• En brun och svart hund vilar på en dyna en bit från två vuxna som sitter med koppar i vardagsrummet. Snö syns utanför.
    Citat och kloka ord

    Hunden håller avstånd till gästen

    Jag kan gärna dela rum med dig. Din hand får vänta lite.

    Du har dukat fram en kopp till innan det ringer på dörren. Jag följer med till hallen och ställer mig en bit bakom dina ben. Den som kommer in säger mitt namn med hög röst och böjer sig fram. Jag flyttar mig bakåt. Handen följer efter en liten bit, men då kliver du åt sidan och visar gästen var skorna kan stå. Jag får en öppning mot vardagsrummet och går dit utan att någon tar i mig.

    Från mattan ser jag jackan hängas upp. Den luktar av något jag inte känner, och när gästen går förbi följer jag rörelsen med blicken. Du hämtar kopparna och sätter dig vid bordet. Gästen sätter sig mitt emot. Där kan jag hålla reda på er båda. Jag lägger mig med frambenen framför mig, men huvudet stannar uppe. Det är mycket lättare att titta när ingen samtidigt lutar sig ner över mig.

    Efter en stund säger gästen mitt namn igen och håller fram handen. Jag lyfter öronen men blir kvar. Du svarar något med lugn röst och börjar sedan prata om en annan sak. Handen återvänder till koppen. Jag lägger ner hakan. Jag hör fortfarande den nya rösten, men nu kommer den uppifrån bordet och kräver ingenting av mig. När stolen skrapar mot golvet tittar jag upp. Sedan kan jag lägga mig till rätta igen.

    Jag tycker om din hand. Jag går ofta fram till den och petar upp den med nosen när den ligger stilla. Men jag känner din väg genom rummet, hur du böjer dig och var du brukar röra mig. Med gästen vet jag inte det ännu. Jag har bara sett handen komma mot mitt huvud. Jag behöver få veta lite mer om resten av människan innan jag vill stå kvar under den.

    När du går till köket reser jag mig och följer med. Där stannar du för att fylla på vatten. Jag stryker längs ditt ben och får en kort smekning över bröstet när jag kommer fram. Sedan går vi tillbaka tillsammans. Gästen sitter kvar, vänd mot dig. Jag kan passera stolen utan att handen kommer ner. På vägen till mattan saktar jag in och nosar i luften. Jackans lukt finns här också, men den är lättare att undersöka nu.

    Nästa gång jag reser mig går jag fram längs sidan av stolen. Jag nosar på byxbenet och står kvar ett ögonblick. Gästen ser ner men håller händerna vid sin kopp. Då kan jag nosa lite till. När foten flyttar sig backar jag ett steg. Ingen följer efter. Jag går tillbaka till min plats och lägger mig med sidan mot golvet. Jag har kommit lite närmare, och jag fick gå därifrån precis när jag ville.

    Du och gästen fortsätter prata. Ibland hör jag mitt namn, men ingen reser sig för att hämta mig. Jag sträcker på benen och somnar till en stund. När kopparna bärs undan vaknar jag av klirret och följer med till hallen. Gästen drar på sig jackan. Nu står jag närmare än när dörren öppnades. Jag nosar försiktigt på kanten innan dragkedjan stängs, och du väntar med handen på dörrhandtaget.

    Det blir ingen klapp den här gången. Gästen säger hej då och går ut, och jag står kvar bredvid dig tills stegen försvinner. Sedan vänder jag mig mot din hand och trycker nosen under den. Du sätter dig på huk så att jag kan komma intill. Nästa gång den där jackan hänger i hallen kanske jag nosar lite längre. I dag fick jag vara med utan att behöva låna ut huvudet. Jag sov faktiskt en stund medan ni satt där.

  • En liten strävhårig grå hund ligger avslappnat på en matta vid en läsande persons fötter i ett vardagsrum.
    Citat och kloka ord

    När besöket har gått hem

    Jag tyckte om att de kom. Nu tycker jag om att vi är själva.

    Du stänger dörren och blir stående med handen på handtaget. Jag står bredvid och lyssnar på stegen som försvinner. Nyss fanns det så många att hålla reda på här inne. Nu hör jag bara dig, kylskåpet och någon som öppnar en bildörr ute på gatan. Jag nosar en sista gång där skorna stod. Sedan går jag efter dig till köket.

    Det var roligt när de kom. Jag kände igen en av dem redan ute på trappan och hann hälsa på jackärmen innan den var av. Sedan ville någon sätta sig, någon annan pratade med dig och jag behövde undersöka en väska som hamnade på golvet. Det kan ta tid att få en ordentlig överblick när människor tar med sig så mycket av världen in i hallen. Jag gjorde mitt bästa, även om du tyckte att jag kunde lämna väskan i fred lite tidigare.

    Jag låg under bordet en stund också. Där kände jag igen dina fötter bland alla de andra. Du flyttade stolen försiktigt när jag hade lagt mig nära, och jag kröp ihop igen. Någon skrattade högt ovanför mig. Jag lyfte huvudet, såg efter och lade ner det. Jag ville vara med, men det var svårt att somna ordentligt när något hela tiden höll på att börja.

    Nu plockar du ihop koppar. Jag följer med till diskbänken och stannar så nära att din byxkant rör vid min sida. Du tittar ner och frågar om jag vill gå ut. Jag ser mot hallen, men vänder mig tillbaka till dig. Vi gick ju nyss. Jag vill mest veta om du tänker sätta dig någonstans snart, där jag kan ha dig på samma plats lite längre än några sekunder.

