Du får gärna visa din leksak
”Jag kom inte för att lämna leksaken. Jag ville bara visa vad jag hittade.”
Se vad jag har hittat. Ja, det är samma leksak som låg här i morse, men då låg den faktiskt stilla i korgen. Nu har jag hämtat den, och det är en betydande skillnad. Jag bär den ända fram till dina knän, håller huvudet högt och väntar på att du ska upptäcka vilken bra hund som kommit förbi.
Det finns flera leksaker i korgen som hade kunnat följa med på den här rundan. Jag valde den här. Den gick bra att få tag i och ena änden hänger precis lagom långt ut vid mungipan. Du tittar fortfarande på något i handen när jag kommer fram. Jag flyttar mig lite så att jag hamnar där du kan se mig. Så. Nu har det blivit betydligt lättare för dig att upptäcka mitt ärende.
Du sträcker fram handen. Då vänder jag lite på huvudet. Du sträcker dig igen och jag tar ett steg åt sidan. Vi hamnar lätt här, du och jag. Du tror att jag kom för att lämna över något. Jag har kommit för att vara hos dig medan jag har det kvar. Det är inte riktigt samma ärende.
När handen blir kvar i luften väntar jag en stund. Jag tittar på dina fingrar och sedan på ditt ansikte, med leksaken fortfarande stadigt i munnen. Det är besvärligt att göra ett så vänligt besök och samtidigt behöva hålla reda på om någon tänker ändra hela planen. Jag ville stå nära. Nu har jag hamnat längre bort och du ser nästan förvånad ut över det.
Du drar tillbaka handen och säger något glatt i stället. Nu vågar jag gå närmare. Jag trycker sidan mot din stol, fortfarande med leksaken i munnen. Du kliar mig där jag kommer åt dig med skuldran. Jag står gärna så här en stund. Allt jag ville ha från dig tycks plötsligt gå att få utan att det jag bär på behöver försvinna.
Du pratar en liten stund till och sedan tittar du tillbaka på det du höll på med. Jag blir kvar vid stolen. Jag behöver visst inte göra något mer imponerande än att stå här med mitt mjuka fynd och öronen åt varsitt håll. När du flyttar benet tar jag ett steg så att jag fortfarande får plats bredvid. Vi kan vara nöjda med det här utan att någon av oss måste vinna leksaken.
Ibland vill jag dra i leksaken tillsammans med dig. Då håller jag den på ett annat sätt och kommer tillbaka om du tar ett tag. Ibland släpper jag den framför dina fötter och väntar på nästa rörelse. Men just nu vill jag mest gå runt med något fint och låta dig ingå i den känslan. Jag önskar att skillnaden syntes lika tydligt för dig som den känns för mig.
Det kan också ändra sig medan jag står här. Jag lägger ner leksaken för att klia mig och plockar upp den igen innan du hinner röra dig. Nyss ville jag ha en hand vid bröstet, sedan behövde jag få ordning på ett kli bakom örat. Jag bär vidare när jag är färdig. Du behöver titta på vad jag gör nu för att kunna följa med, också när det såg annorlunda ut för ett ögonblick sedan.
När du låter mig behålla den blir det lätt att återvända. Jag behöver inte hålla mig på andra sidan bordet för att få vara ifred med det roliga. Jag kan komma nära, känna din hand och sedan gå vidare igen. Nästa varv går förbi köket. Du ropar att du minsann redan har sett den. Jag gör en sväng till för säkerhets skull.
Du går in i nästa rum och jag kommer efter. Där finns en annan plats där jag kan ställa mig med leksaken väl synlig. Det är möjligt att du tyckte att du var färdig med att beundra den i köket. Jag vill mest undersöka om det fungerar lika bra här. Du möter blicken, säger mitt namn och fortsätter sedan att vika det du har i händerna. Jag gör sällskap utan att lägga mig i själva vikningen.
Sedan börjar du skratta åt gången jag fått. Jag bär lite överdrivet högt med huvudet, och örat på leksaken skymmer en del av utsikten. Du får gärna skratta. När du låter glad blir det ännu roligare att gå förbi. Jag hör skillnaden mot de gånger något rycks ur munnen och hela mitt besök plötsligt blir en uppgift jag misslyckats med.
Jag vet att det finns saker jag inte kan få bära omkring på. Du hjälper mig med det när det behövs. Men den här leksaken hör till mig, och i dag vill jag ha sällskap med den. Du behöver inte hitta på en övning för att göra mitt lilla besök värt din tid. Jag hade redan en rätt bra tanke med det.
Du har inte kastat något, räknat något eller bett mig göra om mitt besök från början. Ändå kom jag tillbaka flera gånger. Jag tycker om att söka upp dig när det finns plats för det jag själv kommer med. Ibland är det en leksak och ibland bara jag. I dag råkade jag ha ordnat ett ganska fint sällskap åt oss båda, även om det blir du som får plocka upp det från golvet senare.
Till slut lägger jag mig vid din stol. Leksaken hamnar mellan framtassarna, fuktig i ena änden och fortfarande mycket lyckad. När du böjer dig fram tittar jag upp. Du klappar mig en kort stund och återgår till ditt. Jag lägger hakan intill mitt fynd. Vi har visat upp oss färdigt. Åtminstone tills någon mer kommer in i rummet.