En hund står på en hallmatta medan en person torkar en framtass med en handduk.
Citat och kloka ord

Hunden får tassarna torkade i hallen

Du kunde ha torkat fortare. Du valde att låta mig vara med.

Vi kommer in med grus under skorna och blöta tassar. Jag har hittat en pöl som var större än den såg ut, och du har visst lyckats följa med genom en del av den. Nu stänger du dörren med höften medan jag tittar mot köket. Där inne finns min skål. Men först kommer handduken fram, och jag stannar mitt i steget. Den här delen av promenaden hade jag glömt.

Du böjer dig ner och jag flyttar ena framtassen. Jag tycker om när handen kommer mot bröstet, men handduken gör något annat. Den döljer handen och kommer nära benen innan jag riktigt har hunnit se. Du får tag om min tass och jag drar den till mig. Då släpper du. Jag står med nosen mot din ärm, osäker på om vi ska försöka igen eller om jag har gjort något som blev fel.

Du sätter dig på hallmattan. Det är en ovanlig plats för dig. Jackan har du fortfarande på och ena skon står kvar på foten. Jag nosar på knät och sedan på tyget i din hand. Det luktar tvätt och lite av mig sedan förut. Du håller det stilla medan jag undersöker kanten. När jag lyfter blicken är du nära nog att nå utan att jag behöver sträcka mig. Nu ser jag både handen och handduken.

Jag lägger vikten över de andra benen när du försiktigt tar om tassen igen. Det vinglar till. Du lägger ner den direkt, och jag får ordning på mig. Det var skönt att du märkte det. Ibland vill jag stå nära dig och ändå flytta undan en del av kroppen. Då behöver jag få göra båda sakerna. Du låter mig hitta balansen innan du torkar bort det som följde med hem mellan trampdynorna.

När den första tassen är färdig tittar jag mot köket. Du skrattar lite, för det finns tydligen fler. Jag hade hoppats att vi kunde räkna den där första som hela mig. I stället tar du en annan kant av handduken och väntar tills jag står ordentligt. Den här gången känner jag hur du börjar innan det händer så mycket. Jag tittar på ditt ansikte medan du arbetar. Du har inte bråttom i rösten längre.

Det blir en paus mellan tassarna. Jag kommer fram och lägger nosen mot din kind. Du försöker hålla undan handduken men får ett vått nosmärke ändå. Där satt det. Nu har vi båda något att torka av. Du lutar pannan mot mig en kort stund och jag blir alldeles stilla. Det är sådant jag gärna skulle vilja få plats med också när du har något praktiskt som måste bli gjort.

Jag kan inte hjälpa dig att få hallen ren genom att förstå vad ett nytvättat golv kostar i arbete. Men jag kan lära känna vad som händer mellan oss här. Om handen släpper när jag tappar balansen. Om du märker när jag vill dra undan tassen. Om det finns tid att nosa innan något kommer tätt intill. Det gör skillnad för mig att du fortfarande ser min blick medan du försöker få bort smutsen.

Till sist ställer du ner den sista tassen och viker ihop handduken. Jag väntar någon sekund innan jag går. Du har börjat ta av dig den andra skon nu och sträcker fram handen när jag passerar. Jag stannar under den. Vi är färdiga med torkandet, men jag vill gärna ha kvar handen en liten stund till. Sedan går jag in och dricker, medan du reser dig långsamt från mattan.

Handduken blir kvar över kanten på tvättkorgen. Från min plats ser jag en mörk fläck där pölen hamnade. Du går förbi och jag följer dig med blicken utan att resa mig. Mina tassar ligger torra mot filten. Vi behövde stanna längre i hallen än du hade tänkt, och golvet fick ändå några märken. Men när du satte dig ner fick jag tillbaka lusten att komma nära. Den vill jag gärna ha kvar.