Två hundar i samma hem
Du får gärna tycka om en hund till. Jag vill bara få ha dig kvar.
Det står en extra vattenskål i köket. Jag har redan undersökt den. Den ser ut som min, men du ställer den på andra sidan rummet, och när jag följer efter kommer du med en filt också. Den luktar annorlunda. Jag nosar längs kanten innan du lägger den i den tomma bädden. Sedan går vi ut. Jag vet ännu inte att någon ska följa med oss hem.
På promenaden träffar vi en annan hund och en människa. Vi går en bit åt samma håll. Jag har fullt upp med att nosa där den andra nyss har varit, men när vi stannar vill jag också titta. Sedan öppnar du vår port och båda hundarna får följa med in. Jag stannar på hallmattan. Den andra nosar på skorna. Mina skor, tänker jag nästan säga. Fast du brukar hävda att de är dina.
Jag går före in i köket och vänder mig om. Den andra hunden kommer efter, men stannar när jag stannar. En stund står vi så. Du flyttar dig så att vi får mer plats och den andra människan följer med sin hund åt sidan. Då kan jag gå fram till dig utan att tränga mig förbi någon. Jag trycker nosen mot ditt ben och känner att du fortfarande luktar som vanligt.
Du har mycket att göra med den som kommit. Filten ska ordnas, en skål ska fyllas och det finns något nytt att torka upp på hallgolvet. Jag följer efter dig tills du nästan snubblar över mig. När du stannar lyfter jag huvudet. Du säger mitt namn och kliar mig på bröstet, men sedan går du vidare. Jag blir kvar med den där ofärdiga känslan av att vi inte riktigt hunnit hälsa färdigt.
Vid maten får jag stå där jag brukar. Den andra hundens skål står en bit bort, och ingen kommer och nosar i min medan jag äter. Efteråt letar jag upp min gamla leksak. Den är ganska platt och ena örat saknas. Jag bär den till dig ändå. Du slutar med det du gör och tar tag i andra änden. När jag drar försiktigt svarar du. Nu känner jag igen oss.
Vi leker en liten stund, och sedan går jag med dig när du bär in tvätten. Där brukar jag få följa efter. Du sätter dig på huk för att plocka upp en strumpa och jag kommer nära med hela sidan. Du stannar kvar och lägger armen runt mig. Ingen ropar bort dig just då. Jag står stilla, med leksaken hängande ur munnen, tills jag själv vänder huvudet mot ljudet ute i hallen.
Den andra hunden ligger på filten när vi kommer tillbaka. Jag går förbi och nosar på den extra vattenskålen igen. Nu finns det vatten i den. Det verkar ganska användbart att ha två. Sedan lägger jag mig på min egen plats. Jag vill kunna se den som kommit, men jag vill inte ligga alldeles intill. Du låter bäddarna stå kvar en bit ifrån varandra.
Efter några kvällar har jag hört de nya tassarna många gånger. Ibland följer jag dem genom rummet. Ibland sover jag vidare. Jag är fortfarande först framme när du tar fram min gamla leksak, och vi har kvar den lilla stunden innan du lägger undan den för natten. Den andra hunden får också sin stund. Jag börjar kunna ligga kvar medan du ger den, utan att resa mig varje gång.
När vi ska ut behöver du nu reda ut två koppel. Jag väntar vid dörren medan du byter hand och tappar en vante. Den andra hunden sätter sig på vanten. Jag ser på dig. Det här kommer tydligen att ta lite längre tid. Men när du öppnar går jag fram och nuddar din hand, precis som jag brukar. Du svarar med mitt namn. Sedan följer vi med, båda två.