En gyllenbrun och vit valp tittar upp med öppen mun och synliga små tänder mot en bakgrund av snö och träd.
Citat och kloka ord

När hunden växer, växer också dess tänder.

Du håller upp mitt gamla valphalsband och skrattar till. Sedan tittar du på mig. Jag står bredvid bordet och undrar vad du hittade där i lådan. Det luktar bekant när du låter mig nosa, men det är länge sedan det där lilla bandet satt om min hals. Du håller det mellan händerna en stund till. Jag hinner gäspa innan du säger att det knappt är klokt hur stor jag har blivit.

Jag har vuxit medan vi har haft annat för oss. Benen har blivit längre, bröstet bredare och nu når nosen upp till kanten där du brukar lägga mina saker. Det är en framgång som du kanske inte uppskattar lika mycket som jag. Du har fått flytta några av dem. Jag står kvar och ser intresserad ut när skåpet öppnas, precis som förut. Skillnaden är att jag numera ser lite mer av det som händer där inne.

Du tar fram vår tygknut. Den är sliten och har en lös tråd som du klipper bort innan du ger mig den. Jag griper tag och du håller i andra änden. När jag drar följer din hand med mycket lättare än den brukade göra. Du slutar dra och jag står kvar med knuten i munnen. En gång behövde jag ta i med hela min lilla kropp för att få tyget att röra sig. Nu följer din arm med i draget innan jag riktigt har märkt hur hårt jag tog i.

Det är mycket att vänja sig vid, att bli större. Du märker det när jag hoppar intill dig av glädje, när leken blir yvig eller när något hamnar lite för nära mina tänder. Jag vaknar inte en morgon och vet hur allting ska gå till bara för att kroppen har blivit större. Jag är med och leker och vill fortsätta. Sedan stannar vi upp, och då märker jag din hand och hur vi står. Jag vill kunna vara ivrig hos dig och ändå få lära mig hur vi gör varandra sällskap utan att det blir för mycket.

Ibland säger du något om den lilla valpen jag var. Rösten blir mjuk och du tittar på det gamla halsbandet igen. Jag tycker om den rösten. Jag hoppas att du också tycker om att se på mig som jag är nu. Det finns mer kraft i min kropp och mer att upptäcka tillsammans med den. Vi kan gå längre än vi gjorde då. Jag orkar följa med på sådant som vi tidigare bara hann börja på innan jag behövde vila.

Ändå finns det saker jag fortfarande är ovan vid. Ett oväntat buller ute kan få mig att stanna, även om jag ser stor ut där jag står. Då är det skönt när du stannar bredvid och låter mig se mig omkring. Du känner igen mig också i den stunden. Jag behöver inte förstå allt fortare bara för att benen hann växa. När vi sedan går vidare är jag lika glad över att få följa med dig som jag var när halsbandet fortfarande passade.

Vi tar tygknuten igen. Nu blir rörelserna mindre. Jag håller fast och känner efter när din hand stannar. Du skrattar åt mitt allvarliga ansikte och jag hinner släppa för att söka din hand med nosen. Jag tycker om att du fortfarande vill leka med mig. Det vore sorgligt om allt roligt tog slut när jag blev starkare. Vi har mer att lära känna hos varandra nu, och vi får göra det medan vi har kvar glädjen också.

Du lägger tillbaka det lilla halsbandet i lådan. Sedan tar du fram det jag använder nu och jag går fram till dig. Du böjer dig inte lika långt som förr. Jag lyfter nosen mot din hand, och du stryker mig över kinden innan vi går. Det får gärna finnas en plats i lådan för den lilla valpen. Här framför dig står jag, större nu, och väntar på ännu en dag tillsammans.