• En brun och vit hund kommer ut genom öppningen till en blå agilitytunnel på en gräsplan.
    Citat och kloka ord

    Vid den blå agilitytunneln

    Jag sprang genom tunneln. Du tog emot mig med samma glädje varje gång.

    Tunneln låg på gräset med öppningen vänd mot oss. Jag hade redan nosat på kanten och tittat in. Där inne blev världen rund och mörkare, men på andra sidan syntes gräs igen. Du stod bredvid mig och väntade medan jag undersökte. Ingen drog mig framåt. Jag kunde sätta nosen nära och sedan lyfta huvudet för att se var du var.

    Det fanns gott om saker att hålla reda på. En annan hund gick en bit bort med sin människa. Någon flyttade en väska utanför staketet och det luktade fuktig mark vid tunnelns kant. Jag hade ännu inte bestämt mig för vad det blåa på gräset var till för. Du hade däremot den lilla leksaken med dig, och när jag tittade upp kom handen fram.

    Vi lekte en stund vid sidan om. Jag fick ta tag, dra och bära iväg med den. Du skrattade när jag tog ett ärevarv som blev större än du hade tänkt. När jag kom tillbaka väntade du fortfarande på samma plats. Det var skönt att få börja med något som jag kände igen. Den nya saken låg kvar utan att kräva något av mig.

    Sedan gick vi fram igen. Du stannade vid ingången och en person jag redan hade hälsat på stod vid den andra öppningen. Tunneln var kort och rak. Jag såg igenom den. En tass kom innanför kanten, sedan en till. Jag tog några steg, kom ut i ljuset och fick strax tag i leksaken. Där borta fanns händer som ville leka med mig, och där bakom hördes din glada röst.

    Du kom fram till oss och vi gick undan tillsammans. Jag hade fått fart i kroppen nu och ville gärna hålla leksaken en stund till. Du följde med medan jag bar den. Jag vände upp huvudet mot dig och såg munnen som log. Det hade inte hänt särskilt mycket för den som stod utanför staketet. För mig hade något nytt gått att göra, och du hade varit med hela vägen.

    Nästa gång väntade du på andra sidan. Personen vid ingången stod stilla bredvid mig och jag kunde se dig genom den runda gången. Du visade leksaken. Jag tog mig igenom lite fortare nu, kom ut och fortsatte fram till dina händer. Vi fick tag i varsin ände och jag satte tassarna stadigt i gräset. Här var du. Det var hit vi skulle.

    Jag känner igen det ansiktet från mycket annat vi gör tillsammans. När jag kommer tillbaka på promenaden. När jag till slut hittar det du har gömt. När jag lyckas stanna kvar medan du går ett litet stycke och sedan kommer tillbaka. Ibland ser du glad ut långt innan jag själv hunnit förstå vad som blev rätt. Då blir jag nyfiken på vad vi kan göra igen.

    Men jag märker också de gånger när ditt ansikte förändras. Ett försök kan se nästan likadant ut för mig och ändå får det dig att sucka. Jag kan stå kvar och titta, leta efter handen eller prova det jag nyss gjorde en gång till. Det är svårt att veta vad du ville ändra om allt jag ser är att du plötsligt blev besviken. I dag slapp jag leta efter den förklaringen.

    När jag kom ut snett vid sidan av dig skrattade du mjukt och flyttade dig så att vi kunde mötas. Du fångade inte tag i mig och började inte om i brådska. Vi lekte där vi hamnade. Sedan gick vi en bit på gräset medan du pratade med personen som hjälpt oss. Jag fick nosa och låta farten i benen sjunka undan innan något mer skulle hända.

    Bortanför oss sprang en hund genom en längre tunnel. Människan fortsatte åt sidan och hunden svängde efter. Jag följde dem med blicken. Du tittade också, men du började inte begära samma sak av mig. Vår lilla raka gång låg kvar där den låg. Det räckte att jag hade hittat igenom den och att vi hade fått ett par fina stunder tillsammans på andra sidan.

    När en annan hund skulle fram tog du på mig kopplet. Vi flyttade oss åt sidan så att den fick plats. Jag tittade efter leksaken som den bar, men du hade inte glömt min egen. Du höll den nära benet och lät mig bära en bit på väg till filten. Jag kunde få något roligt att göra med dig utan att vi behövde springa in i någon annans stund. Sedan lade du leksaken i väskan, och jag stod kvar med nosen mot öppningen en kort stund innan jag vände mig mot vattnet.

    Du tog fram min filt vid väskan. Jag lade mig inte genast, för gräset hade fortfarande mycket att erbjuda, men till slut stod jag med alla fyra tassarna på den. Du satte dig bredvid på huk och gav mig vatten. En stund fick jag bara vara med och titta. Leksaken låg undanlagd och ingen försökte locka fram ännu ett varv för att det förra hade gått bra.

