• En gyllenbrun hund ligger på en matta med en grå strumpa mellan framtassarna och munnen. Snö syns utanför fönstret.
    Citat och kloka ord

    Hunden och den ensamma strumpan

    Jag hittade din strumpa. Du gjorde det betydligt svårare att lämna tillbaka den.

    Du står vid sängen med en strumpa i handen och letar efter den andra. Jag ligger på mattan med nosen åt ditt håll. Det finns något mjukt mellan framtassarna som luktar av dig, och när du böjer dig ner tittar jag upp. Då ser du det också. Du säger mitt namn och sträcker fram handen. Jag reser mig med strumpan i munnen. Nu har du hittat den, fast du verkar inte alls lika nöjd med fyndet som jag.

    När du tar ett steg fram backar jag. Du följer med, och jag vänder runt hörnet på sängen. Det var länge sedan du rörde dig så snabbt här inne. Jag stannar på andra sidan och ser fram mellan benen på stolen. Du kommer runt från höger. Jag går åt vänster. Strumpan hänger ur mungipan och nuddar golvet. Du säger att du verkligen behöver den nu, men hela din kropp följer efter min genom rummet.

    Jag tar med mig strumpan ut i hallen. Där halkar ena änden ur munnen och jag får lägga ner huvudet för att få tag i den igen. Du är nära då. Jag lyfter den precis innan handen kommer fram och springer ett par steg. När jag vänder mig om står du stilla. Du andas ut och lutar dig mot dörrkarmen. Det blev tyst på ett annat sätt. Jag står kvar och väntar på att vi ska fortsätta.

    Du tittar på mig länge nog för att jag ska hinna ta ett steg närmare. Sedan går du åt andra hållet. Jag följer med en bit, för jag vill gärna se vart leken tog vägen. Du hämtar min långa mjuka leksak ur korgen och sätter dig på golvet. Den känner jag igen. När du rör den lite över mattan stannar jag framför dig med strumpan kvar. Nu finns det plötsligt två saker att hålla reda på.

    Jag lägger ner strumpan när jag tar tag i leksaken. Du låter den röra sig mellan oss medan den lediga handen plockar upp det jag släppte. Jag märker det, men du håller fortfarande i andra änden av leksaken. Jag får dra, backa och komma fram igen. Du har stannat hos mig fast strumpan redan ligger bredvid dig. Då kan jag fortsätta med det som faktiskt är till för min mun.

    Det är roligt när du också vill vara med. Jag kan bära saker runt lägenheten alldeles själv, men de blir betydligt mer spännande när dina fötter följer efter. Nu sitter du kvar och låter mig komma till dig i stället. När jag släpper för att få ett bättre grepp väntar du tills jag är redo. Jag behöver inte springa undan för att få dig att fortsätta. Jag kan stanna mitt framför dig och ändå ha något att göra tillsammans.

    Efter en stund lägger du undan leksaken och reser dig med båda strumporna i handen. Jag följer med till sängen. Den här gången sätter du dig ner och får på dig dem medan jag nosar på byxbenet. Du ser ner på mig och skakar lite på huvudet. Ena strumpan är mörkare vid tån än den andra. Jag viftar när handen kommer fram. Du behöver visst hämta ett nytt par, men du går dit utan att börja springa.

    När du kommer tillbaka ligger leksaken på hallmattan. Jag står bredvid och väntar. Du hinner ta upp den och leka en liten stund till innan jackan kommer på. Sedan följer jag med till dörren, utan någon strumpa i munnen. Dina fötter har något på sig nu, och jag har fått vara nära dig. Om du vill ha fart på mig en annan morgon kan du börja med den där saken från korgen. Jag såg att du också blev gladare av den.

  • En brunvit strävpälsad hund nosar i en öppen kartong på vardagsrumsgolvet, med snö utanför fönstret.
    Citat och kloka ord

    Hunden och kartongen i vardagsrummet

    Du fick det som låg i kartongen. Jag fick kartongen.

    Du bär in en kartong som måste vridas på snedden för att komma genom dörren. Jag backar undan och följer sedan efter den med nosen. Du sätter ner den i vardagsrummet och hämtar något från köket. Under tiden hinner jag undersöka tre hörn och den nedersta kanten. Det luktar många platser som jag inte har varit på. När du kommer tillbaka står jag precis där du tänkte sätta dig.

    Jag får flytta mig en bit medan du öppnar. Sedan lyfter du ur en stolsits, några ben och en påse som skramlar. Allt hamnar på filten du lagt på golvet. Jag sträcker fram nosen, men du håller påsen hos dig och samlar undan förpackningarna. Kvar står kartongen med en bred öppning mot mig. Jag sänker huvudet och tittar in. Nu börjar leveransen bli intressant på riktigt.

