Fin päls och gräs mellan tassarna
Jag vill följa med ut, även dagen efter badet.
Du har fortfarande lite av min päls på ena ärmen. Jag känner lukten av gårdagens bad när du böjer dig ner och fäster kopplet. Du drar handen genom behänget på mitt ena framben, där allt ligger mjukt och utrett. Själv tittar jag förbi din axel. Dörren är öppen och gräset utanför är fullt av sådant som har hänt sedan jag var där sist.
Det tog tid att bli så här fin. Först vattnet, sedan handdukarna och till sist det där långa arbetet när jag fick stå och vända på mig. Jag blev trött i benen och du satte dig närmare så att vi kunde ta en paus. Efteråt låg jag på filten medan du samlade ihop allt. Jag tyckte om hur din hand gled genom pälsen utan att stanna i något som drog. Och jag sov gott när vi var färdiga.
Men nu är det en ny morgon. Det luktar fuktig jord längs häcken och någon har gått förbi grinden. Jag vill undersöka båda delarna, helst innan du hinner få för dig att vi ska stå kvar och beundra mig. När jag sätter ena tassen i gräset säger du mitt namn. Jag stannar och ser upp. Du tittar ner på mina ben, sedan på den blanka gången bredvid. Vi går där en bit.
Jag följer gärna med dig, men nosen drar åt sidan. Det finns nästan ingenting att läsa mitt på plattorna. Jag hinner känna något från rabatten innan vi går förbi. Vid busken väntar jag ett ögonblick och vänder mig mot dig. Du stannar också. Det är lite svårt att visa hur mycket jag vill fram till just den där roten när hela jag samtidigt försöker vara följsam.
Så böjer du dig ner och lossar kopplet innanför den stängda grinden. Du pekar mot gräset. Jag står kvar en sekund till, eftersom jag nyss inte riktigt förstod om jag fick. Sedan går jag fram med nosen nere. Det första jag gör är ganska stillsamt. Jag blir länge vid roten och flyttar ena framtassen för att komma åt från ett bättre håll. Du hade nog föreställt dig ett betydligt större jordarbete.
När jag är färdig får jag fart i benen. Jag springer över gräsmattan och vänder tillbaka mot dig. Pälsen rör sig längs sidorna, öronen studsar och framtassarna landar någon annanstans än där du nyss ordnade dem. Det känns härligt att få använda hela kroppen igen. Jag tittar upp när jag kommer nära. Du skrattar och tar ett steg undan, för min svängradie är fortfarande mer hoppfull än noggrann.
Jag vet inte hur mycket arbete du ser framför dig när du upptäcker grässtrået som fastnat. Jag vet hur det känns när din röst plötsligt blir försiktig så fort jag är på väg att göra något. Då börjar jag se efter dig innan jag sätter ner nästa tass. I dag behöver jag inte hålla reda på det. Du har satt dig på trappan och följer mig med blicken. Jag kan springa fram till dig utan att först försöka avgöra om jag har förstört något.
Till slut stannar jag vid ditt knä och andas med öppen mun. Du plockar bort strået och stryker mig över sidan. Din hand är lika vänlig som den var när pälsen var alldeles nyordnad. Jag lutar mig närmare. Det tycker jag mycket om, att kunna komma till dig efter det roliga och känna mig lika välkommen som innan.
Vid dörren finns handduken kvar. Du torkar tassarna, en i taget, och jag väntar medan du ser efter vad som följt med in från gräset. Det tar en stund. Jag är nöjd nog att stå stilla, och du har slutat låta bekymrad för varje nytt litet fynd. Vi känner igen det här arbetet, du och jag. Det hör också till vår morgon.
Sedan lägger jag mig på filten. Jag luktar fortfarande lite av badet, men också av det jag har varit ute och gjort. Du går förbi och låter handen vila på min rygg. Jag lyfter huvudet så att du kommer åt under hakan. Här är jag igen, mjuk om pälsen och trött i benen av en mycket bättre anledning än i går.