En svart lockig hund och en person sitter på golvet med en mjuk leksak mellan sig.
Citat och kloka ord

Vi får ändra planen

”När något inte går, får vi hitta något annat som vi kan göra tillsammans.”

Du har packat väskan. Jag har följt varje rörelse från min plats i hallen och hunnit resa mig tre gånger. När du tar på dig jackan är jag redan vid dörren. Sedan öppnar du den, står stilla och stänger igen. Det blåser så att regnet slår in över tröskeln. Du tittar på väskan som om den hade lovat dig något annat.

Jag vet bara att vi var på väg och plötsligt inte är det. Kroppen är fortfarande färdig för utflykt. Jag går fram till dörren igen, vänder och söker ditt ansikte. Du suckar, drar av dig jackan och släpper ner den på stolen. Det blir ett sådant där mellanrum när jag inte riktigt vet vad som förväntas av mig.

Först tar du upp telefonen. Jag lägger mig med huvudet mot hallmattan men håller ögonen öppna. Väskan står kvar intill dörren. Det luktar av godsakerna du lagt i den, och varje gång du rör dig lyfter jag huvudet. Jag vill fortfarande vara med om det som du nyss gjorde dig redo för.

Så kommer du plötsligt tillbaka med min leksak. Den gamla med det sneda örat. Du låter den försvinna bakom ryggen, och där försvann också det mesta av min besvikna väntan. Jag vet mycket väl var den är. Jag måste ändå kontrollera båda sidorna av dig. Du hinner bara vända dig ett halvt varv innan jag har hittat örat.

Vi får dåligt med plats mellan soffan och bordet. Du flyttar undan stolen och kryper ner på mattan. Här går det knappast att uppföra sig högtidligt. Jag backar med leksaken, du gör ett misslyckat försök att hinna före, och jag kommer tillbaka alldeles för nära för att du ska kunna låtsas att du inte vill vara med.

Det är det jag hade väntat på i hallen: att något skulle hända med oss. Jag kan bli uppspelt av en ny plats och tycka om att följa lukter länge. Men jag kan också bli glad över att du till slut slutar stirra på väskan och upptäcker hur mycket hund som står här framför dig.

När vi har lekt färdigt får jag gå ut en kort stund och göra det jag behöver. Regnet kommer fortfarande på tvären. Jag nosar under busken medan du försöker hindra luvan från att åka ner över ögonen. På väg in ruskar jag mig. Din min då är nästan värd en utflykt i sig.

Väskan packas upp. Jag får vatten och hittar min plats nära elementet. Du sätter dig med torra strumpor och sträcker fram foten så att jag kan luta sidan mot den. Det luktar fortfarande vått från hallen, men nu har vi varit med om något tillsammans. Jag behöver inte veta hur långt bort vi tänkte åka för att tycka om den här eftermiddagen.

När du senare går förbi leksaken petar jag på den med nosen. Du säger att det kanske räcker för i dag. Jag håller med, åtminstone tills vidare. Den ligger bra där på mattan. Om vädret har fler invändningar i morgon vet vi redan var vi kan börja.