    Först går bara framtassarna över kanten. Golvet där inne ger efter lite när jag flyttar vikten framåt. Jag backar ut igen och ser på dig. Du har fullt upp med att hålla ett stolsben på plats, men när jag provar en gång till tittar du upp. Då går jag hela vägen in och vänder mig. Ena fliken följer med runt och hamnar över mitt öra. Du börjar skratta. Jag står stilla och väntar på att få veta vad som är så roligt.

    Du lyfter undan fliken och drar fram kartongen en bit från väggen. Nu får jag plats med hela mig. Jag sätter mig först, reser mig igen och undersöker hörnet bakom svansen. Det går att lägga sig här om jag viker ihop benen ordentligt. När jag till slut kommer till ro vilar kanten strax under min haka. Jag kan se dig över den. Du sitter kvar på golvet med stolen, och jag har hittat en egen plats mitt i det som händer.

    Ibland sträcker du dig efter något på filten och jag lyfter huvudet för att följa rörelsen. När en skruv rullar iväg är din hand där före min nos. Du samlar delarna närmare dig och fortsätter. Jag somnar en liten stund. Sedan väcker ditt skratt mig igen. Du har tittat upp och hittat mig hopvikt i lådan medan den nya stolen fortfarande ligger på sidan. Jag gäspar stort. Vi verkar ha kommit olika långt med våra saker.

    När du hämtar min leksak blir jag genast mer vaken. Du lägger den vid öppningen och jag tar den med mig in. Sedan sticker du fram handen och jag kommer ut efter den. Vi håller på en stund: jag går in, du väntar, jag tittar upp över kanten. Nästa gång har du flyttat dig till andra sidan. Jag måste kliva ur för att hitta dig, och när jag kommer fram får jag hela din uppmärksamhet. Stolen får ligga kvar medan vi leker färdigt.

    Till slut reser du den på rätt håll. Jag går fram och nosar på benen som nyss låg på golvet. Sedan provar du att sätta dig. Det går visst bra att använda den också, men jag blir stående vid kartongen och ser på dig tills du kommer tillbaka. Du sätter dig på huk och stryker mig längs sidan. Det var lättare att ha dig med när vi båda satt på golvet. Jag trycker mig nära en stund innan jag går in igen.

    På kvällen börjar du samla ihop det som ska bäras ut. När du tar tag i kartongen reser jag mig med leksaken i munnen. Du stannar och ser på mig, ställer ner den igen och flyttar den till en plats där ingen behöver kliva över den. Jag går raka vägen in. Därifrån ser jag dig bära bort resten. Den nya stolen får stå vid bordet. Min del av leveransen ska tydligen inte ut än. Jag lägger leksaken i hörnet och håller kvar framtassarna över kanten.

  • En beagle ligger i gräsets skugga med en repleksak framför tassarna medan en person arbetar i en rabatt en bit bort.
    Citat och kloka ord

    Du ville också gräva

    Jag väntade på leken. Du skulle visst plantera.

    Du sätter dig på huk vid rabatten och börjar ta undan jord. Jag kommer genast. Äntligen har du valt något som jag känner igen. Händerna går ner i marken, det luktar fuktigt och snart ligger en liten hög bredvid dig. Jag står så nära att du måste titta upp för att komma åt med armbågen. Du säger att jag gärna får vara med, men inte precis där du arbetar.

    Jag flyttar mig en bit och följer händerna med blicken. Du gör ett hål, ställer ner något grönt och lägger tillbaka jorden igen. Jag väntar på nästa del. Ska du gömma det en gång till? Ska vi leta efter något? Du trycker försiktigt till marken och lutar dig tillbaka för att se hur det blev. Sedan är du tydligen färdig med just det hålet. Det var en märkligt kort stund att gräva på.

    När du börjar bredvid kommer jag fram igen. Nu har jag sett hur du gör. Jag sänker nosen mot högen och får lite jord på den innan du hunnit lägga handen framför. Du visar mig tillbaka till gräset. Jag går dit men behåller blicken på arbetet. Du får gärna gräva utan min hjälp. Jag tycker bara att du kunde ha berättat lite tidigare att det här var något du tänkte sköta alldeles själv.

    Efter en stund sätter du dig upp och ser på mig ordentligt. Jag står kvar med huvudet lite på sned. Då sträcker du fram den lediga handen. Jag går dit och trycker bröstet mot knät medan du kliar mig. Fingrarna luktar jord, och när du tittar på min nos börjar du skratta. Du får visst torka av mig lite också. Jag står kvar. Det här är en del av trädgårdsarbetet som jag gärna hjälper till med.

