Hunden vid en tom plastkruka på altanen
Du ställde fram en tom kruka. Jag såg något vi kunde undersöka tillsammans.
Det börjar med att du bär ut en säck och ställer den intill bordet. Sedan kommer små krukor, handskar och en kanna som du helst verkar vilja hålla för dig själv. Jag följer efter ut på altanen. När du har tagit fram så många saker måste det rimligen finnas något för mig att göra också. Jag sätter mig nära och väntar på att du ska komma på vad det är.
Du böjer dig över en planta och arbetar med båda händerna. Jag får en snabb klapp innan du fortsätter. Det var trevligt, men ganska kort. Min nos hittar en tom plastkruka som du har lagt vid din fot. Den luktar jord och något som nyss har varit där. Jag petar försiktigt på kanten. Krukan rör sig, stannar och ser plötsligt mycket mer intressant ut än när den bara låg still.
Ett litet nospet till och den rullar bort från skon. Jag följer efter med huvudet lågt. Du tittar upp när plasten skrapar mot brädorna och jag vänder mig genast mot dig. Där var du ju. Öronen kommer fram och svansen gör ett försök att förklara att vi visst har hittat en aktivitet. Jag vet inte varför du först ser på krukan och sedan på mig med den där munnen som försöker hålla sig allvarlig.
Jag hinner sätta en tass intill den innan du kommer närmare. Du skjuter inte undan mig med foten och börjar inte jaga mig över altanen. I stället tar du fram min leksak från stolen och håller den lågt. Den känner jag. Nu lämnar jag krukan och kommer fram så nära att nosen nästan hamnar i din hand. Du lägger undan plasten medan jag får något annat att bära.
Vi leker en liten stund på den fria delen av altanen. Du rör leksaken längs marken och jag följer med, stannar och tar om när du släpper efter. Det blir inga långa rusningar. Bara du och jag som är upptagna med samma sak, medan säcken står kvar vid bordet och väntar. Jag tycker om när dina händer hittar något att göra som också jag förstår hur jag kan vara med i.
När du återvänder till plantorna lägger du min filt en bit från arbetsplatsen. Jag går dit med leksaken och sjunker ner på ena sidan. Härifrån kan jag se dig utan att varje gång behöva resa mig och kontrollera vad du har i händerna. Du flyttar de tomma krukorna till en låda uppe på bordet. Det verkar ganska onödigt att gömma så roliga saker, men jag har i alla fall fått behålla mitt eget fynd.
Du arbetar en stund medan jag ligger kvar. Ibland möts våra blickar och då säger du något till mig. Jag behöver inte förstå allt för att höra att det finns en plats för mig i pratet. När jag reser mig för att sträcka på benen får jag följa med till vattenskålen. Sedan visar du mig tillbaka till filten. Jag får vara nära utan att stå mitt bland det du behöver hålla reda på.
Till sist ställer du ifrån dig handskarna och sätter dig på stolen. Jag kommer direkt, fortfarande med leksaken i munnen. Nu är händerna lediga på riktigt. Du skrattar när jag försöker lägga den i knät men tappar den på din sko i stället. Jag plockar upp den och försöker igen. Den här gången ser du noga vad jag gör och tar emot den innan den hinner ramla.
Plantorna står kvar på bordet när vi går in. Det blev visst ganska mycket gjort, fast du behövde släppa arbetet en stund för min skull. Jag bär leksaken över tröskeln och lägger mig där jag ser dig hänga upp jackan. Nästa gång den stora säcken kommer fram tänker jag följa med igen. Du får gärna ordna med dina krukor. Jag vill mest veta var i alltihop det finns lite tid för oss.