En brun och svart hund vilar på en dyna en bit från två vuxna som sitter med koppar i vardagsrummet. Snö syns utanför.
Citat och kloka ord

Hunden håller avstånd till gästen

Jag kan gärna dela rum med dig. Din hand får vänta lite.

Du har dukat fram en kopp till innan det ringer på dörren. Jag följer med till hallen och ställer mig en bit bakom dina ben. Den som kommer in säger mitt namn med hög röst och böjer sig fram. Jag flyttar mig bakåt. Handen följer efter en liten bit, men då kliver du åt sidan och visar gästen var skorna kan stå. Jag får en öppning mot vardagsrummet och går dit utan att någon tar i mig.

Från mattan ser jag jackan hängas upp. Den luktar av något jag inte känner, och när gästen går förbi följer jag rörelsen med blicken. Du hämtar kopparna och sätter dig vid bordet. Gästen sätter sig mitt emot. Där kan jag hålla reda på er båda. Jag lägger mig med frambenen framför mig, men huvudet stannar uppe. Det är mycket lättare att titta när ingen samtidigt lutar sig ner över mig.

Efter en stund säger gästen mitt namn igen och håller fram handen. Jag lyfter öronen men blir kvar. Du svarar något med lugn röst och börjar sedan prata om en annan sak. Handen återvänder till koppen. Jag lägger ner hakan. Jag hör fortfarande den nya rösten, men nu kommer den uppifrån bordet och kräver ingenting av mig. När stolen skrapar mot golvet tittar jag upp. Sedan kan jag lägga mig till rätta igen.

Jag tycker om din hand. Jag går ofta fram till den och petar upp den med nosen när den ligger stilla. Men jag känner din väg genom rummet, hur du böjer dig och var du brukar röra mig. Med gästen vet jag inte det ännu. Jag har bara sett handen komma mot mitt huvud. Jag behöver få veta lite mer om resten av människan innan jag vill stå kvar under den.

När du går till köket reser jag mig och följer med. Där stannar du för att fylla på vatten. Jag stryker längs ditt ben och får en kort smekning över bröstet när jag kommer fram. Sedan går vi tillbaka tillsammans. Gästen sitter kvar, vänd mot dig. Jag kan passera stolen utan att handen kommer ner. På vägen till mattan saktar jag in och nosar i luften. Jackans lukt finns här också, men den är lättare att undersöka nu.

Nästa gång jag reser mig går jag fram längs sidan av stolen. Jag nosar på byxbenet och står kvar ett ögonblick. Gästen ser ner men håller händerna vid sin kopp. Då kan jag nosa lite till. När foten flyttar sig backar jag ett steg. Ingen följer efter. Jag går tillbaka till min plats och lägger mig med sidan mot golvet. Jag har kommit lite närmare, och jag fick gå därifrån precis när jag ville.

Du och gästen fortsätter prata. Ibland hör jag mitt namn, men ingen reser sig för att hämta mig. Jag sträcker på benen och somnar till en stund. När kopparna bärs undan vaknar jag av klirret och följer med till hallen. Gästen drar på sig jackan. Nu står jag närmare än när dörren öppnades. Jag nosar försiktigt på kanten innan dragkedjan stängs, och du väntar med handen på dörrhandtaget.

Det blir ingen klapp den här gången. Gästen säger hej då och går ut, och jag står kvar bredvid dig tills stegen försvinner. Sedan vänder jag mig mot din hand och trycker nosen under den. Du sätter dig på huk så att jag kan komma intill. Nästa gång den där jackan hänger i hallen kanske jag nosar lite längre. I dag fick jag vara med utan att behöva låna ut huvudet. Jag sov faktiskt en stund medan ni satt där.