    Sedan tar du fram min leksak och sätter dig på gräset. Nu behöver jag inte undra. Du håller i ena änden och jag tar den andra. Vi känner igen varandras sätt att börja, och när du släpper backar jag ett par steg med hela bytet. Jag vänder genast tillbaka. Du får hålla i igen. Det roliga med att vinna den här saken är att du brukar vilja vara med och förlora den en gång till.

    När du lägger ifrån dig leksaken står jag kvar en liten stund och väntar. Sedan går jag och dricker medan du återvänder till rabatten. Jag har jordlukten kvar i nosen men mindre bråttom att komma fram till händerna. Nu har vi gjort något tillsammans också. Jag lägger mig i skuggan där jag kan se dig och låter leksaken hamna mellan framtassarna. Om du skulle ändra dig finns den på nära håll.

    Du arbetar vidare och pratar ibland åt mitt håll. Jag lyfter huvudet när rösten kommer, ser att du fortfarande håller på med växterna och lägger ner det igen. Det är ganska skönt att få ligga här medan du gör något annat. Jag behövde mest veta om det fanns en stund med mig också i allt det roliga som verkade hända nere på marken. Den stunden fick jag, och nu kan jag låta resten ta sin tid.

    Till slut ställer du undan redskapen och kommer över gräset. Jag reser mig med leksaken och du sätter dig bredvid i skuggan. Du luktar fortfarande jord om händerna. Jag lägger bytet framför dig och väntar på vad du vill göra nu. De gröna sakerna står kvar där du satte dem. De verkar inte ha förstått att den bästa delen av eftermiddagen just har flyttat hit.

  • Svart hund ligger intill en kvinna som sitter på en matta och har handen vid hundens bröst.
    Citat och kloka ord

    Den kvällen du gick ner till mig på golvet

    Det var fint här nere redan innan du kom. Men jag tyckte om att du satte dig hos mig.

    Du stod vid bänken och gjorde sådant med händerna som jag inte riktigt kunde se. Det skramlade lite, något lades undan och sedan började vattnet rinna. Jag satt en stund vid dina fötter. Du tittade ner och sade något vänligt, men händerna fortsatte med sitt. Det var inget konstigt med det. Du behöver göra sådant ibland. Jag flyttade mig till mattan där jag kunde se när du skulle bli färdig.

    När vattnet tystnade trodde jag att du skulle gå till stolen. Det brukar du göra, och då kommer jag gärna efter. Men den här gången böjde du knäna och satte dig på golvet. Inte för att ta på selen eller leta efter något under bordet. Du blev bara sittande där en liten bit ifrån mig. Jag lyfte huvudet. Det tog en stund innan jag förstod att jag inte behövde göra något särskilt.

    Från golvet såg du annorlunda ut. Ansiktet var närmare mitt utan att komma rakt ner över mig. Jag kunde gå fram från sidan och nosa på din tröjärm. Du lät handen ligga stilla tills jag hade kommit fram. Sedan fick jag lägga sidan mot ditt ben. Jag hade inte tänkt mig någon stor stund av det, men jag stannade längre än jag först hade trott.

    Ofta måste jag lyfta blicken för att se vad du håller på med. Du rör dig över mig, sträcker dig efter saker och försvinner bakom bordet. Jag känner igen ljuden och vet var du brukar vara. Här nere behövde jag inte hålla reda på lika mycket. Ditt knä, din hand och din röst fanns nära varandra. Jag kunde nosa färdigt på ärmen och ändå se när du log.

    Du började klia mig på bröstet. Jag flyttade fram ena tassen och lutade mig lite till. När handen stannade vände jag huvudet mot den. Du fortsatte, långsammare nu. Det blev ett samtal som jag kunde vara med i utan att försöka förstå alla orden. Jag flyttade mig när jag ville bli kliad på ett annat ställe, och du märkte det. Det kändes bra att det jag gjorde fick styra en del av stunden.

    Sedan reste jag mig för att hämta den mjuka leksaken. Du skrattade lite när jag kom tillbaka. Den hade legat vid fåtöljen hela eftermiddagen men verkade plötsligt behövas just här. Jag lade den nära ditt ben och tog upp den igen när du rörde vid den. Vi drog försiktigt en kort stund. Sedan släppte jag och satte mig med ryggen mot ditt knä. Leken hade fått plats utan att behöva ta över.

    Jag tycker om när du är med mig där jag är. Det betyder inte att du måste sitta på golvet varje kväll. Ibland blir jag lika glad över en hand som når ner från stolen, och ibland vill jag gå och lägga mig någon annanstans. Men jag märkte att du hade kommit hit utan att vilja ordna något med mig. Ingen tass skulle torkas och inget spänne knäppas. Det var en lättnad att bara få undersöka vad du gjorde där nere.

