Hunden väljer ur leksakskorgen
Du skulle rensa bland mina saker. Jag behövde hälsa på dem först.
Du ställde korgen mitt på golvet och satte dig bredvid. Det såg lovande ut. Alla leksaker skulle tydligen fram samtidigt, och du hade dessutom tänkt vara med. Jag kom genast för att hjälpa till. Du sade något om att få ordning. Jag hörde framför allt ljudet av den gröna bollen som rullade mot ditt knä.
Först tog du upp den stora mjuka kaninen. Jag kände igen den innan jag såg hela. Ett öra låg vikt över din hand och tyget doftade av vårt hem. Du tittade på kaninen, sedan på mig. Jag grep försiktigt om den och bar iväg den till mattan. Därmed var åtminstone en sak ordnad, tyckte jag.
Sedan hittade du bollen som jag brukar rulla in under fåtöljen. Den har en väldigt bra storlek för just det ändamålet. Jag vet inte varför du alltid ser lite uppgiven ut när du hämtar den. Under fåtöljen blir den ju mycket mer spännande än när den ligger mitt på golvet. Där ligger den alldeles för synligt.
Du rullade bollen åt mitt håll. Jag lämnade kaninen och följde efter. När jag kom tillbaka hade du hunnit lägga ytterligare tre saker på mattan. Det började bli svårt att hinna vara behjälplig med allt. Jag nosade på varje sak och flyttade sedan en liten tygboll närmare min framtass. Den kunde få stanna där tills vidare.
Du verkade ha tänkt dig olika högar. Jag kunde se att vissa saker hamnade i korgen igen medan andra lades bredvid dig. Mina egna högar följde en annan ordning. Där fanns sådant jag ville bära just nu, sådant som behövde undersökas och sådant som du av någon anledning fortfarande höll i handen. Den sista högen var oftast den mest intressanta.
En del av sakerna hade jag inte sett på länge. De hade hamnat längst ner under allt annat. När du lyfte upp dem kom deras dofter tillbaka. Jag kunde bli ivrig över något som du kanske hade räknat bort som ointressant. Det är svårt att visa vad man tycker om en leksak som ligger gömd under en hel hög andra saker.
Den lilla ringen fick dig att stanna upp. Du höll den mellan fingrarna och såg på mig. Den var mindre än mycket annat i korgen, och nu fyllde min mun den på ett helt annat sätt än förr. Du lade den åt sidan. Jag följde rörelsen med blicken men gick sedan tillbaka till kaninen. Den passade mig fortfarande alldeles utmärkt.
Du hittade också en tygsak som hade gått sönder. Den lade du undan där jag inte kunde ta den. Jag gjorde ett försök att se vad som var så särskilt med den, men snart kom bollen rullande igen. Du hade behållit flera saker som vi kunde använda tillsammans. Det fanns gott om anledning att stanna kvar på mattan hos dig.
Ibland tror jag att själva korgen lurar oss lite. När allt ligger där ser det ut som en färdig samling. Men det finns sådant längst ner som ingen av oss har tänkt på under lång tid. Du kan köpa något nytt och jag kan välja samma gamla kanin ändå. Den känns bekant mot munnen och är lätt att bära när jag blir glad.
De nya sakerna får gärna komma fram de också. Jag brukar undersöka dem noga. Men det som gör mig gladast kan vara att du sätter dig ner och börjar leka. Bollen får en annan fart när din hand är med. Kaninen får ett ärende genom rummet när vi hämtar den tillsammans. Du gör något av sakerna som de sällan kan göra själva.
Den här dagen hittade du en leksak som lät när du tryckte på den. Jag stannade mitt i ett steg och såg på din hand. Du tryckte igen. Mina öron rörde sig före resten av mig. Sedan gick jag fram och tog den, som om det var helt självklart att den behövde överlämnas till mig omedelbart. Du började skratta.
Jag bar den ett varv genom rummet och kom tillbaka. Du hade fortfarande korgen framför dig, men nu hade du slutat sortera. Din hand låg öppen på mattan. Jag lade leksaken nära den och väntade. När du tog upp den igen kom det lilla ljudet, och jag gjorde ett försök att fånga vad som hände med huvudet på sned.
Du hade kanske räknat med en kort stunds arbete. I stället satt du kvar och lekte med mig. Utanför fönstret var det vinter, och det fanns ingen brådska att lämna vår varma matta just då. Vi hann rulla bollen flera gånger. Jag hann bära kaninen till dörren och tillbaka, med den ena öronspetsen släpande över golvet.
Till slut blev min takt långsammare. Jag lade mig ner med leksaken mellan framtassarna. Du fortsatte med korgen, men nu var det lättare att se vad som faktiskt skulle ligga där. Några hela, användbara saker som vi kunde plocka fram. Några sådana som jag genast hade valt när jag fick syn på dem. Det räckte ganska långt.
Du ställde undan en del av de hela leksakerna och lät ett mindre urval ligga framme. Jag följde dig med ögonen, fortfarande liggande på mattan. Den gröna bollen var kvar. Kaninen låg bredvid mitt ben. När du kom tillbaka satte du dig hos mig och drog handen lugnt över min sida. Det fanns inget mer jag behövde hämta just då.
Rummet såg lite rymligare ut efteråt. Du kunde gå förbi mattan utan att kliva över lika många saker. Jag kunde komma åt bollen direkt, vilket naturligtvis innebar en möjlighet att lägga den under fåtöljen igen. Vi fick väl se hur länge ordningen skulle hålla. Jag ville inte lämna några orimliga löften medan du fortfarande var nöjd med arbetet.
Innan du reste dig tog du upp kaninen och räckte den till mig. Jag grep om den och viftade på svansen. Du hade sett vilken jag ville behålla nära. Sedan bar jag den till min bädd och lade mig med den intill nosen. Korgen stod prydligare i hörnet. På min plats låg det som jag hade valt.