Hunden och den ensamma strumpan
Jag hittade din strumpa. Du gjorde det betydligt svårare att lämna tillbaka den.
Du står vid sängen med en strumpa i handen och letar efter den andra. Jag ligger på mattan med nosen åt ditt håll. Det finns något mjukt mellan framtassarna som luktar av dig, och när du böjer dig ner tittar jag upp. Då ser du det också. Du säger mitt namn och sträcker fram handen. Jag reser mig med strumpan i munnen. Nu har du hittat den, fast du verkar inte alls lika nöjd med fyndet som jag.
När du tar ett steg fram backar jag. Du följer med, och jag vänder runt hörnet på sängen. Det var länge sedan du rörde dig så snabbt här inne. Jag stannar på andra sidan och ser fram mellan benen på stolen. Du kommer runt från höger. Jag går åt vänster. Strumpan hänger ur mungipan och nuddar golvet. Du säger att du verkligen behöver den nu, men hela din kropp följer efter min genom rummet.
Jag tar med mig strumpan ut i hallen. Där halkar ena änden ur munnen och jag får lägga ner huvudet för att få tag i den igen. Du är nära då. Jag lyfter den precis innan handen kommer fram och springer ett par steg. När jag vänder mig om står du stilla. Du andas ut och lutar dig mot dörrkarmen. Det blev tyst på ett annat sätt. Jag står kvar och väntar på att vi ska fortsätta.
Du tittar på mig länge nog för att jag ska hinna ta ett steg närmare. Sedan går du åt andra hållet. Jag följer med en bit, för jag vill gärna se vart leken tog vägen. Du hämtar min långa mjuka leksak ur korgen och sätter dig på golvet. Den känner jag igen. När du rör den lite över mattan stannar jag framför dig med strumpan kvar. Nu finns det plötsligt två saker att hålla reda på.
Jag lägger ner strumpan när jag tar tag i leksaken. Du låter den röra sig mellan oss medan den lediga handen plockar upp det jag släppte. Jag märker det, men du håller fortfarande i andra änden av leksaken. Jag får dra, backa och komma fram igen. Du har stannat hos mig fast strumpan redan ligger bredvid dig. Då kan jag fortsätta med det som faktiskt är till för min mun.
Det är roligt när du också vill vara med. Jag kan bära saker runt lägenheten alldeles själv, men de blir betydligt mer spännande när dina fötter följer efter. Nu sitter du kvar och låter mig komma till dig i stället. När jag släpper för att få ett bättre grepp väntar du tills jag är redo. Jag behöver inte springa undan för att få dig att fortsätta. Jag kan stanna mitt framför dig och ändå ha något att göra tillsammans.
Efter en stund lägger du undan leksaken och reser dig med båda strumporna i handen. Jag följer med till sängen. Den här gången sätter du dig ner och får på dig dem medan jag nosar på byxbenet. Du ser ner på mig och skakar lite på huvudet. Ena strumpan är mörkare vid tån än den andra. Jag viftar när handen kommer fram. Du behöver visst hämta ett nytt par, men du går dit utan att börja springa.
När du kommer tillbaka ligger leksaken på hallmattan. Jag står bredvid och väntar. Du hinner ta upp den och leka en liten stund till innan jackan kommer på. Sedan följer jag med till dörren, utan någon strumpa i munnen. Dina fötter har något på sig nu, och jag har fått vara nära dig. Om du vill ha fart på mig en annan morgon kan du börja med den där saken från korgen. Jag såg att du också blev gladare av den.