    En bil hördes utanför. Jag vred ena örat mot ljudet och blev kvar. Din hand låg över mitt bröst och jag kände hur den följde med när jag andades. Efter en stund slutade du klia. Det var behagligt ändå. Jag behövde inte puffa på handen för att behålla dig hos mig. Du satt kvar och såg ut över samma rum som jag.

    Till slut reste du dig. Jag gick undan så att dina ben fick plats och följde dig med blicken när du tog koppen från bordet. Sedan lade jag mig på mattan igen, med leksaken alldeles intill. Allt såg ungefär ut som förut. Du var tillbaka där uppe och jag här nere. Men nästa gång du tittade på mig lyfte jag huvudet lite fortare. Jag hade fått möta dig på ett annat sätt, och det ville jag gärna komma ihåg.

  • En gyllene spaniel håller en blå tygleksak framför en person som sitter med händerna på knäna.
    Citat och kloka ord

    Du får gärna visa din leksak

    ”Jag kom inte för att lämna leksaken. Jag ville bara visa vad jag hittade.”

    Se vad jag har hittat. Ja, det är samma leksak som låg här i morse, men då låg den faktiskt stilla i korgen. Nu har jag hämtat den, och det är en betydande skillnad. Jag bär den ända fram till dina knän, håller huvudet högt och väntar på att du ska upptäcka vilken bra hund som kommit förbi.

    Det finns flera leksaker i korgen som hade kunnat följa med på den här rundan. Jag valde den här. Den gick bra att få tag i och ena änden hänger precis lagom långt ut vid mungipan. Du tittar fortfarande på något i handen när jag kommer fram. Jag flyttar mig lite så att jag hamnar där du kan se mig. Så. Nu har det blivit betydligt lättare för dig att upptäcka mitt ärende.

    Du sträcker fram handen. Då vänder jag lite på huvudet. Du sträcker dig igen och jag tar ett steg åt sidan. Vi hamnar lätt här, du och jag. Du tror att jag kom för att lämna över något. Jag har kommit för att vara hos dig medan jag har det kvar. Det är inte riktigt samma ärende.

    När handen blir kvar i luften väntar jag en stund. Jag tittar på dina fingrar och sedan på ditt ansikte, med leksaken fortfarande stadigt i munnen. Det är besvärligt att göra ett så vänligt besök och samtidigt behöva hålla reda på om någon tänker ändra hela planen. Jag ville stå nära. Nu har jag hamnat längre bort och du ser nästan förvånad ut över det.

    Du drar tillbaka handen och säger något glatt i stället. Nu vågar jag gå närmare. Jag trycker sidan mot din stol, fortfarande med leksaken i munnen. Du kliar mig där jag kommer åt dig med skuldran. Jag står gärna så här en stund. Allt jag ville ha från dig tycks plötsligt gå att få utan att det jag bär på behöver försvinna.

    Du pratar en liten stund till och sedan tittar du tillbaka på det du höll på med. Jag blir kvar vid stolen. Jag behöver visst inte göra något mer imponerande än att stå här med mitt mjuka fynd och öronen åt varsitt håll. När du flyttar benet tar jag ett steg så att jag fortfarande får plats bredvid. Vi kan vara nöjda med det här utan att någon av oss måste vinna leksaken.

    Ibland vill jag dra i leksaken tillsammans med dig. Då håller jag den på ett annat sätt och kommer tillbaka om du tar ett tag. Ibland släpper jag den framför dina fötter och väntar på nästa rörelse. Men just nu vill jag mest gå runt med något fint och låta dig ingå i den känslan. Jag önskar att skillnaden syntes lika tydligt för dig som den känns för mig.

    Det kan också ändra sig medan jag står här. Jag lägger ner leksaken för att klia mig och plockar upp den igen innan du hinner röra dig. Nyss ville jag ha en hand vid bröstet, sedan behövde jag få ordning på ett kli bakom örat. Jag bär vidare när jag är färdig. Du behöver titta på vad jag gör nu för att kunna följa med, också när det såg annorlunda ut för ett ögonblick sedan.

    När du låter mig behålla den blir det lätt att återvända. Jag behöver inte hålla mig på andra sidan bordet för att få vara ifred med det roliga. Jag kan komma nära, känna din hand och sedan gå vidare igen. Nästa varv går förbi köket. Du ropar att du minsann redan har sett den. Jag gör en sväng till för säkerhets skull.

    Du går in i nästa rum och jag kommer efter. Där finns en annan plats där jag kan ställa mig med leksaken väl synlig. Det är möjligt att du tyckte att du var färdig med att beundra den i köket. Jag vill mest undersöka om det fungerar lika bra här. Du möter blicken, säger mitt namn och fortsätter sedan att vika det du har i händerna. Jag gör sällskap utan att lägga mig i själva vikningen.

