevelser behöver tas om hand. En förklaring får inte bli en ursäkt för att låta problem fortsätta utan åtgärd. En hund av en förbjuden typ kan utveckla farliga beteenden, men det kan hundar av andra raser också. Rasförbud ersätter inte kunskap, uppfostran och ansvar.

    Jag tänker på hur det kan låta om hingstar: att en nybörjare inte skulle kunna vara i närheten av en hingst över huvud taget. Så enkelt är det inte heller där. En väl uppfostrad individ kan fungera i ett genomtänkt sammanhang med kunnig vägledning. Det betyder inte att alla individer passar alla människor. Det betyder att vi behöver se djuret och situationen framför oss, i stället för att låta en enda egenskap avsluta hela bedömningen.

    Hjälp finns i samhället. Men förståelsen behöver också finnas hos omgivningen och hos dem som utformar regler och fattar beslut. Jag vill att beslutsfattare lyssnar på människor med hundkunskap och tar hundens historia och den faktiska situationen på allvar. Den uppväxt med schäfer som jag bär med mig gör mig inte ointresserad av risker. Den gör mig ovillig att godta förenklingar. En raslista berättar varken vad en hund har upplevt eller vilket ansvar dess människa tar.

  • En svart hund i sele står vid sidan av en gångväg medan en ljus hund och en person närmar sig på avstånd.
    Citat och kloka ord

    Lite plats på gångvägen

    ”Tack för att du gav oss lite plats. Då kunde vi båda gå vidare.”

    Jag ser den andra hunden innan du gör det. Den kommer mot oss längs den smala gångvägen, med en människa tätt intill. Jag lyfter huvudet och saktar in. Du känner att jag ändrar takt och tittar framåt. Nu har du också sett dem. Vi har några steg på oss att komma överens om hur vi ska mötas.

    Den andra hunden stannar ett ögonblick. Jag blir stående med blicken kvar. Det är lätt att fastna där när två kroppar närmar sig rakt framifrån och det inte verkar finnas någon annan väg. Du säger mitt namn, men jag behöver fortfarande hålla reda på hunden som är på väg hit.

    Du visar åt gräskanten och börjar gå i en liten båge. Jag följer först med huvudet, sedan med benen. Det lossnar något när vi slipper stå mitt framför varandra. Nu kan jag känna lukten från marken igen. Du har hittat en plats där vi kan fortsätta vara på promenad medan de andra passerar.

    Personen där borta ser vad vi gör. Hen kortar sin väg lite åt andra hållet och håller hunden nära sig. Vi får ett mellanrum som inte fanns nyss. Jag ser den andra hunden vända nosen åt sidan. Ingen av oss behöver bestämma vad hela mötet ska bli genom att stå kvar och titta rakt in i den andres ansikte.

    Du blir inte kvar och pratar över mitt huvud när de har passerat. Först ser du efter vart jag vill gå. Jag tar några steg utmed kanten och stannar vid en lukt som jag tappade bort nyss. När jag är färdig hittar jag tillbaka till din sida. Det känns bra att få avsluta mötet med något jag själv kunde göra, i stället för att bara stå och vänta på nästa hund.

    Jag är ibland nyfiken på hundar vi möter. Jag kan också vilja gå vidare utan hälsning. Det ena säger inte säkert vad jag känner nästa gång, på nästa plats. Jag tycker om när du ser efter hur jag faktiskt rör mig, i stället för att redan ha lovat någon att vi två ska gå fram och bli vänner.

    Du hälsar kort på personen. Jag får nosa vid kanten medan deras steg går förbi. Det finns något skönt i att få vara med om ett möte som inte tar hela promenaden i anspråk. Jag behöver inte hålla kvar kroppen i beredskap när avståndet börjar växa igen. Jag kan undersöka min fläck och sedan vända mig mot dig.

    När vi fortsätter säger du att det där blev bra. Jag hör på rösten att du menar oss båda. Kopplet hänger lätt, och jag får lust att öka takten lite. Det fanns ingen stor händelse att ta sig igenom den här gången. Två hundar gick åt varsitt håll och fick behålla platsen runt sina egna tassar.

    Vid nästa sväng tittar jag bakåt en sista gång. De är redan en bit bort och verkar också ha hittat något att nosa på. Du följer min blick och står stilla tills jag vänder tillbaka. Sedan går vi. Jag bär med mig mindre av mötet än jag hade kunnat göra. Det lämnar gott om uppmärksamhet över åt den alldeles utmärkta busken framför oss.

