En svartvit hund sitter på en gräsplan mellan två orange koner.
Citat och kloka ord

Hunden mellan två koner

Jag följde handen. Den råkade bara visa åt ett annat håll än du tänkte.

Du står mellan två koner och tittar på mig som om jag nyss har gjort något mycket oväntat. Jag står vid ditt andra ben. Det var dit handen gick, och jag följde den ganska noggrant. Nu rör du handen igen, lite högre den här gången, medan fötterna börjar åt ett annat håll. Jag tittar ner för att hinna undan en sko och kommer sedan runt framför dig. Där blev vi visst stående båda två, utan att riktigt komma vidare.

Vi skulle gå en åtta. Det verkade enkelt när du pratade om det innan vi började. Två koner, du och jag, och ganska mycket gräs att röra oss på. Jag hann undersöka den ena konens fot medan du ordnade kopplet. Sedan kom din hand nära mitt huvud och vi satte oss i rörelse. Första svängen gick fint. I den andra började du titta bakåt efter något som jag också ville se. När du vände dig igen stod jag redan på den sida där handen hade hamnat.

Du blir stilla en liten stund. Jag ser på ansiktet, handen och fickan i den ordningen. Det finns säkert en fortsättning någonstans bland de tre. Men nu pekar inget riktigt åt något håll. Du säger något lågt, andas ut och flyttar dig bort från konerna. Jag följer med tills du stannar vid kanten av planen. Där får jag nosa medan du ser tillbaka på platsen vi nyss lämnade. Vi har tydligen inte slutat, men vi har slutat försöka reda ut allt medan benen fortfarande går.

En annan människa kommer fram. Hon tittar på hur du står och gör en liten rörelse med sin egen arm. Du provar samma sak utan mig först. Jag står bredvid och följer handen med blicken, beredd ifall den här omgången också var till mig. Det var den inte. Du tar ett par steg, vänder och börjar skratta när armen hamnar på precis den sida där jag nyss stod. Jag viftar på svansen. Det verkar som om vi har hittat något användbart tillsammans, fast jag inte behövde göra mer just då.

När du kommer tillbaka böjer du dig ner och låter mig få en kort stund nära. Jag trycker nosen mot handen och väntar. Du har fått ett annat uttryck i ansiktet. Förut tittade du som om du väntade på att jag skulle ordna något åt oss. Nu ser du efter var jag står innan du börjar visa. Det är lättare att följa med i. Jag kan lägga märke till rörelsen utan att samtidigt behöva gissa vilken del av mig du redan tänkt skulle befinna sig någon annanstans.

Vi börjar med bara en kon. Du går i en jämnare båge och håller handen där jag faktiskt kan se den. Jag följer med runt och kommer fram till din sida igen. Där stannar du innan du börjar göra nästa sak. Jag får något gott och ett tydligt besked om att vi hittade rätt. Det blev inte hela åttan på en gång. Men jag hann vara med genom den sväng vi faktiskt gick, och du såg glad ut redan innan vi var på väg mot den andra konen.

Nu vet jag lite mer om vad som kan vara roligt här. Jag ser upp när du gör dig redo igen. Den här gången väntar du in blicken innan handen rör sig. Vi går runt samma kon åt andra hållet. Jag kommer en aning nära ditt knä och du anpassar steget så att jag får plats. Det är skönt att vi kan lösa det medan vi går. Jag behöver inte bli en omväg som du först måste ta dig runt för att kunna fortsätta din egen plan.

Sedan kommer den andra konen tillbaka i det vi gör. Jag märker när du ska ändra riktning, för handen börjar visa vägen innan kroppen har hunnit vända bort från mig. Jag följer den och hittar in i nästa båge. Vi kommer runt. Du stannar, jag ser upp och då skrattar du igen. Den andra människan säger något från sidan, men du tittar kvar på mig medan jag får min belöning. Jag behöver inte springa mellan flera blickar för att få veta hur det gick för oss.

Jag tycker om när du blir så glad att rösten ändrar sig lite. Då vill benen gärna börja på en ny sak innan du hunnit säga vad det är. Jag gör ett litet hopp åt sidan och du låter mig landa innan vi fortsätter. Vi verkar ha olika förslag på hur framgången ska firas. Du tänkte kanske stå kvar och känna dig nöjd. Jag hade hellre lagt in något med mer svängrum. Vi får plats med en liten bit av båda innan vi tar paus.

Du plockar fram leksaken och går med mig en bit från konerna. Där får jag gripa, bära och komma tillbaka nära. Det är roligt att få använda kroppen på ett annat sätt efter att ha hållit reda på dina ganska små rörelser. Du släpper taget och jag bär en kort runda med ordentligt lyft huvud. När jag kommer tillbaka står du kvar. Det finns fortfarande någon att dela det roliga med, fast du inte visar någon väg med handen just då.

På väg till våra saker passerar vi konerna igen. Jag tittar dit men du fortsätter mot väskan. Vi är färdiga för den här gången. Du lägger undan det som varit framme och sätter dig en stund så att vi slipper gå direkt från träningen till nästa ärende. Jag lägger mig nära stolen och ser en annan hund börja på sin uppgift längre bort. Den har något eget att reda ut med sin människa. Vi kan få titta en stund utan att du behöver jämföra våra svängar med deras.

När du till sist tar kopplet för att gå kommer jag upp på benen och ställer mig vid din sida. Jag väljer inte alldeles rätt plats på första försöket. Du flyttar handen lite och jag hittar fram. Där kom den igen, den där lilla möjligheten att förstå dig. Du behöver inte börja om med hela åttan för att använda den. Vi går mot utgången tillsammans, och den här gången visar handen åt samma håll som du börjar gå.