    Sedan börjar du skratta åt gången jag fått. Jag bär lite överdrivet högt med huvudet, och örat på leksaken skymmer en del av utsikten. Du får gärna skratta. När du låter glad blir det ännu roligare att gå förbi. Jag hör skillnaden mot de gånger något rycks ur munnen och hela mitt besök plötsligt blir en uppgift jag misslyckats med.

    Jag vet att det finns saker jag inte kan få bära omkring på. Du hjälper mig med det när det behövs. Men den här leksaken hör till mig, och i dag vill jag ha sällskap med den. Du behöver inte hitta på en övning för att göra mitt lilla besök värt din tid. Jag hade redan en rätt bra tanke med det.

    Du har inte kastat något, räknat något eller bett mig göra om mitt besök från början. Ändå kom jag tillbaka flera gånger. Jag tycker om att söka upp dig när det finns plats för det jag själv kommer med. Ibland är det en leksak och ibland bara jag. I dag råkade jag ha ordnat ett ganska fint sällskap åt oss båda, även om det blir du som får plocka upp det från golvet senare.

    Till slut lägger jag mig vid din stol. Leksaken hamnar mellan framtassarna, fuktig i ena änden och fortfarande mycket lyckad. När du böjer dig fram tittar jag upp. Du klappar mig en kort stund och återgår till ditt. Jag lägger hakan intill mitt fynd. Vi har visat upp oss färdigt. Åtminstone tills någon mer kommer in i rummet.

  • En rufsig brun hund sitter på en gräsmatta framför en person på en träbänk.
    Citat och kloka ord

    Hunden framför dig

    ”Jag är ingen kopia av hunden du såg i går. Du får gärna lära känna mig också.”

    Du visar mig hur du vill ha det. Leksaken ligger på marken, handen pekar och jag följer fingret med blicken. Sedan går jag fram till dig. Du skrattar lite och säger att den förra hunden brukade förstå direkt. Jag hör värmen i din röst när du säger det där andra namnet. Mitt eget brukar låta nästan likadant när du blir glad.

    Jag vet inte vem du ser framför dig just då. Jag står här med min kropp, min lust att nosa och en leksak som luktar ganska nytt. När du kastar den springer jag efter, men stannar där den landade. Det finns en öppning under busken som jag vill undersöka. Du väntar på att jag ska komma tillbaka med leksaken. Jag har ännu inte kommit på att det var hela tanken.

    Jag hör att du ropar igen och lyfter huvudet. Du står kvar på samma plats med handen redo att ta emot. För dig saknas en liten bit i något du redan kan. För mig finns det flera saker att välja mellan. Leksaken ligger här, busken luktar där och du låter som om jag borde veta vad som kommer sedan. Jag ser på dig och väntar på en ledtråd som jag kan använda.

    Vi har sådana stunder ibland. Du börjar mitt i något som är välbekant för dig, och jag letar efter början. Jag försöker följa hur du rör dig, vilket ord du säger och vad som gjorde dig glad nyss. Det kan kännas som om jag nästan hittat fram, för att sedan hamna fel fast jag gör ungefär samma sak igen.

    Du går ner på huk närmare mig. Nu blir din hand lättare att hitta och jag slipper lämna allt det andra på en gång. När jag tar ett steg mot dig svarar du med en glad röst. Den känner jag igen. Nästa steg kommer lite lättare, för nu har vi hittat något jag faktiskt gjorde och som du gärna ville ha. Det går att börja där, också när du hade tänkt dig att vi skulle vara längre fram.

    Till slut kommer du bort till busken. Du tittar efter vad jag håller på med och hittar leksaken bredvid min tass. När du drar den en liten bit genom gräset vaknar min lust att följa. Nu har vi något. Jag hinner lägga munnen om den innan du låter den glida undan igen, och plötsligt är du också med i det roliga.

    Jag får ta leksaken och du följer med ett par steg när jag bär den. Det tycker jag om. Jag saktar in för att se om du fortfarande är med, och då har vi plötsligt en väg tillbaka till varandra. Den ser kanske annorlunda ut än den du hade föreställt dig. Ändå står vi här tillsammans med samma leksak mellan oss och ingen av oss behöver undra vad den andra väntar på.

    Jag vill gärna få dig att skratta så där en gång till. Men jag vet inte hur jag ska bli någon du redan har känt. Jag kan bära mina egna saker, gilla vissa beröringar och rygga för andra. Jag kan bli ivrig på platser där en annan hund brukade vara lugn. Det är mig du behöver hitta vägen till när du tar kopplet ur lådan.