  • En brun hund och en kvinna tränar kontakt på ett grönt mattgolv inomhus.
    Tänkvärda hundnytt

    Träna inne i höst – två klubbmöjligheter i Gävle och Sandviken

    Illustrationsbild.

    När höstkvällarna blir mörka kan det vara skönt att veta var nästa träningsstund får plats. Hos både Gävle Brukshundklubb och Sandvikens Brukshundklubb finns möjligheter för medlemmar att träna inomhus. Här är en genomgång av klubbarnas publicerade information, sammanställd den 27 oktober. Det handlar om lokaler för egen träning. Den som behöver en kurs eller en instruktör behöver fråga om det särskilt, så att bokningen motsvarar det man faktiskt söker.

    Gävle BK:s hall ligger på Nobelvägen 19 och är omkring 250 kvadratmeter stor. Den kan bokas året runt av klubbens medlemmar. Först behöver man bli registrerad i bokningssystemet; klubben anger att det ska ordnas senast fem dagar före bokning. Det är därför ingen lösning att komma på samma eftermiddag och räkna med att allt går att ordna direkt. Kontrollera den lediga tiden och invänta bokningsbekräftelsen innan du planerar resan.

    I Gävles hall finns bland annat rallyskyltar, apportbockar samt hinder för lydnad och bruks. Agilityhinder anges finnas under vinterhalvåret. Hallen saknar vatten och toalett, så eget vatten till hunden behöver finnas med i väskan. Klubben ber besökarna att lämna ytterskorna i gången och ta hand om smuts och eventuella olyckor. En egen handduk kan också vara praktisk när man kommer in med blöta tassar. Läs de fullständiga reglerna inför besöket, även om du tränat där tidigare.

    Hos Sandvikens BK kan medlemmar boka träningslokalen i klubbstugan under vinterhalvåret. Klubben beskriver en mindre lokal med matta och väggspeglar. Det finns material att låna, bland annat rallyskyltar, apportbockar och kavaletti. En bokning får omfatta högst två timmar, och varje person får ha två bokningar samtidigt i kalendern. När en av tiderna har använts går det att lägga in en ny. Aktuell avgift och tillgång till bokningen behöver kontrolleras hos klubben innan träningen planeras.

    En mindre lokal kan räcka långt för ett avgränsat träningspass. Man kan arbeta med hur ett moment börjar, en position eller en lugn övergång mellan två uppgifter. Däremot behöver upplägget passa det utrymme som verkligen finns. Det är lätt att packa med sig en hel lista av sådant man vill hinna öva, men hunden har ingen nytta av att vi skyndar genom allt. Välj gärna en huvuduppgift och fundera över vad ett lyckat försök skulle innebära just för er.

    Börja också med att låta hunden orientera sig. Ett annat underlag, ljud från byggnaden och träningsmaterial längs väggen kan göra en välkänd övning annorlunda. Om något plötsligt blir svårt behöver man kunna förenkla. Ett par begripliga försök och en paus ger mer information än att upprepa samma sak medan frustrationen växer. Titta på vad hunden faktiskt gör, inte bara på vad som stod i planen när ni åkte hemifrån.

    Den bokade tiden behöver även rymma att plocka fram, vila och städa undan. Tränar flera tillsammans är det bra att komma överens om turordning och avstånd innan hundarna börjar arbeta. Alla behöver få möjlighet att koncentrera sig, och den som väntar ska också ha en rimlig stund. När utrustningen ligger på plats igen och golvet är omhändertaget kan nästa ekipage börja utan att först städa efter er.

    Klubbarnas regler och bokningsläge kan ändras. Den här sammanställningen är en väg in till två lokala möjligheter, inte ett besked om att en viss tid finns ledig. För egen del kan målet med höstens inomhusträning vara ganska enkelt: en stund där uppgiften blir begriplig, samarbetet fungerar och både hund och människa vill komma tillbaka.

  • En svartvit hund med turkost halsband står i gräs och låg vegetation.
    Tänkvärda hundnytt

    Hundtrender säger inte allt om hunden

    Bild från Dina Försäkringars pressmeddelande den 27 oktober 2026.

    Det går fort att förälska sig i en hund på bild. Ett huvud på sned, en tass som ser alldeles för stor ut för resten av kroppen och en blick som får oss att börja möblera om framtiden. Plötsligt ser vi promenaderna framför oss. Kanske också träningsplanen, soffhörnet och den lilla nosen som ska möta oss när vi kommer hem. Det är en fin längtan. Men den behöver få sällskap av några ganska jordnära frågor innan vi bestämmer oss.