    Jag tycker om farten när kroppen vill springa och jag vet vart jag ska. Jag tycker också om att kunna stanna hos dig efteråt. Det är svårt att välja mellan den glädje som finns i benen och den som finns i handen som stryker över sidan när jag kommit till ro. I dag behövde jag inte välja. Båda fick plats på samma lilla gräsyta.

    När vi skulle gå tillbaka mot bilen vek du ihop filten och tog väskan. Jag stod nära och tittade bort mot tunneln en sista gång. Sedan vände du dig mot mig och erbjöd leksaken på nytt. Vi tog några steg tillsammans innan du lade undan den. Jag följde med, fortfarande lite ivrig, medan det blåa på gräset blev kvar bakom oss. Nästa gång kommer jag åtminstone veta en sak om den där öppningen: jag har redan kommit ut där och blivit glad tillsammans med dig.

  • En person och en svartvit hund på en agilitybana med slalompinnar och en gul tunnel.
    Tänkvärda hundnytt

    Nocco debuterar på agility-SM

    Stenungsund tar för första gången emot svenska mästerskapen i agility. Till tävlingarna på Nösnäsvallen har 871 ekipage från hela landet anmält sig, rapporterar SVT den 29 juni 2024. Bland dem finns Caroline Karlsson och hunden Nocco från Vänersborg. Det är deras första agility-SM, och i reportaget berättar Caroline att hon vill känna in upplevelsen och glädjas åt att få stå på startlinjen.

    Runt tävlingsområdet finns husbilar och tält. Tävlingsledaren Ulrika Pettersson beskriver hur deltagarna kommer från såväl Kalix som Ystad och bor både på campingar i närheten och på mästerskapets egen camping. På plats finns också publik som upptäcker sporten. I reportaget gläds en ung åskådare åt hundarnas hopp och tunnlar. Det är ett mästerskap med många människor och hundar omkring banorna.

    Caroline och Noccos debut får mig att tänka på skillnaden mellan att längta efter ett mål och att faktiskt vara framme vid dagen. Länge kan man säga att man hoppas få vara med någon gång. När det sedan är dags blir allting konkret: platsen, starten och hunden man ska göra det tillsammans med. Att få stanna upp och känna glädje över att vara där behöver få räknas som något stort.

    Vi vet inte vilka förväntningar de andra deltagarna har. Någon kanske jagar en viss placering, medan en annan framför allt vill genomföra sina lopp på ett sätt som känns bra. Det finns utrymme att uppskatta olika mål även på ett mästerskap. Den som har arbetat länge för att komma dit behöver inte låna någon annans mått på vad dagen ska betyda.

    För hunden är det fortfarande samarbetet med den egna människan som behöver fungera. Vår förväntan får inte bli så stor att vi slutar se hunden framför oss. Vi kan vilja mycket och samtidigt vara beredda att anpassa oss efter hur hunden har det. Den omsorgen kan behöva visas när vi själva helst vill stanna kvar i tävlingskänslan och fortsätta prata om nästa lopp.

    Att bo och vistas nära många andra ekipage ställer också krav på hänsyn. Hunden som passerar en husbil behöver inte bli hälsad på av alla som sitter utanför. Någon som går undan med sin hund kanske söker lugn och ska få behålla det. Om vi frågar innan vi närmar oss och lämnar en tydlig väg förbi gör vi den gemensamma miljön lättare att använda.

    En åskådare som är ny i sporten kan ha helt andra frågor än den som tävlat länge. Varför går föraren just där? Hur vet hunden vilken tunnel som är rätt? Den nyfikenheten är värd att möta med tålamod. Ett enkelt svar kan öppna för ett nytt intresse. Vi som redan är förtjusta i hundsport behöver ibland minnas hur mycket som en gång var nytt också för oss.

    Och ibland räcker det gott att bli glad av att se en hund springa tillsammans med sin människa. Alla i publiken måste inte omedelbart kunna hålla reda på klasser, tider och placeringar. Glädjen kan få börja före regelkunskapen. Den som vill förstå mer kan fråga vidare när det finns en lämplig stund och någon som har tid att förklara.

    Reportaget fångar mästerskapet medan det pågår. Här finns ännu förväntan inför det som återstår, liksom glädjen över att få delta. Vi önskar Caroline och Nocco och alla de andra ekipagen fina dagar i Stenungsund. Förhoppningsvis får de med sig både erfarenheter från banan och minnen av människor som gjorde dagarna varmare att vara med om.

  • Hundvakt,  Service

    Välkommen till Svea Doggie Service

    Var rädd om din hunds välmående och hälsa!

    Varmt välkommen till Svea Doggie Service. Här får hunden ta plats, både i verksamheten och i det vi skriver. Du kanske har hittat hit för att du behöver hjälp med hundpassning, vill läsa om träning eller söker något att fundera över tillsammans med morgonkaffet. Oavsett vilket vill vi att det ska vara lätt att känna igen det som förenar oss: omsorgen om hunden som delar vår vardag.