    Det finns sådant du redan känner igen hos mig också. Hur jag stannar innan jag går genom en ny dörr. Vilken liten rörelse som får mig att börja leka och hur jag kommer tillbaka till din hand när beröringen känns bra. Du märker mer av det när du låter blicken stanna kvar hos mig. Jag behöver inte få en helt ny människa. Vi behöver få upptäcka vad som fungerar mellan just oss.

    När jag inte väljer det du väntade dig kan det bli ett litet mellanrum innan du förstår. Där får jag gärna finnas kvar. Kanske är jag på väg att lära mig, kanske behöver vi göra det tydligare och ibland tycker jag helt enkelt om en annan sak. Om du är nyfiken på vad jag faktiskt gör får vi mer att arbeta med än om vi fastnar i vad någon annan brukade kunna.

    På väg hem säger du mitt namn utan att lägga till det andra. Jag vänder mig om. Du har sett att jag gärna går upp på den lilla gräskanten och väljer vägen så att jag kommer åt den. Där hinner jag nosa medan du stänger dragkedjan. Vi börjar få små vanor som passar oss båda, även om du ännu ibland blir förvånad över vad jag väljer.

    Hemma tar jag inte platsen vid fönstret som du gjort i ordning. Jag lägger mig nära bokhyllan i stället. Därifrån ser jag hallen och kan höra dig i köket. Du står med filten i handen en stund innan du lägger den på min plats. Jag nosar på den och drar in ena hörnet under bröstet.

    Du flyttar filten utan att försöka övertala mig att gå tillbaka till fönstret. Jag följer dina händer med ögonen och lägger sedan ner hakan. Det blev en plats åt mig där jag redan hade kunnat komma till ro. Nästa gång du går förbi bokhyllan vet du var du ska leta efter mig. Så enkelt kan något nytt börja höra hemma hos oss.

    Senare sätter du dig på golvet en bit ifrån. Du tar ingen leksak med dig. Jag kommer fram och lägger sidan mot ditt ben. Den här hälsningen har vi kommit på själva. När du stryker mig över bröstet stannar handen där jag tycker om att ha den. Jag vet inte hur många hundar den handen har känt. Nu känner den mig.

  • En brunvit terrier sitter vid en korg med mjuka leksaker.
    Citat och kloka ord

    Spara lite lek till i morgon

    ”Vi får sluta medan det fortfarande är roligt. Leksaken ligger kvar i morgon.”

    Bollen ligger mellan dina händer, och jag står redo framför dig. Det har den gjort många gånger nu. Först hann jag knappt tillbaka innan jag ville i väg igen. Nu blir jag stående med nosen nära din hand och känner efter om jag verkligen vill ta ett nytt tag.

    Du rör bollen lite åt sidan. Jag följer med huvudet, men benen står kvar. En annan gång hade jag kastat mig efter den rörelsen. I dag tar jag emot leksaken långsammare och bär den en bit bort innan jag vänder tillbaka. Du har satt dig på golvet när jag kommer fram.

    Det är svårt att tacka nej till något som nyss var så roligt. Jag tycker om att få dig att röra handen igen. Jag känner igen rösten som kommer när vi hittar varandra i leken, och jag vill gärna höra den en gång till. Samtidigt vill kroppen stå stilla. Jag håller bollen i munnen och vet inte riktigt vilket av allt det där jag ska följa först.

    Du ser att jag tvekar. Handen blir stilla. Jag får ha bollen kvar medan jag går ett litet varv runt dig och sedan ställer mig bredvid korgen. Där stannar jag och tittar mot dörren. Du säger mitt namn mjukt. När jag vänder mig om möter jag samma vänliga blick som när jag kom springande nyss.

    Det betyder mycket att den finns kvar också nu. Jag behöver inte hitta lite mer fart för att du ska fortsätta tycka om stunden med mig. Jag kan vara hunden som står och håller sin mjuka boll, med benen lite tröttare och lusten att bara vara nära på väg fram.

    Jag har varit ordentligt ivrig. Första gången du tog fram bollen kom jag så fort att jag nästan glömde bort var jag skulle sätta tassarna. Sedan hittade vi takten. Jag kom med den, du tog emot och vi fick vår lilla stund mitt i allt annat som rör sig i huset. Det roliga har redan hänt. Vi behöver inte pressa fram en likadan minut till för att få behålla de första.

    Du sträcker fram handen och väntar. Jag lägger bollen i den. Den här gången gör du ingen rörelse som betyder att vi ska börja igen. Du håller den kvar, säger något lugnt och lägger den i korgen. Jag följer den med blicken. Den gröna kanten syns fortfarande över de andra sakerna.