    Dina Försäkringar publicerade den 27 oktober en genomgång av Jordbruksverkets hundregister. Mellan den 31 december 2025 och den 19 oktober 2026 ökade cockerpoo mest i antal, med 658 hundar. Havapoo ökade mest procentuellt, omkring 47 procent. Labrador retriever var fortfarande den vanligaste enskilda rasen, med 39 723 registrerade hundar. I kategorin blandras fanns 274 502 hundar, ungefär 26 procent av registerbeståndet. Namngivna korsningar som cockerpoo och maltipoo redovisades separat och ingick inte i den siffran.

    Här behöver vi alltså skilja mellan en enskild ras, en särskilt benämnd korsning och en samlingskategori. Störst ökning är heller inte samma sak som flest hundar totalt. Jämförelsen avser nettoförändringen mellan två datum, inte antalet födda valpar eller hela årets nyregistreringar. Blandras och hundar utan angiven ras ingick inte i jämförelsen av ökningar, eftersom motsvarande uppgifter saknades i det äldre underlaget.

    Det gör inte siffrorna mindre intressanta. Det gör dem lättare att förstå. Men när vi lägger undan topplistan återstår den fråga som betyder mest för hunden: vilket liv är det egentligen vi erbjuder? Vi kan uppskatta samma hund på bild och ändå ha helt olika förutsättningar att leva med den. En person vill ägna mycket tid åt lydnad. En annan längtar efter en promenadkamrat och lugnt sällskap. Det finns inget pinsamt i att vilja olika saker. Det svåra blir när längtan får oss att lova mer än vardagen rymmer.

    Namnet berättar inte hela historien

    Ett korsningsnamn kan ge en uppgift om vilka raser som ingår. Det ersätter inte kunskap om föräldradjuren eller den valpkull man faktiskt tittar på. En benämning i Jordbruksverkets hundregister ska heller inte förväxlas med ett registreringsbevis med stamtavla. Jordbruksverkets register knyter hund och ansvarig ägare till varandra. Svenska Kennelklubbens stambok har ett annat syfte och innehåller hundarnas dokumenterade härstamning. Att veta vilket register någon menar gör det lättare att ställa rätt följdfråga när en hund beskrivs som registrerad.

    Det är rimligt att fråga vilka hundar som är valpens föräldrar, hur de fungerar och vad som är känt om deras hälsa. Be om underlaget bakom svaren. Svenska Kennelklubben beskriver hur relevanta hälsoundersökningar och resultat kan kontrolleras via Hunddata och Avelsdata för hundar som finns där. Vilka undersökningar som behövs varierar. Ett allmänt besked om att hundarna är friska berättar inte vilka tester som faktiskt har gjorts eller vad resultaten visade.

    Det finns skäl att ställa sådana frågor även vid planerad blandrasavel. Man behöver kunna prata om riskerna hos de hundar som används, inte bara om vad man hoppas få fram hos valparna. För en köpare kan själva samtalet vara värdefullt. Får frågorna ta tid? Går det att få tydliga svar och dokumentation? Finns det någon som också vill veta hur ens vardag ser ut? Ett hundköp är en stor sak. Den som frågar noga försöker skapa goda förutsättningar för ett långt liv tillsammans.

    En brittisk studie publicerad 2024 jämförde ägarrapporterad hälsa hos 9 402 hundar yngre än fem år. Forskarna undersökte cockapoo, labradoodle och cavapoo samt deras respektive föräldraraser. För 57 vanliga hälsoproblem gjordes sammanlagt 342 jämförelser. I 86,6 procent av jämförelserna fann man ingen statistiskt säkerställd skillnad. Där skillnader sågs gick de åt båda håll: korsningarna hade högre risk i vissa jämförelser och lägre i andra. Det var alltså inte en undersökning av alla blandrashundar eller av varje tänkbar sjukdom. Den ger inte stöd för att just dessa korsningar generellt skulle vara friskare än föräldraraserna. Den visar inte heller att de generellt skulle vara sjukare.

    Vi behöver få välja med öppna ögon

    Jag tycker att det är synd när samtal om hundar blir en tävling mellan människor som redan har bestämt sig för varsin sida. En ägare ska kunna älska sin blandrashund utan att behöva försvara hela blandrasaveln. En annan ska kunna uppskatta sin rashund och den dokumenterade bakgrunden utan att misstänkliggöras för det. Vi kan vara varma mot hundarna och deras människor och samtidigt ställa höga krav på uppfödningen. De sakerna hör ihop.

