Hunden och spegeln
Jag gick runt hörnet för att hälsa. Den andra hunden stannade visst i spegeln.
Någon står i hallen. Jag upptäcker honom när du öppnar dörren till garderoben och kliver åt sidan. Han är ungefär lika stor som jag och håller huvudet på samma höjd. Jag stannar. Han stannar också. Vi står och ser på varandra medan du letar efter något bland jackorna. Jag sänker nosen lite. Han gör likadant. Det är ett mycket uppmärksamt sätt att börja en bekantskap på.
Jag tar ett steg närmare. Här borde det finnas mycket att undersöka, men jag känner bara våra vanliga lukter från hallmattan. Den andre hunden kommer emot mig utan att det hörs några fler tassar än mina. Jag stannar igen. Nu är vi ganska nära. Bakom honom finns en människa som ser ut som du, men när jag vänder huvudet står du fortfarande här bredvid. Jag får lov att titta en gång till.
Du märker mig först när jag går bakom garderobsdörren. Där finns inget huvud och inga tassar. Bara kanten på dörren, väggen och en liten smula som jag tar hand om. Jag kommer tillbaka på framsidan. Där står hunden igen. Jag tittar snabbt runt hörnet en gång till. Du sätter dig på huk och följer mig med blicken. Det verkar som om du också tycker att det finns något att se här, fast du ser betydligt mer road ut än jag.
När jag vänder mig mot dig kommer din hand ner. Jag nosar på den, trycker kinden mot fingrarna och står kvar medan du kliar. Det här är enkelt att förstå. Handen känns varm, jag känner lukten av dig och pälsen rör sig där du tar i den. Borta vid dörren händer samma sak en gång till. Jag kan se hur nära hunden står sin människa. Han verkar åtminstone ha det trevligt där borta.
Sedan tar du fram min leksak från bänken. Jag känner igen den innan handen har hunnit ner. När jag kommer fram med munnen öppen ser jag att den andre också får en. Jag stannar med mitt grepp om tyget och tittar åt sidan. Du väntar. Efter en stund drar jag bakåt, och då rör sig du och leksaken med mig. Det finns motstånd här som går att känna med hela kroppen. Jag vänder mig mot dig igen och tar ett bättre tag.
Du flyttar dig bort från garderoben så att vi får plats. Jag följer med, släpper och tar om. När jag backar ut i rummet är det du som kommer efter. Den andre hunden försvinner ur synfältet. Jag behöver inte se efter honom just då. Du skrattar när jag råkar kliva på leksakens lösa ände och nästan tappar den. Sedan sätter du dig på mattan, och jag kan lägga mig nära med bytet mellan tassarna.
När leken är slut går jag ett varv genom hallen igen. Dörren står kvar på samma sätt. Jag ser hunden, saktar in och nosar längs den blanka ytan. Det luktar fortfarande mest som hemma. Den här gången går jag vidare till skålen och dricker. Du stänger garderoben medan jag håller på. När jag kommer tillbaka finns bara träet på dörrens utsida. Jag tittar vid kanten men fortsätter sedan efter dig in i köket.
Du sätter dig på en stol och låter handen hänga ner. Jag går fram och lägger huvudet under den. Fingrarna rör sig genast, precis som de brukar. Det blev ingen ny lekkamrat i hallen i dag. Men jag fick dig ner på mattan en stund, och min leksak ligger inom räckhåll. Om den där hunden dyker upp igen kan han få stå där ett tag. Jag vet var jag hittar någon som faktiskt kan ta i andra änden.