Hunden och resväskan
Jag såg väskan i hallen. Sedan väntade jag på att få veta var jag hörde hemma.
Resväskan står öppen på sovrumsgolvet när jag kommer in. Du går mellan garderoben och sängen med kläder över armen. Jag stannar i dörren och tittar. Den väskan har jag sett förut. Ibland har du dragit den genom hallen och stängt dörren efter dig. Då har någon annan kommit till mig med kopplet. Nu vet jag bara att dragkedjan ligger öppen och att du inte verkar ha gått färdigt mellan rummen.
Jag lägger mig där jag kan se både väskan och dörren. Varje gång du passerar lyfter jag huvudet. Du kliver runt mig med en tröja i handen och säger att jag är i vägen. Jag flyttar framtassarna men blir kvar. Det är här allting händer. Om jag går till min bädd kommer jag inte att se när väskan stängs. Jag vill gärna vara vaken när du bestämmer dig för vad som ska följa med.
Du hittar något längst in i garderoben och blir stående med det. Jag hinner resa mig innan du märker det. När du vänder dig är jag alldeles bakom. Du stannar, lägger ner saken på sängen och sträcker fram handen. Jag går in under den och står nära ditt ben. Du fortsätter stryka mig en stund utan att flytta på dig. Sedan sätter du dig på golvet, och då behöver jag inte längre följa efter för att vara nära.
Jag nosar längs väskans kant. Där finns lukter som inte hör till sovrummet. Du får ta undan en strumpa när jag vill undersöka den också. Sedan lutar jag mig mot dig medan du viker ihop den. Du pratar, men jag känner mest hur handen stannar vid bröstet och hur du sitter kvar. När du reser dig gör jag detsamma. Jag är fortfarande inte säker på vad väskan betyder den här gången.
I hallen tar du ner min andra filt. Den som har följt med när vi har sovit på ett annat ställe. Jag går fram när du skakar ut den, och du låter mig nosa innan du viker ihop den igen. Sedan kommer skålen och påsen med min mat. Jag följer varje sak när du lägger den bredvid resväskan. Nu finns det något välbekant i allt du håller på med. Min filt ska tydligen inte ligga kvar i skåpet.
När du lägger kopplet ovanpå påsen går jag genast till dörren. Du skrattar och säger att det är en stund kvar. Jag kommer tillbaka och ställer mig bredvid min packning. Du visar mig bädden medan du stänger väskan, men den här gången stannar du först och kliar mig vid örat. Sedan kan jag lägga mig. Jag har sett var mina saker finns. Det är lättare att vila när jag inte behöver leta efter dem bland dina.
Hjulen låter genom hallen när du till sist drar fram väskan. Jag är uppe igen och följer efter, men du lämnar den vid dörren och går tillbaka för att hämta min påse. Jag väntar på hallmattan. Du tar på dig jackan, letar efter nyckeln och får gå tillbaka till sovrummet en gång till. Nu följer jag inte med dit. Kopplet ligger framför mig, och mina saker står kvar alldeles intill din väska.
När du till slut sätter dig för att få på skorna lägger jag hakan på ditt knä. Du får böja dig runt mig för att knyta dem. Sedan kommer handen med kopplet, den som jag har väntat på sedan dörren till garderoben öppnades. Jag står kvar medan du fäster det. Väskan får gärna låta när vi går ut. Du håller i den med ena handen och i mitt koppel med den andra.