• En svart hund ligger på en filt bredvid ett dukat midsommarbord i en trädgård.
    Citat och kloka ord

    Svart hund på filten vid midsommarbordet

    Du dukar för många. Jag tittar efter var du tänker sitta.

    Stolen kommer ut genom dörren med benen först. Jag flyttar mig innan du hunnit säga något, men följer sedan efter för att se var den ska stå. Det är den tredje stolen du bär ut. På gräset har du dragit ihop borden och över dem ligger en duk som nästan når ner till min nos. Här brukar vi kunna gå rakt fram. Nu får jag välja en annan väg förbi.

    Du berättar att det är midsommarafton i morgon medan du ställer ner en korg. Ordet säger mig inte särskilt mycket, men jag känner igen hur du gör när fler människor ska komma. Du går mellan huset och trädgården med saker i händerna. Ibland kommer du förbi mig utan att stanna. Jag står vid gången, fullt beredd att följa med på nästa vända också.

    Till sist går jag så nära att du behöver stanna. Du sätter ner det du bär och låter handen vila en stund på min sida. Jag står kvar, och du har blicken på mig i stället för på bordet. Det är inte mycket som händer under den stunden. Ändå kan jag sedan gå bort och nosa vid häcken medan du fortsätter. Jag hade behövt få fatt i dig mitt bland allt som kom ut genom dörren.

    När jag kommer tillbaka har min filt fått en plats en bit från stolsbenen. Jag går fram och undersöker den. Därifrån ser jag bordets ena kortsida och dörren till huset. Det finns utrymme att resa sig utan att genast hamna mellan dina fötter. Jag provar att lägga mig, men huvudet följer med när du går bort för att hämta något. Du kommer tillbaka samma väg. Då lägger jag ner hakan en stund.

    Du sätter dig på stolen närmast min plats. För första gången sedan förberedelserna började är du på samma ställe mer än några ögonblick. Jag reser mig och kommer fram till ditt knä. Du stryker mig över bröstet, och jag lutar mig intill innan jag går tillbaka till filten. Nu vet jag hur det känns att ha dig där. Det blir lättare att ligga kvar när du sedan reser dig för att rätta till duken.

    En stol skrapar till bakom bordet och jag lyfter huvudet igen. Du ser på mig och låter den stå medan jag tittar färdigt. Sedan flyttar du den sista biten. Jag följer rörelsen men stannar på filten. Den här platsen är fortfarande vår trädgård, fast den håller på att få andra vägar och fler saker i sig. Jag behöver få upptäcka förändringen i den takt den kommer, inte först när allt redan är fullt av ben och röster.

    Du gör en liten paus och tar fram min leksak. Jag är uppe innan du hunnit sätta dig på huk. Vi leker på gräset en bit från bordet, och när du släpper taget springer jag en sväng med den i munnen. Duken rör sig i ögonvrån, men nu har jag något mer angeläget att bära tillbaka till dig. Du har fortfarande plats för vår lek, trots att det verkar finnas väldigt mycket att ordna inför i morgon.

    Sedan blir vi sittande nära filten. Du ser mot bordet, jag ser mot handen som ligger i ditt knä. Snart kommer det fler stolar att sitta människor på. Några av dem kanske jag vill hälsa på direkt, andra får jag titta på en stund först. Just nu är det bara vi här. När du går in följer jag med, lämnar leksaken vid dörren och vänder tillbaka för att hämta den. Den behöver också vara på rätt plats när alla kommer.

  • En hund ligger på en matta på golvet bredvid ett påskdukat bord med sittande människor.
    Citat och kloka ord

    Hunden på golvet vid påskbordet

    Ni har dukat för många. Jag vill mest veta var jag får vara med.

    Stolarna står på andra platser i dag. Jag upptäcker det när jag ska gå min vanliga väg genom rummet och möter ett stolsben där det brukar finnas en lucka. På bordet ligger en duk som inte brukar vara där. Du flyttar ett glas och tittar på mig när jag stannar mitt i gången. Jag har inte gjort någonting än. Jag försöker bara förstå hur vi tänkte att jag skulle komma fram här.

    Det luktar från köket och snart också från hallen. Dörren öppnas, röster fyller rummet och jag går dit med svansen i gång. Någon böjer sig ner och låter mig nosa på handen. Någon annan går förbi med en påse högt upp. Jag följer med några steg, men du säger mitt namn och jag vänder mig mot dig. Det är mycket som anländer på en gång. Jag vill gärna hälsa utan att förlora dig i alltihop.

    Du går med mig tillbaka till rummet och visar var filten ligger. Den har fått plats bredvid din stol, lite utanför stråket där alla går. Jag undersöker kanten och ställer mig där medan du flyttar undan något från golvet. Nu finns det faktiskt en plats som fortfarande ser ut att vara min. Jag behöver inte bli lika stor som en stol för att få finnas med runt det här bordet.

    Jag lägger mig när alla har börjat sätta sig. En fot kommer nära och flyttas bort igen. Någon skrattar, någon räcker något över bordet och jag lyfter huvudet efter varje ny rörelse. Det händer mycket ovanför min nos. Du sänker handen när jag tittar upp. Jag nosar på den och får en liten strykning vid kinden. Du såg att jag var här, fast jag inte stod mitt framför dig.

    Efter en stund reser jag mig och går ett litet varv. Det finns människor jag ännu inte har hunnit undersöka ordentligt. Jag stannar vid ett knä, får en hand att nosa på och går sedan vidare när handen dras tillbaka. Alla behöver visst inte hälsa lika länge. Jag kan komma tillbaka till din stol och lägga mig igen utan att någon följer efter för att göra färdigt hälsningen åt mig.

    En doft från bordet får mig ändå att glömma filten en stund. Jag ställer mig närmare och lyfter nosen. Du flyttar tallriken inåt och leder mig lugnt tillbaka med handen vid min sida. Där får jag mitt eget att tugga på medan ni fortsätter. Jag tycker fortfarande att det som finns ovanför borde undersökas. Men jag har fått något här nere också, och jag kan vara upptagen utan att behöva nå över kanten.

    När flera börjar prata samtidigt går jag ut i hallen. Här låter det lite mindre. Jag blir stående vid dörröppningen och ser dig mellan stolarna. Du kommer efter en stund och sätter dig på huk bredvid. Ingen ropar in mig igen. Jag får nosa på din hand och stanna här tills det känns bra att gå tillbaka. Det är skönt att få lämna en stund utan att för den skull vara bortglömd.

    Jag kommer in igen när någon har rest sig från bordet. Nu finns det en tydlig väg till min filt. Du sitter kvar och låter ena handen hänga ner. Jag går förbi den, vänder ett varv och lägger mig med sidan mot ditt ben. Rösterna finns fortfarande i rummet, men jag behöver inte följa varenda en med huvudet. Jag vet var jag kan ligga och hur jag kan gå undan om jag vill.

    Till sist sträcker jag ut tassarna så att en liten bit av filten inte räcker till. Du flyttar foten och låter mig få plats. Det var nog det viktigaste med hela dukningen för min del. Ni fick era stolar, och jag hittade ett ställe nära där jag kunde vila. När det prasslar vid bordet öppnar jag förstås ena ögat igen. Man kan känna sig hemma och fortfarande vara lite nyfiken på vad som händer.