    Du bär in en filt som hamnat över en stol. Den luktar fortfarande lite av någon annans parfym. Jag nosar på hörnet när du går förbi och får följa med in i rummet. Där har du ställt tillbaka min bädd på sin vanliga plats. Jag kliver i, vänder mig och kliver ur igen. Den är bra. Just nu vill jag ändå vara närmare dig än så.

    Till slut sätter du dig i soffan. Du böjer dig fram för att flytta något på bordet, och jag väntar. När du lutar dig tillbaka kommer jag fram till ditt knä. Du låter handen vila mot min hals. Den ligger stilla en stund, utan att kalla på mig eller försöka få mig att visa något. Jag släpper ner huvudet lite till. Där var du ju.

    Jag vill inte att du ska tro att det var fel att de kom. Jag följde gärna med när de gick mellan rummen, och jag hann få någon att kasta leksaken två gånger. Det fanns mycket att tycka om. Men när du kliar mig nu behöver jag inte vända mig om för att se vem som reser sig bakom oss. Jag får känna färdigt hur skönt det är. Min kropp hinner bli tung på ett annat sätt.

    Du slutar med handen efter en stund. Jag trycker nosen försiktigt mot dina fingrar, mest för att meddela att jag fortfarande är här. Du stryker mig en gång till och låter sedan handen ligga längs kanten. Då lägger jag mig på mattan intill soffan. Jag behöver inte hålla dig sysselsatt hela tiden för att märka att du är hos mig. Det räcker att höra hur du vänder blad ovanför mitt huvud.

    När något låter i trappan öppnar jag ögonen. Du sitter kvar. Jag lyssnar tills ljudet har gått vidare och sträcker sedan ut det ena bakbenet. Jag kommer nog att vilja hälsa nästa gång också. Då får hallen bli full av röster en stund, och jag kan undersöka om någon har tagit med sig en ny väska.

    I kväll är jag nöjd med det här. Du sitter i soffan, jag ligger där jag känner dina fötter röra sig ibland, och ingen av oss verkar behöva någon annanstans just nu. Jag somnar innan du har läst färdigt sidan.

  • En ljus hund närmar sig en person som sitter på en stol i ett vardagsrum.
    Citat och kloka ord

    En hälsning får ta sin tid

    ”Jag är gärna med. Men låt mig få komma fram själv.”

    Jag hör den främmande rösten från hallen och kommer fram till dörröppningen. Där stannar jag. Jackan är avhängd, men lukten av den finns kvar runt personen som står hos dig. Jag känner igen en del. Annat vill jag få veta mer om innan vi hälsar.

    Du ser mig och säger mitt namn. Gästen vänder sig om, ler och sträcker fram handen. Då tar jag ett steg bakåt. Handen blir kvar en stund innan den sjunker ner igen. Jag står fortfarande där. Jag har inte bestämt mig för att gå. Jag behöver bara få lite mer tid innan avståndet mellan oss försvinner.

    Ni går in och sätter er. Jag kan se er från min plats vid dörren. Du börjar prata, och gästen lyssnar med händerna i knät. Nu händer något som gör det lättare att stanna kvar i rummet: ingen kommer efter mig. Jag får se hur den nya personen rör sig utan att samtidigt behöva hålla reda på en hand på väg mot mitt huvud.

    Först går jag fram till skorna. Där finns mycket att nosa på. Jag hinner undersöka ena sidan och vända runt innan jag lyfter blicken mot ansiktet ovanför. Gästen ser på dig. Jag går lite närmare stolen, stannar till och luktar på byxbenet. Fortfarande får jag vara i fred med det jag försöker ta reda på.

    Jag vill gärna veta vem som har kommit hem till oss. Jag hör hur du låter när du pratar med den här personen och ser att det finns glädje mellan er. Det gör mig nyfiken. Ändå kan jag inte låna din vana vid någon som är ny för mig. Jag måste få hitta min egen början.

    När gästen rör på ena foten backar jag ett halvt steg. Ingen skrattar åt mig. Ingen säger att jag är löjlig, fast det bara var en sko som flyttade sig. Du fortsätter med din berättelse. Jag ser efter en gång till och går sedan tillbaka till samma plats vid stolen. Det är lättare att komma fram igen när jag vet att jag också kan flytta mig undan.

    Efter en stund vänder gästen huvudet lite åt mitt håll. Handen ligger fortfarande i knät. Jag sträcker fram nosen och undersöker fingrarna. De rör sig inte mot mig. Jag får nosa färdigt och dra mig tillbaka innan jag bestämmer mig för att komma närmare en gång till.

    Den här gången stannar jag med sidan intill knät. Då kommer handen långsamt ner, och jag vänder mig mot den. Några försiktiga tag över bröstet räcker. Jag står kvar. Du ser på oss och ler, men börjar inte ropa på mig eller göra hälsningen större än den är. Jag får fortsätta känna efter medan den pågår.

    Till sist går jag till min plats en bit bort. Därifrån kan jag höra er båda. När gästen skrattar lyfter jag huvudet och tittar över kanten på bädden. Rösten är fortfarande ny, men den tillhör nu någon jag har fått nosa på i min egen takt. När jag lägger mig igen finns det lite mindre att hålla reda på i rummet.