En stor svart hund följer nära en vuxens ben och tittar upp mot personen på ett inomhusgolv i en träningshall.
Citat och kloka ord

Stor hund i vändningen på träningsgolvet

Du tappade bort nästa sväng. Jag tappade inte bort dig.

Vi skulle visst åt andra hållet. Det märker jag när du stannar mitt i steget och ser ner på mig med ett ansikte som jag inte riktigt väntade mig. Jag har följt benet som började röra sig och står nu nära där du hamnade. Du tittar framåt, sedan åt sidan och slutligen ner igen. Jag ser tillbaka. Vi är fortfarande på samma golv som nyss. Det finns gott om plats att fortsätta, men du verkar ha kommit ihåg något som inte följde med i den senaste svängen.

Du drar ett andetag och flyttar foten tillbaka. Jag följer rörelsen tills du skrattar och låter handen komma ner. Nu blev det lättare att förstå vad du vill göra av stunden. Jag går fram till fingrarna och stannar nära medan du rör mig över sidan. Det var tydligen inte mig du behövde rätta till. Du hade kommit på något om dina egna fötter, och jag tycker att det är ganska bra att vi kan ordna med den saken utan att jag först behöver försöka gissa vad jag gjort fel.

Det finns mycket för dig att hålla reda på när vi går här. Jag ser det på blicken som ibland lämnar mig för att undersöka nästa del av golvet. Du stannar, tar ett steg utan mig och försöker komma ihåg hur rörelsen skulle börja. Jag väntar nära. När du vänder dig tillbaka och säger mitt namn tittar jag upp. Då kan vi försöka tillsammans igen. Det är betydligt lättare för mig än när du fortfarande står och tänker åt ett annat håll medan kroppen redan har börjat gå.

Den här gången börjar du långsammare. Benet rör sig och handen finns där jag kan följa den utan att behöva hoppa efter. Jag går med några steg och känner hur vi hittar samma håll. Sedan kommer vändningen. Du flyttar fötterna lite tydligare och jag får plats att följa utan att hamna rakt framför dig. Vi stannar och ser på varandra. Munnen på dig har blivit mindre allvarlig. Där var det visst något som stämde bättre med det du tänkte göra innan vi började.

Jag får min belöning nära dig. Du dröjer kvar hos mig, i stället för att redan vara halvvägs in i nästa sak. Jag tycker om när du gör det. Då hinner jag märka att vi kom fram tillsammans, inte bara att handen öppnades och genast försvann åt ett nytt håll. Du ser på mig medan jag tar emot och låter fingrarna hamna vid kinden efteråt. Vi kan vara nöjda här en stund innan golvet framför oss blir något att fundera över igen.

Du säger ibland fler ord när något inte blir som du tänkt dig. I dag hör jag att du börjar på det sättet efter nästa försök, men sedan tystnar du och ser efter hur du själv står. Jag väntar med huvudet vänt mot dig. Det känns inte särskilt bråttom från min sida. Jag har fortfarande lust att följa med när du hittar början igen. Det som hände nyss behöver inte följa med i rösten hela vägen in i det vi ska göra härnäst.

Jag kan inte se bilden som du verkar bära på av hur allt borde bli. Jag har bara det du visar när vi väl rör oss. Ibland kommer axeln först och foten lite senare. Ibland ser du på ett ställe men börjar gå åt ett annat. Då får jag försöka välja vad jag ska följa. Det kan säkert se roligt ut från andra sidan av rummet när vi hamnar mitt emot varandra i stället för bredvid. Härifrån ser jag mest att du fortfarande finns nära, om vi bara stannar så att jag hinner hitta dig igen.

Du sätter dig på huk efter en stund och låter oss göra något enklare tillsammans. Jag kommer fram till handen och får vara där utan att det genast ska bli ännu en vändning av alltihop. Du skrattar till när jag nosar lite ivrigt mot fingrarna. Nu låter du mer som när vi leker. Jag flyttar mig nära och du följer med i den lilla rörelsen, fast den inte fanns med i det du först försökte komma ihåg. Det känns trevligt att få träffa den delen av dig också medan vi är här.

Sedan provar vi några steg till. Du har slutat titta så långt bort och är mer med i det som händer mellan dina skor och mina tassar. Jag går nära och ser upp när handen kommer ner. Vi kommer igenom svängen och fortsätter en liten bit innan du stannar. Det blev inte särskilt långt den här gången, men jag har hunnit förstå vad vi höll på med. Du ser glad ut utan att börja räkna upp det som kunde ha blivit annorlunda. Jag tror att vi båda hade lättare att vara med då.

När du avslutar får jag gå med dig till sidan av golvet. Där finns plats att dricka och stå en stund medan du ordnar med våra saker. Du håller inte kvar stunden för att det måste bli ett ännu bättre försök innan vi får lämna den. Jag följer med när du börjar gå mot dörren. Det finns annat att göra på vägen hem och jag tänker inte försöka upprepa vändningen i hallen bara för att vi nyss fick ordning på den. Vi kan få vara färdiga med den för i dag.

Jag vet inte hur svängen kommer att se ut nästa gång. Du kan ha kommit ihåg den tydligare, eller också behöver vi hitta tillbaka till början igen. Jag kommer fortfarande att se efter hur du rör dig och försöka få plats nära dig när vi går. Det blir lättare när du kan stanna och skratta åt dina egna fötter utan att göra mig till den som måste bära hela besvikelsen. I dag tappade du bort riktningen en stund. Sedan hittade du mig med handen, och därifrån gick det bra att börja om tillsammans.