    Det behövs också ärlighet om vad vi själva vill. Om drömmen är att träna och tävla får den önskan finnas med i samtalet redan från början. Om man hellre vill ha sällskap på lugnare promenader behöver man inte låtsas något annat. Fundera på hur en vanlig tisdag ser ut. Vem går ut när arbetet drar över? Vad händer om hunden behöver mer hjälp än man räknat med? Finns det tid att lära känna individen, även om den inte blir precis som man föreställt sig?

    Att avstå från ett köp kan kännas sorgligt när man redan har börjat längta efter en bestämd valp. Ändå kan det vara ett omtänksamt beslut om svaren inte räcker eller förutsättningarna inte stämmer. Det behöver inte betyda att man har slutat vilja ha hund. Man kan behöva mer tid, bättre information eller en annan hund än den som först fångade blicken. Jag önskar att vi pratade om det utan att göra någon generad. Det finns mycket omsorg i att stanna upp innan ett djur har hunnit bli beroende av ens beslut.

    Ingen topplista kan svara på de frågorna åt oss. Den kan väcka nyfikenhet och få oss att läsa vidare. Men det är vi som ska leva med beslutet, tillsammans med en hund som aldrig har bett om att bli en trend. Den kommer att behöva bli förstådd även när valptiden är över och någon annan sorts hund syns oftare i flödet. Där tycker jag att vi har något viktigt att hålla fast vid: låt intresset börja var det vill, men låt beslutet få ta tid. Hunden ska få flytta in i ett liv där det finns plats för den den faktiskt blir.

  • En brunvit hund står på en hallmatta vid en öppen dörr mot en regnvåt höstträdgård.
    Citat och kloka ord

    En regndag på våra villkor

    Jag följer gärna med i regnet. Spara en torr handduk åt mig.

    Det regnar mot dörren. Du öppnar och vi står en stund sida vid sida och ser på saken. Jag sticker ut nosen, får en droppe på den och tar tillbaka huvudet. Du frågar om vi verkligen behöver gå just nu. Det var ju du som tog fram skorna. Men ja, en stund behöver jag komma ut, även om vädret verkar ha egna planer för oss.

    Först går jag nära huset. Där slår regnet mindre hårt och det luktar starkt från marken. Du drar upp luvan. Jag nosar längs kanten och hinner glömma dropparna en stund, tills en av dem letar sig in vid örat. Då ruskar jag på huvudet. Du backar för sent. Det är trevligt med sällskap, men vi får tydligen dela lite mer än promenaden i dag.

    Vi går till den öppnare platsen vid hörnet. Där vänder vinden och jag stannar. Regnet kommer rakt mot ansiktet. Du pekar bort mot vår vanliga väg, men jag har redan vänt kroppen åt sidan. Vi kan komma ut utan att gå genom precis allt som vädret vill utsätta oss för. Jag behöver din hjälp att se den skillnaden när du får fart i benen.

    Du följer min rörelse in mot träden. Här blir det lugnare. Jag hittar en fläck att nosa vid, och du kan få tag om luvan igen. Vi börjar gå i samma takt. Det går att vara nyfiken också en sådan här dag, om jag får lite tid att hitta fram till det som är roligt under allt det blöta.

    Du står stilla under träden medan jag undersöker marken. Jag behöver inte dra för att få behålla stunden, och du försöker inte locka mig vidare innan jag är färdig. Då blir det lättare att gå med dig när vi väl vänder hemåt. Jag har fått göra något eget också. Det blöta vädret behöver inte ta ifrån oss allt det jag tycker om med att vara ute tillsammans.

    När jag har gjort det jag behöver vänder jag mig mot vägen hem. Du ser det och följer med. Det känns bra att få svar på den rörelsen. Jag vill gärna komma tillbaka till vår dörr medan kroppen fortfarande tycker att det här var en rätt rimlig idé. Vi kan göra annat tillsammans där inne när vi väl har fått ordning på pälsen och dina genomblöta ärmar.

    Handduken ligger framme när vi kommer in. Jag försöker genast ta ett hörn i munnen. Du skrattar, håller stilla och låter mig nosa tills jag släpper taget. Sedan får du torka över ryggen. Jag kliver närmare när det blir varmt och torrt under tyget. Du har en fri hand att lägga mot bröstet, och jag kan stå kvar utan att känna mig fångad i allt det som prasslar runt kroppen.

