-
Lydnad 2027: betygen i inkallningarna
Det andra inkallningsordet kan bära mer känsla än det första. Föraren hade väntat sig att hunden redan skulle vara på väg, och plötsligt står man där med ett uteblivet svar och en tävlingsplan som känns betydligt större. Inför 2027 blir vissa betygstak i lydnadens inkallningar mindre stränga. I klass 1 höjs taket efter mer än ett inkallningskommando från sju till åtta. I klass 2 höjs motsvarande tak för ett extra inkallningskommando också till åtta. Uppgiften består, men ett begränsat misstag får en annan möjlig bedömning.
Klass 1 börjar med hunden liggande. Föraren går tjugo till tjugofem meter bort, vänder och kallar på anvisning. Hunden ska komma villigt, hålla god fart och avsluta korrekt hos föraren. Ett andra inkallningskommando kan nu alltså lämna utrymme för ett åttabetyg. Ett tredje underkänner momentet. Det nya taket betyder inte att upprepade ord saknar betydelse eller att hundens första respons slutat vara en del av idealet.
Komma och stanna behöver vara olika besked
Klass 2 har en längre inkallning, cirka tjugofem till trettio meter, och ett ställande ungefär halvvägs. Föraren kallar först på tävlingsledarens anvisning men ger själv stoppkommandot vid den synliga markeringen. Efter omkring tre sekunder anvisas den andra inkallningen. För hunden gäller det att både komma med engagemang och kunna avbryta rörelsen när rätt signal kommer. Föraren behöver samtidigt läsa farten och ge sitt stopp i rätt ögonblick.
Ett stopp i fel position får från 2027 högst åtta i stället för sju. En hund som sätter sig har därmed inte gjort ett korrekt ställande, även om den stannade snabbt. Det är viktigt att hålla isär vilja att stanna, stoppsträcka och slutposition. En hund kan lyckas med en del och missa en annan. Den uppdelningen ger föraren mer kunskap än att säga att stoppet var bra eller dåligt som om allt vore samma sak.
För högsta betyg ska hunden stanna inom en kroppslängd från signalpunkten. Den publicerade texten anger samtidigt tre kroppslängder för ett godkänt ställande och ett sjutak om hunden stannar efter mer än tre. De formuleringarna behöver läsas med ett klargörande från SBK för säker tillämpning av gränsfallet. En hund som inte gör något försök att stanna underkänner däremot momentet. Här ska en motsägelse i beskrivningen inte döljas genom att presentera en egen tolkning som fastställd.
Räkna orden där de faktiskt ges
Klass 2:s två inkallningsdelar gör antalet kommandon lite mer komplicerat än en enda totalsiffra. Ett extra inkallningskommando har det nya taket åtta. Ett tredje vid en position underkänner momentet, liksom två inkallningskommandon vid båda positionerna. Föraren måste därför veta i vilken del orden behövdes. En miss i början och en miss efter stoppet är inte automatiskt samma bedömning som en ensam extra signal på ena delen.
Väntan före första inkallningen finns också kvar som uppgift. Om hunden sätter eller ställer sig, eller flyttar sig mindre än en kroppslängd, är taket åtta. Mer än en kroppslängd före kommandot underkänner momentet. Hundens namn får kombineras med inkallningsordet när de följer tätt och inte framstår som två skilda signaler. Den möjligheten behöver skiljas från att ropa igen efter att det första beskedet inte gav svar.
En höjd betygsgräns kan ge föraren lite mer att ta med sig efter en miss. Den säger däremot inte varför hunden behövde en extra signal. Det behöver människan undersöka i det verkliga förloppet, utan att tillskriva hunden ovilja enbart utifrån protokollet. Förväntan, besvikelse och lättnad får finnas där. Regelkunskapen hjälper dem att få sällskap av en mer användbar fråga: vilket besked blev otydligt, och hur kan hundens förståelse bli säkrare nästa gång?
-
Lydnad 2027: den dirigerade apporten
Två apporter ligger synliga, men bara en är hundens uppgift. Det räcker inte att hunden hämtar med stor entusiasm; den behöver kunna följa förarens besked även när ett annat likadant föremål lockar åt motsatt håll. I klass 2:s dirigerade apportering förtydligar 2027 års regler två förutsättningar: föraren ska vid lottningen få veta vilken apport ekipaget tilldelats, och apporterna får läggas horisontellt eller vertikalt med samma placering för alla. Det är tydligare information kring en uppgift vars grundläggande väg består.