    Jag står kvar ett ögonblick. Det är en sådan där liten paus då jag brukar försöka lista ut om du menar färdigt eller bara vänta. Den här gången börjar du plocka ihop leksakerna som ligger runt oss. Jag behöver inte bevaka din hand för att hinna vara med. Du har lagt undan bollen, och din uppmärksamhet finns fortfarande hos mig när jag går förbi ditt knä.

    Det gör skillnad. Om jag behöver arbeta lite hårdare varje gång du blir stilla kan jag få svårt att sluta försöka. Jag kan putta, hämta något annat och stå kvar med hela kroppen beredd på nästa rörelse. Nu hjälper du mig att förstå att stunden får ta slut. Du låter avslutet vara lugnt och begripligt, lika vänligt som början var.

    Sedan får jag vatten. Jag dricker och kommer tillbaka till dig, som sitter kvar på mattan. När jag lägger mig en bit ifrån flyttar du handen i min riktning, men låter mig välja om jag vill gå fram. Jag sträcker ut frambenen i stället. Huvudet blir tungt mellan tassarna, och du låter handen vila i ditt eget knä.

    Jag hör att det finns fler ljud i rummet nu. Något knäpper till och någon går förbi utanför. Under leken var bollen det jag hade bråttom till. Nu kan jag lyssna på annat utan att samtidigt hålla reda på vart den ska ta vägen. Den stannar i korgen även om jag blundar. Jag kan låta ögonlocken sjunka och ändå ha haft en riktigt bra stund med dig.

    Efter en stund tittar jag mot korgen igen. Du ser det och ler, men tar inte fram bollen. Jag lyfter öronen, lyssnar på ett ljud i huset och sjunker sedan ner en gång till. Det finns något skönt i att du märkte att det räckte innan vi hade hunnit bli osams om att jag tappade intresset.

    En blick mot leksaken behöver inte betyda att jag orkar börja om. Jag tittar på mycket härifrån. På dina strumpor, på dörröppningen och på den lilla skuggan som rör sig när du flyttar armen. Du ser hela mig medan jag ligger där. Benen som sträckts ut, huvudet som sjunker tillbaka och kroppen som inte längre följer efter dina händer. Det blir lättare att vila när jag slipper förklara mig med större och större avstånd.

    Du lutar ryggen mot soffan. Jag vrider mig en aning och hamnar med ena sidan vänd mot dig. Vi behöver inte hålla på med samma sak för att fortfarande vara tillsammans. Din hand kan stanna i ditt knä och jag kan ligga på mattan med hela min tyngd mot golvet. Det är också en stund som hör till oss, fast ingen av oss har något att hämta eller lämna.

    När du reser dig går du först till köket och sedan förbi mig mot hallen. Jag ligger kvar. Leken tog slut, men du blev inte borta ur min dag för det. Jag kan höra dig röra dig medan jag somnar. Bollen ligger i korgen, hel och grön, och väntar tills benen och lusten vill samma sak igen.

  • En svart lockig hund bär en hel mjuk leksak i en hall.
    Citat och kloka ord

    Den gamla leksaken duger

    ”Den gamla leksaken duger. Vi kan ha roligt ändå.”

    Du letar i korgen. Den nya leksaken ligger överst, alldeles ren och med ett ljud som du gärna demonstrerar. Jag går fram för att se vad du gör. Du visar mig den, och jag nosar artigt innan jag trycker ner huvudet lite längre mellan sakerna.

    Där är den. Den orange. Jag får dra i ena änden för att få loss den, och när jag backar ut slår rumpan mot dörrkarmen. Du skrattar och flyttar korgen en bit. Jag har redan fått tag och går mot hallmattan med mitt fynd.

    Jag tycker om hur den ligger i munnen. Mjuk nog att bära, lagom stadig att hålla kvar medan jag tittar upp på dig. Jag känner var tyget viker sig och behöver aldrig prova vilket håll som fungerar bäst. När du tvättar den måste jag nosa ordentligt efteråt. Under allt det rena finns den kvar till slut.

    Du kommer efter och sätter dig på huk. Jag går en liten båge förbi dig först, så att du ska se vad jag har. Sedan vänder jag tillbaka. Din hand är öppen. Jag lägger leksaken mot den och håller kvar. Du väntar tills jag släpper, och när du rör den längs mattan följer jag med hela vägen.

    Vi har gjort det här förut. Jag känner igen hur du böjer armen och stannar precis när jag är på väg fram. Du känner igen min lilla rörelse åt sidan innan jag tar ett nytt tag. När leksaken blir stilla får jag bära den en stund. Jag går ut i hallen, vänder vid skorna och kommer tillbaka till dig. Du sitter kvar och väntar på mitt nästa förslag.

