Den äldre hunden vid dörren
Jag hörde kopplet lika fort som förr. Benen ville bara vakna först.
Det klickar till vid kroken i hallen. Jag lyfter huvudet från bädden och ser att du har tagit ner kopplet. Förr hade jag hunnit fram innan du fått på dig jackan. Nu ligger jag kvar några andetag medan jag sträcker fram ena benet och sedan det andra. Du fortsätter med skorna. Jag följer rörelsen från min plats och väntar på att kroppen ska bli färdig med att resa sig. Jag har hört dig. Jag är på väg.
När jag kommer ut i hallen står dörren fortfarande stängd. Du sitter på pallen och knyter den sista skon. Jag går fram och lägger nosen mot handen som har kopplet. Den får samma lilla knuff som den brukade få när jag stod och hoppade framför dig. Du ser ner och hälsar mig nära. Jag viftar med svansen och står kvar medan du ordnar det som ska sitta runt kroppen. Det är skönt att slippa skynda just i det steget.
Ute stannar jag vid kanten på gången. Kalluften kommer långt in i nosen och här finns spår från någon som gick före oss. Du hinner bara några steg innan du ser att jag är upptagen. Då vänder du tillbaka lite och låter kopplet bli löst. Jag nosar längs samma lilla sträcka flera gånger. Det här är fortfarande en viktig plats. Mina steg är kanske färre, men jag har inte fått färre saker att vilja veta om gården.
Vid korsningen ser jag åt det håll där vi brukade gå vidare. Du stannar och möter min blick. Jag tar ett steg ditåt och du följer med. Vi går fram till trädet vid hörnet. Jag känner igen roten som sticker upp vid kanten och ställer tassarna på varsin sida. Här har jag varit många gånger med dig. Jag behöver inte fortsätta längre bort för att ha något att undersöka i dag. När jag vänder tillbaka följer du samma väg.
På hemvägen kommer en yngre hund över gården. Den rör sig fortare än jag och gör en sväng mot sin människas ben. Jag lyfter huvudet och ser efter dem. Du går lite åt sidan med mig så att vi får plats. Jag nosar i luften och står kvar tills de passerat. Det finns dagar när jag gärna hälsar, men nu vill jag mest komma till porten. Du frågar inte en gång till när jag redan har börjat gå.
Innan vi går in stannar du bredvid mig. Jag hittar din vante med nosen och står med kinden mot den en stund. Det finns mycket kvar som jag vill med dig, även när jag inte går längst eller kommer först. Jag kan fortfarande bli ivrig när en välbekant människa visar sig. Jag kan bära min mjuka sak genom rummet och söka upp handen när den varit stilla för länge. Jag behöver bara hinna fram till det på mitt sätt.
Hemma väntar du medan jag går över hallmattan. Du hänger upp kopplet när jag kommit ur det och låter mig gå vidare. Jag stannar vid vattenskålen innan jag återvänder till bädden. Filten ligger kvar som jag lämnade den. När jag har vänt mig färdigt lägger jag huvudet på kanten och ser dig ta av jackan. Du har inte börjat med något nytt ännu. Du blir stående och tittar åt mitt håll tills jag kommer till ro.
Senare hör jag dig öppna korgen där leksakerna ligger. Jag lyfter huvudet igen. Du tar den mjuka och kommer hit med den, men stannar en bit ifrån. Då reser jag mig. Den här gången får du stå och vänta med saken i handen medan jag kommer fram. Jag tar tag, håller kvar och ser upp mot dig. Jag är kanske sist till dörren nu. Men jag vill fortfarande gärna vara den du väntar på.