Hunden bakom fåtöljen
Jag kom fram när du slutade ropa på mig.
Jag ligger bakom fåtöljen när du hittar mig. Här finns väggen på ena sidan och tyget på den andra. Jag hör dig komma in i rummet, men jag reser mig inte. För en stund sedan kom ett ljud utifrån som fick mig att lämna min vanliga plats. Nu lyssnar jag efter nästa. Du säger mitt namn och böjer dig fram. Jag ser din hand vid fåtöljens kant och trycker mig lite längre in.
Du hämtar leksaken som brukar få mig att komma springande. Den hörs mot golvet när du lägger ner den. Jag känner igen ljudet, men det hjälper inte just nu. Jag behöver fortfarande veta vad som händer utanför rummet. Du säger mitt namn igen och väntar på att jag ska göra något. Jag önskar att du kunde se att jag också väntar. Jag vill att det ska gå att höra skillnad på det som bara låter och det som kommer närmare.
Sedan sätter du dig ner en bit ifrån fåtöljen. Handen försvinner från öppningen. Du flyttar undan leksaken så att vägen ut är fri och blir kvar med sidan vänd mot mig. Jag kan se ditt ena ben och kanten på tröjan. Du sträcker dig inte efter mig igen. Det blir mindre att hålla reda på. Jag behöver inte längre följa både handen som kommer in och ljuden som kan komma utifrån.
En stund ligger jag alldeles stilla. Du rör dig lite på mattan och säger något med din vanliga låga röst. Sedan hör jag bara hur du andas. Jag flyttar fram hakan tills jag kan se mer av rummet. Där står skålen där den brukar och leksaken ligger kvar på samma ställe. Du har inte heller gått. När du vrider huvudet åt mitt håll stannar jag upp, men du låter blicken gå vidare igen.
Jag vet att du gärna vill ha mig nära. Det brukar jag också vilja. Jag kommer ofta innan du hunnit säga färdigt mitt namn och har inga större betänkligheter kring att ställa mig precis där du tänkte sätta foten. Därför kanske det blir svårt för dig när jag finns alldeles intill och ändå inte kommer. Men just nu är vägen från hörnet till ditt knä längre än den ser ut. Jag behöver få gå den utan att en hand möter mig halvvägs.
Till slut reser jag mig. Du sitter kvar när jag kliver fram förbi fåtöljens ben. Jag stannar vid mattkanten och nosar en stund innan jag går till skålen. Det känns skönt att dricka. När jag lyfter huvudet har du lagt handen på ditt eget knä. Jag går fram och nuddar fingrarna med nosen. Då svarar handen med en kort mjuk strykning över bröstet. Sedan stannar den igen och jag kan välja om jag vill bli kvar.
Jag lägger mig nära ditt ben med huvudet vänt mot rummet. Du flyttar dig försiktigt så att jag får bättre plats. Ett ljud utifrån får mig att lyfta huvudet igen, och du låter mig lyssna färdigt. Jag är inte redo för leksaken än. Den kan ligga där en stund till. Jag har kommit ut ur hörnet och hittat en plats där jag både kan vara nära dig och se vad som händer.
När du senare reser dig följer jag med ut i hallen. Där stannar du för att ta på dig koftan, och jag väntar vid dina fötter. Du ser ner på mig med den där blicken som brukar komma när du blir glad. Jag går nära medan du släcker lampan i rummet. Bakom fåtöljen finns fortfarande en plats om jag behöver den. Men du lät mig komma ut själv, och nu vill jag följa dig.