Sällskap även en tung dag
”Du behöver inte ha en bra dag för att få sällskap.”
Jag kommer med bollen när du sätter dig. Den är lite fuktig och har ett litet hål vid sömmen, men jag har valt den med omsorg. Vanligtvis sträcker du fram handen redan innan jag hunnit fram. I kväll låter du händerna ligga kvar i knät.
Jag ställer mig närmare. Du säger mitt namn, tystare än du brukar, och drar fingrarna över mitt öra. Sedan blir handen stilla igen. Bollen faller ur munnen och rullar in under fåtöljen. Jag följer den med blicken. Den ligger inom räckhåll, om jag verkligen anstränger mig. För en gångs skull får den ligga.
Det luktar kall luft om byxbenen. När jag lägger nosen mot dem känner jag fukten efter vår runda. Du gick långsammare i dag. Vid grinden väntade jag medan du fick ordning på vanten, och sedan väntade du medan jag undersökte spåret vid häcken. Vi kom hem till slut, fast ingen av oss hade särskilt bråttom den sista biten.
Nu lägger jag mig på mattan. Först med frambenen raka och huvudet uppe, ifall du ändå skulle få lust att leta fram bollen. Jag lyssnar på ljuden från köket och på din hand som rör sig mot fåtöljens tyg. Du sträcker ner den en stund. Jag lägger hakan i den. Det är en bekant plats för min haka, och handen vet ungefär hur tung den är.
Jag vet inte var du har varit i tankarna i dag. Jag vet när din röst blir varm när du säger mitt namn. Jag vet hur det känns när du flyttar foten så att jag kan lägga mig närmare. Just det händer nu. Jag vrider mig på sidan, med ryggen mot din strumpa, och låter huvudet vila på mattan.
Efter en stund går jag till vattenskålen. Jag dricker så högt att du tittar upp. Du brukar säga att jag låter som om hela sjön ska ta slut. I kväll säger du ingenting, men jag hör ett litet ljud från fåtöljen som liknar början på ett skratt. Jag lämnar några droppar på golvet på vägen tillbaka. Mina försök att dricka prydligt har hittills varit begränsade.
När jag kommer tillbaka ligger din hand nere vid kanten igen. Jag stannar till under den innan jag lägger mig. Du behöver inte hålla den där hela kvällen. Jag kan sova med nosen åt andra hållet och ändå höra när du reser dig. Ibland byter jag plats för att golvet är svalare där borta. Efter en stund brukar jag hitta tillbaka.
Ditt ben rör sig när du drar ett djupare andetag. Jag öppnar ena ögat. Du sitter kvar, med filten över knäna och koppen på bordet. Det finns kvällar när vi leker tills mattan ligger snett. Den här kvällen ligger mattan kvar och bollen är fortfarande under fåtöljen.
Till sist böjer du dig fram och fiskar ut den. Du håller den i handen en liten stund, med tummen över det trasiga stället. Sedan lägger du den bredvid mig. Jag nosar på den och låter huvudet sjunka ner igen. När du släcker lampan följer jag med dig genom hallen, lite sömnig i benen. Vid sovrumsdörren vänder du dig om och väntar på mig.