    En hund är mycket mer än det som ska hinnas med mellan två andra saker. Den har sina vanor, sina favoriter och sådant som behöver få ta tid. Det kan vara en promenad där nosen vill stanna, en stunds lek eller en lugn plats där ingen förväntar sig mer. För den som lever med hund blir de här små delarna snart en stor del av dagen. Det är också där vår utgångspunkt finns.

    Hundpassning är en av verksamhetens tjänster. När någon annan ska ta hand om hunden behöver det finnas utrymme att berätta om sådant som fungerar hemma. Hur ser promenaderna ut? När brukar hunden äta och vila? Vad tycker den om, och i vilka situationer behöver den lite mer hjälp? Det är frågor som ger en tydligare bild än ett namn, en ålder och en tid för hämtning.

    Berätta gärna både om det som går lätt och det som kan bli svårt. En hund kan vara van vid vissa rutiner utan att känna igen dem i en ny miljö. Den som är livlig hemma kan behöva tid att upptäcka en främmande plats. En annan vill gärna vara nära, men inte nödvändigtvis leka med alla. Sådant är värdefullt att prata om när man ska komma överens om vad hunden behöver och vilket upplägg som kan passa.

    I tjänstebeskrivningen finns även träning och aktivering som tillval vid hundpassning, med grundläggande lydnad, rallylydnad och agility. Där behöver intresset och uppgiften mötas på en nivå som fungerar för hunden. Allt behöver inte gå fort för att vara roligt. Att förstå ett litet moment, leta med nosen eller hitta en fin stund av samarbete kan vara något att bygga vidare på.

    Hundfrisering och kloklippning är andra delar av verksamheten. Information om tjänsterna och priserna finns samlad på sina egna sidor, så att du kan läsa om det du söker och ta kontakt med dina frågor. Berätta gärna vad du vill ha hjälp med, så att frågorna blir konkreta från början. Hundens förutsättningar behöver få plats i det samtalet, tillsammans med det som du själv behöver få veta innan du bestämmer dig.

    Bloggen är till för mer än att presentera verksamheten. Här finns också plats för hundlivet som det ser ut mellan bokningarna och de stora planerna. Glädjen när något börjar fungera. Tålamodet som kan behöva räcka lite längre. En rolig vana som får oss att skratta, eller saknaden efter någon som brukade gå bredvid. Alla de delarna hör till relationen med en hund.

    I citattexterna får hundens sätt att möta världen stå i centrum. Vad händer när vi skyndar förbi något som nosen tycker är viktigt? Hur blir det när människan vill träna och hunden behöver få förstå först? Ibland kan en liten vardagssituation visa något som är lätt att missa när man bara ser till det som ska bli gjort. Det finns utrymme för både värme, eftertanke och ett vänligt skratt åt oss själva.

    Det finns mycket att le åt i en hundvardag, samtidigt som rädsla och osäkerhet behöver mötas varsamt. Det är en sak att le åt hur noggrant en leksak väljs ur korgen. Det är en annan att göra en hunds försök att komma undan till ett skämt. Vi vill kunna tycka om det lustiga och samtidigt se när en situation behöver bli lugnare, tydligare eller enklare för den som står på fyra tassar.

    Hundnytt ger oss anledning att se lite längre än den egna promenadvägen. Det kan handla om aktiviteter, träning, tävlingar, resultat och frågor som påverkar hundars liv. En nyhet blir mer intressant när vi också förstår vad den kan betyda för hunden och människan som lever med den. Vi vill ge plats åt den frågan, med respekt för skillnaden mellan det som är känt och det som fortfarande behöver redas ut.

    Det finns även dagar då vi bara vill skicka en varm hälsning. Högtiderna kan vara glada och fulla av sällskap, men de kan också kännas stilla eller ensamma. En hälsning får gärna rymma lite av båda delarna. Det behöver inte finnas ett perfekt firande att visa upp för att en hund och en människa ska ha en stund som är värd något tillsammans.

    Du behöver heller inte ha en särskild sorts hundliv för att känna igen dig här. Någon uppskattar träningen och vill utveckla samarbetet. Någon annan tycker mest om de vanliga rundorna och en välbekant plats hemma. Intresset kan förändras genom åren, och vardagen kan behöva göra det med. Det finns mycket att lära av att fortsätta se hunden som faktiskt står framför oss.

    Om du söker en tjänst är du välkommen att läsa vidare och höra av dig med det du undrar. Om du är här för bloggen hoppas vi att du hittar något som får dig att stanna upp, le eller se på nästa promenad med lite andra ögon. Hunden behöver inte alltid göra något märkvärdigt för att ge oss något att tänka på. Ibland räcker det att vi hinner lägga märke till vad som händer mellan oss.

    Varmt välkommen till Svea Doggie Service, och till en sajt där hundens vardag får tas på allvar även när den är full av lek.