-
Hundens lugna plats i hemmet
Vi människor kan känna oss hemma ganska fort när vi kommer till någon vi tycker om. Vi känner igen rösterna, vet var köket ligger och har kanske redan längtat efter att få slå oss ner vid bordet. Hunden som följer med har andra saker att reda ut. Vem bor här? Var kan jag lägga mig? Får jag vara nära min människa? Om det dessutom finns hundar i hemmet behöver också de få tid att förstå vilka som har kommit på besök.
Det gäller både den som ska flytta och den som bara ska stanna över en helg. Ett nytt ställe kan vara spännande, men alla hundar vill inte börja med att hälsa på hela sällskapet. En filt hemifrån, vatten och en plats där hunden får vara ifred kan göra ankomsten enklare. Låt den få undersöka i sin takt. Ibland är det bästa välkomnandet att ingen gör någon större affär av att den har kommit.
Vid en flytt finns det mycket som ska fungera för människorna också. Kartonger ska bäras och möbler ställas på plats. Då kan hundens första lugna stund behöva planeras lika noga som själva transporten. Bevara sådant som går att känna igen: den vanliga maten, rastningen och närheten till någon hunden är trygg med. Hela bostaden behöver inte undersökas första timmen. Det kan räcka att börja i ett rum där inget mer behöver flyttas just då.
För en hund som känner oro kan Adaptil vara ett användbart hjälpmedel. Produkterna innehåller en syntetisk motsvarighet till hundens trygghetsferomon, ett doftbudskap som hundar uppfattar. Adaptil Calm Doftavgivare sätts i ett vägguttag och används i hundens inomhusmiljö. Det kan vara ett stöd när mycket omkring hunden förändras, samtidigt som människorna ordnar lugn, förutsägbarhet och en plats för vila. Hur mycket hjälp hunden får varierar mellan individer.
Inför något planerat, som flytt, besök eller nyår, finns det en poäng med att förbereda i förväg. Tillverkaren rekommenderar att doftavgivaren kopplas in två–tre dagar före en väntad påfrestning och får vara inkopplad kontinuerligt. Placera den enligt bruksanvisningen i rummet där hunden ska vistas, med fri luft ovanför. Då är stödet redan på plats när gästerna kommer eller den nya vardagen börjar.
Det kan också vara värt att tänka på inför en fest där släktens eller vänners hundar ska följa med. I ett hem med egna hundar förändras kvällen för fler än besökarna. Den vanliga sovplatsen kanske plötsligt ligger mitt i gångvägen till buffén, och en främmande hund nosar vid soffan. Doftavgivaren kan användas som stöd vid oro inför och under besöket. Planera samtidigt egna viloplatser för hundarna och möjlighet att hålla dem åtskilda om någon behöver mer utrymme.
Hundarna behöver inte bli bästa vänner för att besöket ska fungera. De behöver kunna slippa varandra också. Ordna möten lugnt och under uppsikt, och låt inte alla hälsningar ske samtidigt i en trång hall. En hund som behöver avstånd ska kunna få det utan att först behöva morra för att bli förstådd. Adaptil ska inte användas som behandling mot aggression eller som skäl att låta osäkra möten fortsätta. Är hundarna inte trygga tillsammans behöver själva arrangemanget ändras.
Adaptil Transport Spray används på ett annat sätt än doftavgivaren. Den kan användas i bilen, i transportutrymmet eller på en filt inför resan. Hunden ska vara borta medan man sprayar, och medlet ska få avdunsta minst 15 minuter innan hunden kommer i kontakt med den behandlade platsen eller filten. Spraya aldrig direkt på hunden. Följ produktens bruksanvisning även om avresan börjar närma sig; förberedelserna behöver få sin tid.
Inför nyår blir det särskilt tydligt hur mycket miljön betyder. Det kan finnas både besökare, främmande hundar och ljud utifrån samma kväll. Välj i förväg var hunden kan vila och se till att den får bekanta sig med platsen medan det fortfarande är lugnt. En stängd dörr till ett främmande rum blir inte automatiskt trygg bara för att det är tystare där. Hunden kan behöva sin människa nära och slippa växla mellan sällskapet och en plats där den inte vill vara ensam.
