En hund med sele ligger på en filt på tågets golv bredvid en persons fötter och en ryggsäck.
Citat och kloka ord

Hunden på en filt på tågets golv

Jag visste inte vart vi skulle. Jag visste vem jag åkte med.

Golvet börjar röra sig medan jag fortfarande undersöker platsen vid dina fötter. Jag lyfter huvudet fort och ställer benen lite bredare. Utanför fönstret glider det vi nyss gick förbi åt sidan. Här inne luktar det människor, väskor och ett golv jag aldrig tidigare har stått på. Du sitter kvar med handen nära mitt bröst och låter mig hitta balansen innan du gör något mer.

Vi har satt oss på en plats där hundar får följa med. Min filt ligger nedanför sätet, och du har flyttat väskan så att jag kan komma åt den ordentligt. Jag går fram, nosar och vänder mig ett halvt varv. Sedan står jag kvar igen. Det hörs ett nytt ljud från dörren längre bort, och jag behöver titta efter vad som händer där innan jag bestämmer mig för att lägga mig.

Du försöker inte få ner mig på golvet med handen. Du väntar medan jag undersöker utrymmet och visar sedan var filten ligger. Jag sänker huvudet, böjer frambenen och lägger mig med bakdelen lite snett. Härifrån ser jag dina skor och benen på den som sitter mittemot. Det är många ljud kvar, men jag behöver inte stå mitt i dem hela tiden för att kunna höra vad som pågår.

En väska dras förbi och jag lyfter hakan. Personen stannar till, ser på mig och går sedan vidare utan att komma närmare. Du håller kopplet så att det finns kvar plats för den som passerar och för mig där jag ligger. Jag tycker om när ingen plötsligt böjer sig ner i mitt ansikte. Det räcker bra att lära känna den här resan innan jag också ska lära känna alla som råkar åka med.

Ibland stannar tåget. Då blir ljuden annorlunda och jag tror först att vi ska resa oss. Jag tittar på dig, men du sitter kvar och stryker mig kort över sidan. Så jag lägger ner huvudet igen. Det tar några sådana stunder innan jag slutar förbereda hela kroppen på att gå varje gång rörelsen upphör. Dina händer verkar veta något om ordningen som jag ännu inte har hunnit få reda på.

Det hjälper att min plats får vara kvar. Jag kan flytta mig en bit, dricka när du erbjuder vatten och återvända till samma filt. Du märker när jag tittar upp och när jag behöver lite mer avstånd till väskan som ställs ner i gången. Allt behöver inte bli en stor sak för att du ska se det. Jag känner igen ditt sätt att vara nära, även när resten av rummet fortsätter låta som något helt nytt.

Efter en stund kommer sömnen lite försiktigt. Jag blundar men öppnar ögonen när du flyttar foten. Skon står fortfarande där jag lämnade den med blicken, och jag låter huvudet bli tungt igen. Tåget kan fortsätta åt sitt håll medan jag får vila under ditt säte. Jag vet inte vad som väntar när dörren öppnas nästa gång, men just nu har jag tillräckligt mycket som jag känner igen här nere.

Sedan ändras dina rörelser. Du samlar ihop något, tar på dig jackan och lyfter väskan på ett annat sätt. Nu är jag genast vaken. Jag reser mig medan du ordnar kopplet och väntar nära benet tills det är vår tur att gå. När vi kliver av följer nya lukter med luften. Jag vill undersöka allihop, men först behöver vi komma åt sidan och stå stilla en liten stund tillsammans.

Du vecklar ihop filten och stoppar ner den. Där finns nu lite av tåget också, blandat med allt det välbekanta som följde med hemifrån. Jag nosar på din hand innan vi börjar gå. Resan innehöll ljud jag inte begrep och flera stopp som inte var våra. Men du gjorde plats för mig genom alltsammans. När dina skor tar de första stegen längs den nya vägen följer jag med, ganska utvilad och mycket redo för att få nosa på något som står still.