En brun hund inne vid ett fönster tittar mot en långhårig katt som sitter utanför i snön.
Citat och kloka ord

Katten utanför hundens fönster

Jag hade mycket att säga. Katten hade redan satt sig till rätta.

Katten kommer över gården medan jag står vid fönstret. Först ser jag bara något mörkt som rör sig längs buskarna. Sedan kommer svansen fram och jag får hela kroppen närmare glaset. Där är han igen. Han går över den plats där jag brukar nosa när vi kommer hem, stannar mitt på gången och sätter sig. Jag hör ett ljud från min egen hals innan jag har hunnit se om han tänker stanna länge.

Du kommer från köket när jag skäller. Jag vänder mig snabbt mot dig och sedan tillbaka mot gården. Det är viktigt att du också ser det här. Katten har nu lyft ena framtassen och verkar upptagen med den. Jag tar ett steg åt sidan för att kunna se bättre. Han sitter kvar. Det är en märklig början på ett samtal när den som har kommit hela vägen hit inte ens ser ut att lyssna.

Jag skäller igen och nosen lämnar ett märke på rutan. Då går du inte fram och knackar på glaset. Du säger mitt namn och sätter dig en bit in i rummet. Jag tittar dit men stannar först vid fönstret. Katten har lagt ner tassen och vänt huvudet åt ett annat håll. Du väntar på mig med handen öppen nära knät. Efter en stund kan jag gå fram och nosa på den, fast jag ser tillbaka över axeln när jag kommer.

Du tar min leksak och lägger den på mattan framför dig. Jag lyfter den, bär den ett par steg och kommer tillbaka. Du håller i andra änden. Här finns åtminstone någon som svarar när jag vill något. Jag drar bakåt och glömmer att titta mot fönstret en liten stund. När du släpper får jag hela saken själv. Jag kommer fram med den igen. Nu har vi fått fart på något som går att göra från den här sidan av glaset.

När vi slutar går jag tillbaka till fönstret med leksaken i munnen. Katten ligger nu vid busken. Hela min stora upptäckt har tydligen blivit en viloplats för honom. Jag blir stående och ser hur svanstippen rör sig. Du kommer upp bredvid mig men säger ingenting åt gården. Sedan går du till stolen en bit bakom. Jag kan fortfarande se katten. Jag behöver inte hålla munnen fri för att säga mer just nu.

Efter ett tag kommer en människa ut genom porten. Katten lyfter huvudet, reser sig och går åt sidan. Jag följer honom med blicken tills busken döljer resten. Sedan ser jag den tomma platsen framför fönstret. Det blev inte min röst som fick honom att flytta sig. Jag står kvar några ögonblick till, med leksaken hängande ur munnen, innan jag vänder mig mot dig. Du har börjat med något på bordet och flyttar handen när jag kommer nära.

Jag lägger leksaken bredvid din fot. Du ser ner och låter handen stanna vid min kind. Det räcker fint en stund. När vi går ut senare följer jag genast lukten mot busken. Du låter mig undersöka från vår sida av gången. Det finns mycket mer här än jag kunde känna genom rutan. Jag nosar länge där katten låg, och när jag väl lyfter huvudet är jag upptagen av marken framför oss. Du väntar vid andra änden av kopplet.

Hemma går jag förbi fönstret igen. Gården är tom, och leksaken ligger kvar vid stolen. Jag tar den med mig till mattan. Du sätter dig i närheten och jag lägger mig så att jag kan se dina fötter. Om katten kommer tillbaka kanske jag märker det före dig igen. Men jag fick aldrig veta vad han tyckte om mitt första meddelande. Han verkade mest nöjd med platsen jag hade så många synpunkter på.