När besöket har gått hem
Jag tyckte om att de kom. Nu tycker jag om att vi är själva.
Du stänger dörren och blir stående med handen på handtaget. Jag står bredvid och lyssnar på stegen som försvinner. Nyss fanns det så många att hålla reda på här inne. Nu hör jag bara dig, kylskåpet och någon som öppnar en bildörr ute på gatan. Jag nosar en sista gång där skorna stod. Sedan går jag efter dig till köket.
Det var roligt när de kom. Jag kände igen en av dem redan ute på trappan och hann hälsa på jackärmen innan den var av. Sedan ville någon sätta sig, någon annan pratade med dig och jag behövde undersöka en väska som hamnade på golvet. Det kan ta tid att få en ordentlig överblick när människor tar med sig så mycket av världen in i hallen. Jag gjorde mitt bästa, även om du tyckte att jag kunde lämna väskan i fred lite tidigare.
Jag låg under bordet en stund också. Där kände jag igen dina fötter bland alla de andra. Du flyttade stolen försiktigt när jag hade lagt mig nära, och jag kröp ihop igen. Någon skrattade högt ovanför mig. Jag lyfte huvudet, såg efter och lade ner det. Jag ville vara med, men det var svårt att somna ordentligt när något hela tiden höll på att börja.
Nu plockar du ihop koppar. Jag följer med till diskbänken och stannar så nära att din byxkant rör vid min sida. Du tittar ner och frågar om jag vill gå ut. Jag ser mot hallen, men vänder mig tillbaka till dig. Vi gick ju nyss. Jag vill mest veta om du tänker sätta dig någonstans snart, där jag kan ha dig på samma plats lite längre än några sekunder.
Du bär in en filt som hamnat över en stol. Den luktar fortfarande lite av någon annans parfym. Jag nosar på hörnet när du går förbi och får följa med in i rummet. Där har du ställt tillbaka min bädd på sin vanliga plats. Jag kliver i, vänder mig och kliver ur igen. Den är bra. Just nu vill jag ändå vara närmare dig än så.
Till slut sätter du dig i soffan. Du böjer dig fram för att flytta något på bordet, och jag väntar. När du lutar dig tillbaka kommer jag fram till ditt knä. Du låter handen vila mot min hals. Den ligger stilla en stund, utan att kalla på mig eller försöka få mig att visa något. Jag släpper ner huvudet lite till. Där var du ju.
Jag vill inte att du ska tro att det var fel att de kom. Jag följde gärna med när de gick mellan rummen, och jag hann få någon att kasta leksaken två gånger. Det fanns mycket att tycka om. Men när du kliar mig nu behöver jag inte vända mig om för att se vem som reser sig bakom oss. Jag får känna färdigt hur skönt det är. Min kropp hinner bli tung på ett annat sätt.
Du slutar med handen efter en stund. Jag trycker nosen försiktigt mot dina fingrar, mest för att meddela att jag fortfarande är här. Du stryker mig en gång till och låter sedan handen ligga längs kanten. Då lägger jag mig på mattan intill soffan. Jag behöver inte hålla dig sysselsatt hela tiden för att märka att du är hos mig. Det räcker att höra hur du vänder blad ovanför mitt huvud.
När något låter i trappan öppnar jag ögonen. Du sitter kvar. Jag lyssnar tills ljudet har gått vidare och sträcker sedan ut det ena bakbenet. Jag kommer nog att vilja hälsa nästa gång också. Då får hallen bli full av röster en stund, och jag kan undersöka om någon har tagit med sig en ny väska.
I kväll är jag nöjd med det här. Du sitter i soffan, jag ligger där jag känner dina fötter röra sig ibland, och ingen av oss verkar behöva någon annanstans just nu. Jag somnar innan du har läst färdigt sidan.