En brunvit strävpälsad hund nosar i en öppen kartong på vardagsrumsgolvet, med snö utanför fönstret.
Citat och kloka ord

Hunden och kartongen i vardagsrummet

Du fick det som låg i kartongen. Jag fick kartongen.

Du bär in en kartong som måste vridas på snedden för att komma genom dörren. Jag backar undan och följer sedan efter den med nosen. Du sätter ner den i vardagsrummet och hämtar något från köket. Under tiden hinner jag undersöka tre hörn och den nedersta kanten. Det luktar många platser som jag inte har varit på. När du kommer tillbaka står jag precis där du tänkte sätta dig.

Jag får flytta mig en bit medan du öppnar. Sedan lyfter du ur en stolsits, några ben och en påse som skramlar. Allt hamnar på filten du lagt på golvet. Jag sträcker fram nosen, men du håller påsen hos dig och samlar undan förpackningarna. Kvar står kartongen med en bred öppning mot mig. Jag sänker huvudet och tittar in. Nu börjar leveransen bli intressant på riktigt.

Först går bara framtassarna över kanten. Golvet där inne ger efter lite när jag flyttar vikten framåt. Jag backar ut igen och ser på dig. Du har fullt upp med att hålla ett stolsben på plats, men när jag provar en gång till tittar du upp. Då går jag hela vägen in och vänder mig. Ena fliken följer med runt och hamnar över mitt öra. Du börjar skratta. Jag står stilla och väntar på att få veta vad som är så roligt.

Du lyfter undan fliken och drar fram kartongen en bit från väggen. Nu får jag plats med hela mig. Jag sätter mig först, reser mig igen och undersöker hörnet bakom svansen. Det går att lägga sig här om jag viker ihop benen ordentligt. När jag till slut kommer till ro vilar kanten strax under min haka. Jag kan se dig över den. Du sitter kvar på golvet med stolen, och jag har hittat en egen plats mitt i det som händer.

Ibland sträcker du dig efter något på filten och jag lyfter huvudet för att följa rörelsen. När en skruv rullar iväg är din hand där före min nos. Du samlar delarna närmare dig och fortsätter. Jag somnar en liten stund. Sedan väcker ditt skratt mig igen. Du har tittat upp och hittat mig hopvikt i lådan medan den nya stolen fortfarande ligger på sidan. Jag gäspar stort. Vi verkar ha kommit olika långt med våra saker.

När du hämtar min leksak blir jag genast mer vaken. Du lägger den vid öppningen och jag tar den med mig in. Sedan sticker du fram handen och jag kommer ut efter den. Vi håller på en stund: jag går in, du väntar, jag tittar upp över kanten. Nästa gång har du flyttat dig till andra sidan. Jag måste kliva ur för att hitta dig, och när jag kommer fram får jag hela din uppmärksamhet. Stolen får ligga kvar medan vi leker färdigt.

Till slut reser du den på rätt håll. Jag går fram och nosar på benen som nyss låg på golvet. Sedan provar du att sätta dig. Det går visst bra att använda den också, men jag blir stående vid kartongen och ser på dig tills du kommer tillbaka. Du sätter dig på huk och stryker mig längs sidan. Det var lättare att ha dig med när vi båda satt på golvet. Jag trycker mig nära en stund innan jag går in igen.

På kvällen börjar du samla ihop det som ska bäras ut. När du tar tag i kartongen reser jag mig med leksaken i munnen. Du stannar och ser på mig, ställer ner den igen och flyttar den till en plats där ingen behöver kliva över den. Jag går raka vägen in. Därifrån ser jag dig bära bort resten. Den nya stolen får stå vid bordet. Min del av leveransen ska tydligen inte ut än. Jag lägger leksaken i hörnet och håller kvar framtassarna över kanten.