Apporterna ligger cirka tio meter från varandra. Hundens markering finns omkring tio meter från linjens mitt och startpunkten ytterligare fem meter bort. Den lottade apporten läggs ut först. Höger och vänster behöver förstås från förarens perspektiv vid dirigeringen. Föraren ska alltså kunna förbereda sitt eget besked utifrån ett känt val, inte i stunden försöka utläsa vilken apport som verkar mest intressant för hunden och anpassa planen efter det.
Ett känt val är inte en tillåten förhandsvisning
Lottbeskedet ger människan information, men föraren får fortfarande inte rikta in eller medvetet röra hunden vid startpunkten. Den nya tydligheten ger således ingen extra möjlighet att peka ut rätt föremål före starten. Hunden behöver kunna ta emot själva dirigeringssignalen när den kommer. Det är en viktig skillnad mellan att föraren vet vad som ska hända och att hunden i förväg leds till svaret med en hjälp som inte ingår i uppgiften.
Att apporterna får läggas horisontellt eller vertikalt handlar om deras läge på marken i upplägget, inte om att balansera en apport stående på änden. Samma läge ska användas för alla tävlande. För hunden kan ett ändrat läge ändå ge en annan bild av föremålet. Det är därför en detalj som föraren behöver känna till, även om den inte ändrar vilken apport som ska hämtas. Likvärdiga förutsättningar på tävlingen och igenkänning hos den egna hunden är två skilda frågor.
Väntan vid markeringen bär nästa besked
Momentet börjar med fotgående mot markeringen. Ekipaget passerar den, gör helt om på anvisning och föraren ställer sedan hunden självständigt under fortsatt marsch vid markeringen. Föraren går tillbaka till starten och vänder sig mot hunden. Efter cirka tre sekunder kommer anvisningen att dirigera. Det är alltså inte enbart ett föremålsval. Hunden ska först kunna lämnas i stående och vänta medan människan fortsätter bort.
Dirigeringsordet och apporteringskommandot ska följa tätt tillsammans. En tydlig paus kan göra apporteringsordet till ett extra kommando. Hunden får ett besked om både riktning och handling, och föraren behöver ha sin egen signalering i ordning. Det kan kännas som mycket att hålla reda på när hunden står där ute. Just därför är det mer användbart att förstå ordningsföljden än att enbart memorera vilket betyg ett fel kostar.
Går hunden mot fel apport men omdirigeras utan att stoppas anges en till två betygsenheters avdrag. Krävs först ett stopp och sedan omdirigering till rätt apport är avdraget tre. Lyfter hunden fel apport underkänns momentet. Här finns en tydlig gräns mellan en påbörjad felriktning och ett felaktigt upptag. En förare som lyckas få hunden att lyssna och ändra väg kan därför fortfarande visa ett fungerande samarbete, även om idealutförandet redan har gått förlorat.
Efter det riktiga upptaget återstår bärande, sittande avlämning och slutlig utgångsposition. Glädjen över att hunden valde rätt får gärna finnas, men uppgiften fortsätter fram till avslutet. Förtydligandena inför 2027 gör främst människans förutsättningar klarare. Hunden behöver fortfarande få ett begripligt besked, kunna avstå från det andra föremålet och fullfölja vägen hem. Det är där dirigeringen blir ett faktiskt samtal över avståndet, med en tydlig uppgift som håller hela vägen.
-
Lydnad 2027: när apporten tappas
Apporten faller, hunden vänder ned huvudet och tar upp den igen. Föraren hinner kanske känna både ett hugg av besvikelse och lättnad innan hunden fortsätter hemåt. Inför 2027 ändras betygstaken för just tappad apport i lydnadsboken för startklass, klass 1 och klass 2. Eget återupptag ger högst sju i stället för åtta. Behöver föraren kommendera hunden att ta upp föremålet igen blir taket fem i stället för sju. En liten händelse får därmed större följd i resultatet.
Skillnaden mellan de två fallen ligger i hur arbetet återupptas. Hunden som själv plockar upp visar att den fortsätter sin uppgift utan ett nytt besked. Den andra behöver förarens signal. Båda har tappat, men förloppen bedöms olika. Ett betygstak betyder samtidigt högsta möjliga betyg, inte ett löfte om den siffran. Ytterligare självständiga fel i momentet kan göra slutresultatet lägre. Föraren behöver därför se hela vägen fram till avlämningen.
