Lite fånig får man vara
”Du får gärna se lite fånig ut. Jag tänkte ändå bara leka med dig.”
Du gör ett utfall åt sidan och låter ungefär som en leksak som fått slut på pip. Jag stannar mitt i språnget. Det där var oväntat. Sedan börjar svansen gå, för nu känner jag igen vad du menar. Du tänker leka, och du verkar beredd att ta ganska stora risker med din värdighet för att jag ska förstå det.
Först hade du bara stått där med händerna i fickorna medan jag gick runt i gräset. Jag tittade upp ett par gånger utan att hitta något särskilt på gång. Sedan flyttade du ena foten och hela resten av dig kom efter. Det märktes genast. Du behöver inte hålla fram en leksak för att jag ska se när du plötsligt fått lust att göra något tillsammans med mig.
Jag rusar en liten båge runt dig. Du vänder åt fel håll och hinner precis se mig komma förbi. Sedan gör du samma märkliga ljud igen. Vi har lekt snyggare än så här, men knappast mycket roligare. Jag kan se det i dina knän innan nästa rörelse kommer. De har slutat stå rakt och ordentligt och börjat vara med i hela saken.
När jag kommer runt på din andra sida stannar jag och ser vad du tänker göra. Du hinner ta ett steg innan du upptäcker att jag inte längre är på väg. Då hejdar du dig också. Jag böjer framkroppen, väntar ett ögonblick och vänder sedan åt andra hållet. Du följer efter med en rörelse som börjar riktigt bra men slutar med att du får räta till ena skon.
På andra sidan staketet går någon förbi. Du rätar genast på dig. Rösten blir vanlig, händerna försvinner in mot kroppen och jag får tvärstanna framför dina skor. Jag tittar upp. Vart tog leken vägen? Personen går vidare, men du står kvar som om det nyss fanns en väldigt god anledning till att stå så.
Dina händer är plötsligt upptagna med att rätta till kläderna. Det verkar vara en mycket angelägen sak att göra precis när vi hade fått fart på leken. Jag går runt till sidan där jag kan se ditt ansikte bättre. Du tittar först ut mot vägen och sedan ner på mig. Jag står fortfarande här, redo att ta emot nästa av dina märkliga idéer när du känner dig färdig med det där.
Jag väntar med vikten framåt. Det är inte lätt att behålla ett värdigt ansikte inför en hund som tydligt hört det där ljudet och dessutom vill höra det igen. Till slut ser du ner på mig och börjar skratta. Du tar ett steg bakåt. Där kom du tillbaka. Jag följer direkt, så att du inte ska hinna ångra dig.
Det går fort att hitta tillbaka när du väl börjar igen. Jag behöver inte en ny förklaring till varför vi står på gräset. Dina knän böjs på samma sätt som nyss och jag känner igen rörelsen som fick mig att stanna till av förvåning första gången. Nu hinner jag svara direkt. Du får vända dig lite snabbare om du tänker ha en chans att följa med.
Jag bryr mig inte om huruvida du ser skicklig ut. Jag tycker om att kunna locka fram rörelser ur dig. När jag stannar och du också stannar, när jag vänder och du upptäcker det, när vi får för oss samma sak nästan samtidigt. Det är spännande att känna att jag kan påverka vad som händer mellan oss, fast det var du som kom på att börja.
Du försöker inte locka mig med dig långt bort varje gång jag närmar mig. Ibland stannar du så att jag får komma fram och bara vara vid dig. Sedan kanske jag själv gör en ny sväng som du kan svara på. Det är roligt att inte riktigt veta vem av oss som ska börja nästa gång. Jag kan föreslå något och upptäcka att du faktiskt har sett det.
Du har en ganska dålig fint åt vänster som jag genomskådar varje gång. Jag följer den ändå ibland. Det kan få vara lite oklart vem som lurade vem, bara du fortsätter låta så där road. Vi behöver ingen som räknar poäng på andra sidan staketet. Just nu finns det gott om glädje i att vi båda har hittat lusten att försöka igen.
Det blir nästan extra roligt när du märker att jag redan har väntat på dig åt andra hållet. Du skrattar mitt i försöket och måste stanna för att få tillbaka balansen. Jag hinner fram till ditt ben innan du är klar. Då får jag en hand vid sidan och vi står stilla tillsammans en stund. Ingen av oss verkar särskilt angelägen om att reda ut om någon vann den omgången.
Efter ett tag blir mina svängar mindre. Jag kommer nära och nosar på din byxficka. Du hör hur jag andas och sätter dig på huk i gräset. Nu räcker det att få vara intill. Jag lutar bröstet mot ditt ben medan du stryker mig över sidan och försöker rätta till kläderna som hamnat på sned under alla dina lysande manövrer.
Du låter pausen vara kvar. Jag behöver inte sätta fart på tassarna för att du ska fortsätta vara glad åt mig. Det finns gott om sällskap också här nere i gräset, när din andning börjar låta vanlig igen och jag kan nosa lite åt sidan. När du till slut reser dig följer jag med. Vi har lekt färdigt för stunden utan att behöva göra ett enda riktigt snyggt avslut.
När vi går mot dörren passerar någon mer ute på vägen. Du hälsar helt normalt. Jag ser upp på dig, för jag vet vad du kan låta som när vi är själva. Vid trappan gör du det lilla ljudet en sista gång. Mina öron far åt ditt håll och svansen svarar direkt. Om du ville hålla det hemligt för omvärlden får du nog vara försiktigare med vem du berättar det för.