Tassar på sovrumsgolvet
Du drog täcket över öronen. Jag hade redan börjat min morgon.
Det var ljust bakom gardinen när jag vaknade. Jag låg kvar en stund och lyssnade. Från rummet bredvid kom inga steg, och vid min bädd stod skålen precis där den hade stått kvällen före. Du låg fortfarande i sängen med ansiktet vänt åt andra hållet. Jag reste mig, sträckte på frambenen och skakade försiktigt på huvudet så att öronen fick ordning på sig.
Du rörde dig när mitt halsband klirrade till. Jag stod vid sängkanten och väntade på fortsättningen. Vanligtvis brukade du resa dig efter att ha satt fötterna på golvet, men i dag drog du täcket lite högre och blev stilla igen. Jag tittade på den del av dig som syntes. Ett öga öppnades, såg mig och försvann nästan bakom tyget på nytt.
Jag satte mig. Det verkade vara den vänliga början på vår förhandling. Du kunde få se att jag fanns här utan att jag behövde klättra upp eller lägga något vått i ditt ansikte. Efter en stund kom handen fram över kanten och strök mig på huvudet. Jag viftade genast. Nu hade vi åtminstone fått kontakt, även om du fortfarande befann dig ganska långt från hallen.
Du pratade med den där rösten som knappt hunnit vakna. Jag kände igen mitt namn och såg hur mungipan rörde sig när du upptäckte att jag hade satt mig tätt intill din toffel. Den ena stod under mig, den andra låg lite längre bort. Du fick peka försiktigt innan jag förstod att även den saken behövde komma fram om vi skulle vidare.
När fötterna till slut stod på golvet blev det fart i min svans. Jag gick mot dörröppningen men vände om för att kontrollera att du verkligen följde med. Du tog ett långsamt steg, sträckte på ryggen och kom efter. Vi var tydligen inte överens om hur mycket morgon det redan var. För mig hade den pågått en bra stund. Du verkade just ha upptäckt att den fanns.
I hallen satte du dig för att få på skorna. Jag stod nära men flyttade mig när du behövde böja dig fram. Det fanns en ordning på det här som vi båda kände. Skor, jacka, kopplet i handen. När du fäste det vid mig stod jag stilla och tittade mot dörren. Du hann gäspa en gång till innan vi kom ut.
Luften där ute var en annan än den som hade funnits i sovrummet. Jag drog in den och gick ner på gångvägen med nosen redo. Du följde mig utan att börja med den raska väg som ibland kommer på morgonen. Det fanns gott om plats att stanna vid kanten. Jag undersökte det jag behövde och kunde sedan gå vidare med lite mindre brådska i kroppen.
Du hade fått med dig fel handskar för vädret, upptäckte du efter en stund. De åkte ner i fickan och du skrattade åt något medan du såg på dem. Jag visste inte vad som var fel med just de sakerna, men jag tyckte om att rösten hade blivit mer vaken. När jag tittade upp fick jag ett leende och vi kunde gå förbi korsningen utan att välja den kortaste vägen tillbaka.
Det fanns få människor ute än. En cykel rullade förbi längre bort och någon öppnade ett fönster ovanför gångvägen. Jag stannade vid ett träd medan du tittade på himlen. Ingen av oss verkade vänta på något ljud som skulle få oss att skynda vidare. När jag var färdig gick jag fram till din sida, och handen fick vila mot mig ett ögonblick innan stegen fortsatte.
Jag vet inte varför vissa morgnar går fort och andra får vara så här. Du verkar bära på sådant som inte syns i våra rum. Ibland går du genom hallen med flera saker i händerna och tittar tillbaka mot köket innan vi ens har hunnit ut. I dag hade du bara kopplet och dina fickor att hålla reda på. Det gjorde det lättare att upptäcka när jag tittade upp på dig.
Vi kom fram till en liten gräsfläck där du stannade självmant. Jag fick gå längs kanten och sedan tillbaka igen utan att armen ville åt motsatt håll. Marken var fuktig och det fanns nya strån mellan de gamla. Du stod med händerna lågt och väntade. Jag var inte med om något stort. Jag fick bara börja dagen på ett sätt som gjorde mig ganska nöjd med att vara vaken.
När vi vände hemåt hade du slutat gäspa. Du gick med lite längre steg men höll dig till min takt när jag ville undersöka en sista fläck. Vid dörren väntade jag medan nyckeln kom fram. Jag hörde samma skrap vid låset som på kvällen, och när vi steg in fanns doften av vårt hem kvar i hallen. Du tog av mig kopplet och hängde upp det på sin plats.
Efter maten gick jag tillbaka till bädden. Du satte dig med fötterna på en pall och drog filten över knäna. Jag lyfte huvudet när du gjorde det men reste mig inte. Nu hade du fått tillbaka en del av den vila som jag hade avbrutit. Det var lättare för mig att ligga stilla när vi redan hade varit ute och resten av morgonen inte längre behövde vänta bakom dörren.
Du såg mot mig och log innan du lutade huvudet bakåt. Jag lade mig på sidan, sträckte ut benen och slöt ögonen en stund. Vi hade hunnit vakna i lite olika takt och ändå fått en morgon tillsammans. När du rörde handen senare öppnade jag ett öga från bädden. Du hade bara rättat till filten. Jag lät huvudet ligga kvar och gav dig tid att somna om.