Var och när föremålet faller spelar roll
En apport som hamnar bredvid föraren är ett särskilt beskrivet fall. Kan föraren ta upp den utan att flytta sig och hunden intar korrekt utgångsposition är taket fem, liksom tidigare. Om tappandet i stället beror på ett förarmisstag efter lossningskommandot är taket sju. Det är således viktigt att inte göra varje föremål på marken till samma fel. Människans egen hantering kan vara en del av orsaken och ska finnas med i beskrivningen.
Inte heller ett omtag är automatiskt ett tappande eller tuggande. Hunden får förbättra sitt grepp utan att det i sig ger avdrag. Tuggande är en annan bedömningsfråga, med två till tre enheters avdrag och strängare följder vid kraftigare bearbetning. Föraren som försöker förstå en förlorad poäng behöver därför kunna urskilja vad käkarna och föremålet faktiskt gjorde. En allmän upplevelse av att greppet såg oroligt ut är mindre användbar än en konkret beskrivning.
Samma misstag ska inte bli två av vana
Den nya allmänna bedömningstexten förklarar att felet ska värderas utan ett automatiskt extra avdrag bara för att ett nytt kommando behövs till följd av det. Exemplet gäller en hund som inte lägger sig på liggkommandot. Det missade svaret ska bedömas, men behovet att tala igen ska inte mekaniskt göra samma händelse till ytterligare ett separat fel. Det innebär inte att alla extra kommandon har blivit fria.
Vid tappad apport beskriver tabellen redan skillnaden mellan eget upptag och upptag efter kommando. Den specifika regeln behöver därför läsas innan allmänna avdrag läggs ihop. Ett nytt, fristående misstag kan fortfarande påverka betyget. Grundavdragen för extra kommando är också kvar: en enhet i startklass och klass 1 samt två i klass 2, när momentet inte anger något annat. De talen är inte nya för 2027 och ska inte räknas upp som en ytterligare förändring.
Den allmänna raden om att hunden agerar självständigt under ett moment ändras däremot från högst två till högst tre enheters avdrag. Det kan först låta märkligt bredvid den mer gynnsamma bedömningen av eget återupptag. Men uppgifterna är olika. Att på eget initiativ börja nästa del innan signalen kom är något annat än att själv återta en tappad apport i det särskilt beskrivna fallet. Den specifika situationen avgör vilken regel som hör dit.
För hunden kommer tappandet före människans tolkning av det. När den åter tar föremålet och fortsätter finns ett utfört arbete att se, även när betyget sjunker mer än förr. Föraren behöver kunna vara besviken på resultatet utan att låta det sudda ut hundens fortsättning eller den egna rollen. Den nya regeln blir begriplig först när båda sakerna ryms: vad händelsen kostar enligt bedömningen och vad den faktiskt berättar om greppet, signalerna och vägen hem.
-
Lydnad 2027: nosarbetet i vittringsprovet
Sex nästan likadana träpinnar ligger på marken. Föraren vet att en av dem bär den egna vittringen, men kan inte hjälpa hunden att välja när nosarbetet väl pågår. Då kan några sekunders kontroll kännas ovanligt långa. Inför 2027 nyanseras beskrivningen av klass 2:s vittringsprov: en kort dubbelkontroll behöver inte sänka betyget om hunden arbetar systematiskt och effektivt. Det är en ändring som hjälper människan att se skillnad mellan ett noggrant sökande och ett arbete som faktiskt har tappat sin riktning.
Uppgiften är fortfarande att hitta förarens pinne och apportera den. Vid starten håller föraren det märkta föremålet i handen omkring tio sekunder. Hunden får inte lukta på eller röra pinnen då. Funktionären lägger sedan ut den utan egen beröring tillsammans med fem andra som hanteras med handen. Varje ekipage får sex nya pinnar. Skillnaderna i hanteringen förklarar varför föraren måste följa förberedelsen: hundens uppgift där ute bygger på den doftinformation som faktiskt har lämnats.
En nos behöver få undersöka
Hunden får lukta och vidröra föremålen lätt under sökandet. Det är något annat än att knuffa, flytta eller peta på dem. Den nya texten anger en halv till en betygsenhets avdrag för sådan förflyttning eller petande. Föraren behöver således titta på vad kontakten innebär. Att hundens nos kommer mycket nära träet är inte i sig samma händelse som att pinnarna börjar flyttas runt på marken.
