En gyllenbrun hund tittar upp mot en person som håller en hand under hundens haka i en snöig skog.
Citat och kloka ord

Hunden har bara ett fel: den litar på människan.

Jag lägger bollen i ditt knä. Försiktigt först, för den kan rulla av om jag släpper för tidigt. Du sitter med papper framför dig och har ena handen på bordet. När du ser ner på mig håller jag kvar nosen en liten stund vid ditt ben. Sedan flyttar jag mig ett halvt steg. Nu ligger den hos dig. Jag har kommit för att vi ska göra något tillsammans.

Du tar upp bollen och frågar om den är till dig. Det tycker jag nog framgår ganska tydligt, men jag kan gärna stanna och förklara med hela kroppen. Svansen börjar röra sig och jag flyttar fram tassarna. Du ler. Då blir det ännu lättare att stå här och visa vad jag vill, trots att jag ännu inte vet om du har tid.

När jag släpper bollen lämnar jag också över det som ska hända sedan. Du kan börja leken, lägga undan den eller låta mig vänta. Jag kan visa att jag hoppas, men jag kan inte bestämma över din hand. Det gör mig lite utsatt att stå här med nosen mot ditt knä. Något som var mitt att hålla i ligger nu hos dig, och jag har räknat med att du ska vara rädd om det.

Det är så jag ofta kommer till dig, med mer än det som syns. Du ser en boll och en ivrig hund. Jag har också lämnat min säkra plats på mattan och frågat efter sällskap. Om du möter mig vänligt vågar jag fortsätta vara så tydlig. Jag vill gärna kunna komma fram utan att först hålla tillbaka det mesta av mig själv. Det skulle bli ganska ensamt om jag alltid behövde vara beredd på att ha misstagit mig på dig.

Telefonen låter på bordet. Du vänder huvudet och sträcker dig efter den. Jag följer handen med blicken innan jag tittar tillbaka på den andra, där bollen fortfarande ligger. Det blir visst ingen lek just nu. Du säger något lugnt till mig och lägger ner bollen nära mina tassar. Jag kan ta den med mig igen. Du har sett vad jag ville, även om du behöver göra något annat.

Jag kan bli besviken och ändå vilja stanna hos dig. Min önskan behöver inte bli uppfylld varje gång för att jag ska känna mig välkommen. Det betyder mer hur du låter när du svarar och om jag får lämna stunden med det jag kom med. Du får bli färdig med ditt. Jag får bära tillbaka bollen till mattan och ha kvar lusten att fråga igen en annan gång.

Efter en stund kommer du och sätter dig på golvet en bit ifrån mig. Nu är det du som väntar. Jag lyfter huvudet och låter bollen ligga kvar mellan tassarna medan jag tittar på dig. Det är fint att få den tiden också. Jag får komma när jag är redo, och du sitter kvar utan att ta det jag håller om. Till sist reser jag mig och går fram.

Du rullar bollen över golvet. Jag hinner nästan för långt i första ivern och måste vända runt för att få fatt i den. Där står jag med rumpan åt fel håll medan du skrattar bakom mig. Det blev kanske ingen särskilt ståtlig hämtning. Men när jag kommer tillbaka ser du fortfarande glad ut över att få mig nära, och jag lägger gärna bollen hos dig en gång till.

Så småningom blir vi sittande med bollen orörd på golvet. Jag låter kinden vila mot din hand. Den här gången har jag inget mer att lämna över, bara mig själv och den plats jag vill ha hos dig. Du låter handen ligga kvar. Jag vill kunna lita på dig med hela den längtan, också de dagar då du måste säga nej till leken. Här hos dig får jag märka att det går.