    Det är den stunden jag vill åt när jag letar i korgen. Din blick som hittar mig över kanten på tyget. Handen som rör sig igen när jag kommer nära. Att jag kan påverka det vi gör och känna att du följer med. Den orange saken har lärt oss en del om varandra, fast den mest ser ut som någonting som borde plockas upp från golvet.

    Jag vet att du tycker om att ge mig saker. Jag hör det på rösten när en påse prasslar och du vill visa vad du har hittat. Då kommer jag gärna fram. Ibland blir det nya också en favorit. Ibland vill jag gå tillbaka till det som redan känns bra i munnen. Jag hoppas att du kan vara lika glad över det. Jag väljer ju gärna dig till leken igen.

    I dag tar du upp den nya leksaken och lägger den i korgen. Den orange blir kvar hos oss. Du har en tråd från mattan på knät och jag har fått pälsen över ena ögat. Jag skakar på huvudet utan att släppa taget, vilket får dig att skratta en gång till. Sedan drar du försiktigt undan pälsen med ett finger. Jag står stilla medan du gör det.

    När du reser dig följer jag med till köket. Där lägger jag leksaken på golvet och ser på medan du fyller ett glas. Så snart du vänder dig om tar jag upp den igen. Du tänker kanske att vi redan har lekt färdigt. Jag tänker att jag fortfarande kan bära den genom huset och att du fortfarande kan se mig komma. Det är också roligt.

  • En gul hund står med en blå mjuk boll framför en person i en trädgård.
    Citat och kloka ord

    Det roliga är att du är med

    ”Jag räknar inte hur långt du kastar. Jag märker att du är med.”

    Jag har hämtat den blå bollen. Du står vid trappan med händerna i fickorna, så jag går hela vägen fram och visar den. Sedan tar jag ett steg bakåt. Det är viktigt att du ser att jag har den. Mindre viktigt, tycker jag, att du genast tar den ifrån mig.

    Du sträcker fram handen och väntar. Jag håller kvar en liten stund, med blicken på din vante. Den luktar ull och lite av mig sedan förra gången. Till slut släpper jag bollen i handen. Du höjer armen. Jag vänder mig mot den stora fria fläcken där jag är säker på att den ska landa.

    Den landar bakom dig.

    Först letar jag framför mig. Sedan tittar jag tillbaka. Du vrider dig om och börjar skratta, och jag hittar bollen alldeles nedanför trappan. Det var ett egendomligt kast. Jag hämtar den ändå, med lite extra fart den sista biten. Du har böjt på knäna nu. Hela ansiktet är vänt mot mig.

    Nästa gång rullar du bollen över gräset. Jag följer den fram till snökanten och får trycka ner nosen ordentligt för att komma åt. Den mjuka tygytan är kall mot munnen. När jag vänder tillbaka sitter du på trappsteget. Jag går tätt förbi ditt knä med bollen kvar. Du låter handen följa min sida och säger att jag får behålla den en stund. Då vänder jag och går förbi en gång till.

    Det här tycker jag om. Att du ser när jag kommer, att du väntar när jag tvekar och att du blir glad när jag vänder mot dig. Ibland vill jag springa. Ibland vill jag stå nära och hålla hårt om det jag har burit tillbaka. Du har börjat känna skillnaden. När jag lägger bollen mot din hand är jag färdig med att visa upp den. Då kan vi fortsätta.

    En bil passerar utanför staketet. Jag lyfter huvudet och följer ljudet, medan du sitter kvar. När det blivit tyst böjer jag mig ner efter bollen igen. Du har inte hunnit börja med något annat. Du sitter fortfarande där med handen öppen. Jag går fram och trycker min kalla nos mot fingrarna innan jag släpper taget.

    Efter några vändor blir mina steg långsammare. Jag lägger mig på den torra delen av trappavsatsen, med bollen mellan framtassarna. Du flyttar på fötterna så att jag får plats. En stund ser vi ut över samma lilla trädgård. Jag flämtar, du drar upp jackans dragkedja, och vinden rör vid pälsen längs min rygg.

    Jag hör att du säger mitt namn. När jag vrider på huvudet möter jag din blick. Där finns samma glädje som nyss, fast jag ligger stilla nu. Jag släpper bollen och lägger hakan på tassen. Din hand hittar den mjuka fläcken bakom mitt öra.

    När vi går in tar jag bollen med mig. Halvvägs över tröskeln tappar jag den, så att den rullar ut igen. Vi tittar båda efter den. Sedan böjer du dig ner, jag vänder samtidigt, och vi stöter försiktigt ihop huvudena. Du skrattar. Jag får tag i bollen. Den här gången kommer vi ända in.