Har hunden tidigare blivit mycket rädd vid fyrverkerier behöver planeringen börja i god tid tillsammans med veterinär. Hjälpmedel kan ingå, men stark rädsla kan kräva annat stöd också. Det är lättare att ordna en genomtänkt kväll innan smällandet har börjat än att försöka lösa allt när hunden redan är rädd.
En lyckad kväll behöver inte betyda att hunden ligger under middagsbordet från förrätten till kaffet. Kanske blir det bättre med en kortare visit eller med att någon sitter en stund i det lugna rummet. För hunden kan just den stunden vara det som gör besöket möjligt. När vi ordnar förutsättningarna med samma omsorg som vi ordnar resten av kvällen får den större chans att kunna slappna av. Den behöver få en plats där det faktiskt går att vila.
-
Hunden på sin filt i ett nytt rum
Min filt är liten. Den räcker ändå för att vi ska kunna stanna här en stund.
Det här golvet har jag aldrig gått på. När dörren stängs bakom oss hörs röster från ett annat rum, och jag känner lukten av något som har varit i ugnen. Du tar av dig jackan medan jag nosar vid kanten på en matta. Någon kommer fram och hälsar på dig. Jag blir stående nära ditt ben, med nosen ganska upptagen av allt det främmande.
Vi ska vara här en stund, märker jag. Du hänger upp jackan och ställer skorna åt sidan. Men ur väskan tar du också fram min filt. Den vecklas ut på en plats där jag kan se dig utan att ligga mitt i vägen. Jag går fram och känner igen den genast. Där finns något av vårt rum hemma, fast lampan och bordet ovanför ser helt annorlunda ut.
Jag lägger mig inte direkt. Först behöver jag gå ett litet varv och titta på dörröppningen där rösterna finns. Du följer med blicken men kallar inte på mig varje gång jag stannar. När jag kommer tillbaka pekar du lugnt mot filten. Jag nosar på kanten igen och ställer framtassarna på den. Det känns lite enklare att bestämma sig när jag får se var du tänker sätta dig också.
Stolen hamnar nära. Du sätter dig och flyttar ena foten så att det blir plats för mig. Då lägger jag mig ner, först med huvudet uppe. Jag ser människor gå förbi, hör en stol skrapa och lyfter öronen när någon skrattar. Du pratar vidare men sänker handen en stund när jag tittar på dig. Jag kommer åt den utan att behöva lämna min plats. Sedan får jag lägga mig till rätta igen.
Någon böjer sig fram och vill hälsa. Du säger något, och personen stannar lite längre bort med handen nere vid sidan. Jag får gå fram när jag är redo. Det är skönt att få vara den som tar de sista stegen. När jag har nosat färdigt går jag tillbaka till filten, och ingen följer efter för att fortsätta. Nu kan jag ligga och se på medan ni har era saker för er.
Hemma vet jag ungefär när något brukar börja. Här känner jag inte igen turerna ännu. Någon reser sig, någon öppnar en dörr och plötsligt står det koppar på bordet. Jag följer alltihop med huvudet. Men varje gång jag tittar tillbaka sitter du på samma plats. Min filt ligger kvar. Jag behöver inte förstå hela besöket på en gång för att kunna stanna hos dig.
Efter ett tag lägger jag hakan ner. Du märker det när du flyttar foten, för då öppnar jag ena ögat och tittar upp. Handen kommer kort mot min kind. Sedan fortsätter du att prata. Jag får vara med utan att göra något särskilt och utan att hela tiden bli uppmärksammad. Ibland är det precis lagom att få en plats i rummet där man kan finnas medan samtalet går vidare ovanför.
När du börjar samla ihop dina saker reser jag mig fortare än jag hade tänkt. Nu känner jag igen något. Jackan, väskan och hur du tittar efter skorna betyder att vi snart ska gå. Du viker inte ihop filten förrän jag har klivit av den. Jag ställer mig nära medan du gör det och nosar på hörnet som sticker ut ur väskan. Den ska visst följa med oss hem igen.
Det blev ett helt besök i det där nya rummet. Jag hann höra många röster, lukta på en främmande hand och somna en liten stund med din sko nära. Du tog inte med hela vårt hem, bara en filt som jag kände igen och lite tid att hitta min plats. När dörren öppnas för att vi ska gå följer jag med dig. Nästa gång kanske jag hinner lägga mig innan kopparna kommer fram.