En brun hund står i en öppen sovrumsdörr, med en säng i förgrunden och snö utanför fönstret.
Citat och kloka ord

Hunden vid sovrumsdörren

Jag hade något att säga, fast jag inte skällde.

Sovrumsdörren är stängd när jag kommer in från köket. Jag stannar med nosen mot springan. Där inne finns min bädd, den med kanten som jag brukar lägga hakan på. Jag väntar en stund och lyssnar. Du går omkring längre bort i hallen med famnen full av rena lakan. När du passerar mig petar jag lätt på ditt ben med nosen. Du ser ner och säger mitt namn, men fortsätter med det du bär.

Jag följer efter några steg innan jag vänder tillbaka till dörren. Sedan kommer jag till dig igen. Nu stannar du och tittar på klockan. Jag ser hur handen går mot kroken där kopplet hänger och blir genast ivrig. Det brukar betyda något trevligt. Jag hinner gå ett varv kring dina ben innan du fått loss det. När du håller fram selen står jag stilla, men blicken glider tillbaka mot sovrummet.

Du tar på dig jackan och öppnar ytterdörren. Kall luft kommer in över tassarna. Jag sträcker fram nosen, lyssnar på något ute på gården och vänder sedan huvudet inåt. Du väntar i dörröppningen med ena stöveln på. Jag väntar också. Vi står alldeles nära varandra och verkar ändå vara på väg åt olika håll. Till slut kliver jag tillbaka på hallmattan. Du drar av dig stöveln igen och stänger dörren.

Den här gången böjer du dig ner en stund innan du börjar med något nytt. Jag går fram och nosar på din hand. När du stryker mig över bröstet blir jag gärna kvar, men snart går jag tillbaka till sovrumsdörren. Jag stannar där och ser på dig. Nu följer du med. Din hand når handtaget, och när dörren öppnas tränger jag mig inte förbi. Jag väntar tills du flyttat tvättkorgen som står precis innanför.

Sedan går jag raka vägen till bädden. Filten har halkat ner över kanten, men jag får tag i hörnet och drar upp det. Du blir stående i dörröppningen. När du börjar skratta lyfter jag huvudet med filten kvar i munnen. Det verkar som att vi äntligen kommit fram till samma sak. Du hade hunnit ta på dig både jackan och den ena stöveln. Jag hade behövt hjälp med ett handtag.

Du sätter dig på sängkanten och jag trampar färdigt i bädden. Här kan jag höra dig utan att ligga mitt i vägen. När du skakar ut ett lakan följer jag rörelsen med ögonen. Sedan lägger jag ner hakan. Det luktar annorlunda från sängen nu, men i min filt finns den vanliga lukten kvar. Du flyttar tvättkorgen till hallen och lämnar dörren öppen när du går efter örngotten.

Jag tycker om våra promenader. Jag tycker också om att få lägga mig här medan du ordnar med ditt. Ibland kommer jag fram för att något roligt ska börja. Ibland behöver jag bara att du märker var jag fastnat. Det är lättare för mig när du stannar upp och ser vad jag gör en gång till. Då hinner jag visa mer än att jag står nära dina ben.

En stund senare reser jag mig och går ut i hallen. Nu har du lagt undan de rena lakanen. Jag stannar vid ytterdörren, vänder mig mot dig och väntar. Du tittar först mot sovrummet, sedan på mig. När handen går mot kopplet följer jag med hela vägen fram till kroken. Den här gången blir det rätt. Och när vi kommer hem finns min bädd där inne, med dörren öppen.