Den grånade hunden i strandgräset
Jag går inte lika långt ut längre. Du får gärna sätta dig här hos mig.
Vattnet når fram över stenarna när jag sätter ner tassen. Jag står kvar en stund och känner hur det rör sig kring foten. Du har redan tagit av dig skorna. Förr brukade jag vara längre ut innan du ens fått av den första strumpan. Nu vänder jag huvudet mot gräset där du ställt väskan. Jag vet att vi kan stanna där också. Det är inte så långt tillbaka, och jag har redan sett vilken plats jag vill ha.
Du kommer efter när jag går upp ur vattnet. Jag skakar mig en bit från dig, men tydligen inte tillräckligt långt bort. Du tittar ner på benen och skrattar till. Det ljudet känner jag väl. Jag har hört det många gånger på sådana här utflykter, ofta just efter att jag gjort något som fått vatten att hamna där du inte tänkt dig det. Jag ställer mig nära igen och låter din hand komma ner till nacken.
Vid väskan stannar du och breder ut något att sitta på. Jag väljer gräset alldeles bredvid. Där finns en grund grop som passar när jag viker in benen och lägger kroppen till rätta. Du sätter dig först när jag är färdig. Sedan drar du väskan närmare, och jag lyfter nosen för att se vad du tänker ta fram. Jag har inte tappat intresset för den delen av utflykten bara för att jag inte är längst ut i sjön.
Du plockar fram vattenskålen innan du öppnar det som är till dig. Jag reser mig, dricker och blir stående bredvid dig en stund. Dina händer är upptagna med en ask. Jag nosar på utsidan men flyttar undan huvudet när du lyfter den till ditt knä. Sedan kommer en liten bit ur min egen påse. Den hamnar i handen jag känner så väl. Jag tar den försiktigt och stannar kvar, ifall påsen skulle ha mer att bidra med.
Det hade den tydligen inte just nu. Jag lägger mig igen med sidan mot ditt ben. Du sitter kvar och ser ut över sjön. Ibland rör du fingrarna genom pälsen över min nacke, och när handen blir stilla låter jag huvudet sjunka lite lägre. Du behöver inte locka upp mig till något nytt för att jag ska vara med dig. Här kan jag följa din rörelse, höra när du lägger undan asken och känna när du ändrar ställning.
Efter en stund reser du dig och går några steg ner mot strandkanten. Jag lyfter huvudet men ligger kvar. Du ser tillbaka innan du fortsätter, stannar vid vattnet och kommer sedan upp till mig igen. Jag följer dig med blicken hela vägen. När du sätter dig är handen nära min nos. Jag sträcker fram huvudet och möter den. Vi har båda hunnit vara nere vid sjön, fast vi inte stannade där lika länge.
Det finns fortfarande saker jag gärna gör. När du lyfter kopplet är jag på benen, och jag väljer vägen förbi busken innan vi lämnar strandgräset. Där behöver jag undersöka ordentligt. Du står kvar med skorna i ena handen medan jag nosar färdigt. Jag går inte mot bilen direkt efteråt. Först kommer jag tillbaka till din sida och tittar upp. Nu kan vi gå. Det var något vid busken som också hörde till den här dagen.
Du tar väskan och vi lämnar platsen tillsammans. Jag har hunnit bli torr över ryggen men är fortfarande lite fuktig kring benen. När du stannar för att ta på dig skorna väntar jag nära. Stranden ligger kvar bakom oss. Nästa gång kanske jag går ner till vattnet igen, kanske stannar jag kortare. Jag vill gärna följa med ändå. Du satte dig hos mig i gräset, och där fanns mycket kvar av det jag tycker om med våra utflykter.