    Du får ta en tass i taget. Jag står på mattan medan vattnet från din jacka droppar bredvid. Vi ser nog inte särskilt lyckade ut. Ändå finns det något gott i att komma in tillsammans och märka att du har tänkt på det som jag ska behöva efteråt. Jag slipper gå runt med blöta ben medan du letar i skåpen.

    Sedan lägger jag mig på min torra plats. Du byter strumpor och sätter dig med något varmt i händerna. Jag hör regnet genom fönstret men behöver inte ha det mot nosen längre. När du tittar ner sträcker jag ut mig en aning till. Vi kom ut, vi kom hem och handduken var där den skulle. Just den här dagen räckte det långt.

  • Schäfern Sid sitter framför sin uniformerade förare Jesper Wretman bland höstlöv.
    Tänkvärda hundnytt

    Sid fanns där när hans förare behövde honom som mest

    Att lita på sin hund kan betyda många saker. För en hundförare som hamnar under vatten under ett ingripande kan det få en alldeles särskild tyngd. Schäfern Försvarsmaktens Sid är Årets polishund 2026. I Svenska Kennelklubbens nyhet den 26 oktober berättas hur han ingriper när föraren Jesper Wretman ligger i vattnet. Juryn bedömer att Sid sannolikt har räddat hans liv. Det lilla ordet sannolikt hör till berättelsen, också när tacksamheten är stor.

    Sid och Jesper arbetar i polisregion Stockholm. Under ett förföljande hamnar Jesper på rygg i djupt vatten i samband med en brottning. När Sid ingriper lättar trycket mot föraren, som kan ta sig upp till ytan. Det är en händelse som är svår att läsa om utan att stanna upp. Samtidigt vill jag vara varsam med att göra den till en äventyrsberättelse. Här finns en verklig människa i fara och en hund som utför sitt arbete.

    Nosen gör också jobbet

    Polishundens arbete rymmer betydligt mer än dramatiska ingripanden. På Krisinformation berättar en annan hundförare, Andreas, om arbetet med schäfern Milo. De söker efter försvunna människor och personer som flytt från en brottsplats. Han beskriver också hur en hund kan känna mänsklig vittring på exempelvis ett vapen eller en mobiltelefon. Den beskrivningen hjälper mig att förstå värdet av sådant som lätt hamnar i skuggan när en särskilt dramatisk händelse får rubrikerna.

    Ett föremål som hittas kan bli viktigt för att förstå vad som har hänt. En människa som återfinns kan få hjälp i tid. För den som väntar på besked är ett sådant fynd knappast någon liten sak, även om själva sökarbetet inte blir en filmsekvens som många delar. Jag tycker att uppskattningen av tjänstehundarna behöver rymma också det tålamodet: att fortsätta leta, att låta hundens sinnen bidra och att ta dess arbete på allvar när vi själva inte ser något.

    Ett ekipage behöver båda

    Andreas beskriver sin egen uppgift som att ge Milo bästa möjliga förutsättningar att använda sina förmågor. Föraren behöver tolka hundens signaler och beteenden och dra slutsatser av dem. Det förutsätter en god relation och kommunikation. Det är hans berättelse om Milo, men den ger en begriplig bakgrund till varför ett pris till en polishund också kan säga något om människans arbete. Hunden har förmågor som föraren saknar. Föraren har ansvar för hur de får komma till användning.

    För mig blir det ett skäl att vara lite försiktig med ordet hjälte. Det kan uttrycka varm och välförtjänt uppskattning. Men hunden behöver få vara en levande individ även efter att vi har gjort den till en symbol för mod. När vi gläds åt en insats vill jag att omsorgen om den arbetande hunden ska få plats i samma tanke. Uppmärksamheten får gärna vara stor, men ansvaret för hunden behöver vara lika närvarande när nyheten har lämnat förstasidan.

    Sid är nästan fyra och ett halvt år och har varit i tjänst sedan maj 2024. Han kom till Jesper som artonmånadershund. Utmärkelsen uppmärksammar deras samarbete och flera viktiga insatser; prisutdelningen är planerad till MyDog i Göteborg i januari 2027. Innan dess finns ett besked att glädjas åt redan nu. En hund och hans förare har gjort ett arbete som har betytt mycket för andra. I en särskilt farlig stund betydde det sannolikt allt för den människa som var närmast Sid.