Även en kort återkontroll måste ses i sitt sammanhang. Regeln säger inte att hunden alltid bör undersöka allt två gånger eller att en viss extra runda är det korrekta mönstret. Den säger att en kort dubbelkontroll inte nödvändigtvis sänker betyget när arbetet är systematiskt och effektivt. Upprepade försäkringar kan däremot ge avdrag. Skillnaden ligger i arbetets kvalitet, inte i ett krav att hunden alltid måste fatta sitt beslut vid första noskontakten.
Hunden får arbeta omkring trettio sekunder från sökkommandot om arbetet är aktivt och målinriktat. Föraren behöver därför kunna ge hunden utrymme utan att tolka varje liten paus som ett misslyckande. Samtidigt är tiden ingen garanti för att ett passivt eller uppgivet letande ska få fortsätta hur länge som helst. Det är hundens verkliga arbete som behöver följas, och där har människans förväntningar inte alltid samma takt som nosen.
Att lyfta är ett annat beslut än att lukta
Tar hunden upp fel pinne en gång men sedan apporterar den rätta är betygstaket sju. Två upptag av fel pinne underkänner momentet. Den skillnaden ska inte blandas ihop med lätt beröring i undersökningen. Ett upptag visar att hunden har börjat genomföra ett val. Därför berättar det något annat än att den kontrollerat två dofter nära varandra och sedan valt rätt utan att ta upp den första pinnen.
Föraren får inte ge kommandon medan hunden är vid pinnarna. Det innebär att människans önskan att rädda situationen måste få stanna hos människan. Ett nytt ord om vilken pinne som borde väljas underkänner uppgiften. När hunden väl har hittat rätt återstår dessutom apporteringen och avlämningen. Ett bra doftval är en viktig framgång, men hela momentet omfattar också vägen tillbaka med föremålet.
Den nya skrivningen ändrar inte hundens nos eller gör alla tveksamheter till godtagbar noggrannhet. Den ger en mer precis beskrivning av vad bedömningen ska kunna rymma. Föraren får anledning att fråga vad hunden gjorde, i stället för att enbart räkna hur snabbt föremålet kom upp. En genomtänkt kontroll kan vara en del av ett bra arbete. Det är en värdefull skillnad i en gren där människan måste stå kvar och lita på ett sinne hon själv inte kan använda på samma sätt.
-
Lydnad 2027: positioner under marsch
Föraren säger sitt och fortsätter gå. Hunden stannar, men blir stående. Något fungerade: den uppfattade att den skulle bryta följandet. Något annat blev fel: positionen motsvarade inte beskedet. I lydnadens klass 1 höjs betygstaket för just det förloppet från fem till sex inför 2027, om resten är korrekt. Det är en ändrad värdering av ett begränsat misstag. Stående har inte blivit ett valfritt svar på ett sittkommando, men felet får ett annat möjligt utfall i protokollet.
Klass 1:s moment innehåller en position som domaren bestämmer före tävlingen: sitt, ligg eller stå. Alla får samma uppgift. Positionen kommenderas efter ungefär fem meters marsch och föraren fortsätter bort utan att stanna. Hunden behöver kunna skilja det egna beskedet från människans fortsatta rörelse. Det kan se enkelt ut när det fungerar, men hunden lämnas kvar medan just den person den nyss följde fortsätter vidare.
Att stanna rätt och att stanna kvar är två delar
En annan ändring gäller hunden som först tar rätt position men sedan byter efter att föraren vänt vid markeringen. Taket höjs från sju till åtta. Byter hunden däremot före förarens vändning underkänns momentet. Tidpunkten är alltså avgörande. Föraren behöver efteråt kunna skilja det första svaret på kommandot från det som hände under väntan. Ett allmänt konstaterande att hunden inte höll positionen berättar inte tillräckligt om vilket led som brast.
Även människans rörelse måste hålla ihop. Stannar föraren före eller under kommandot underkänns klass 1-momentet. Kraftiga eller långvariga kroppshjälper kan ge avdrag, och den nya skalan för hand- och kroppssignaler går från en till fem enheter i stället för tre till fem. Det är ingen tillåtelse att bygga idealutförandet på en extra gest. Hunden ska kunna ta positionen på det avsedda beskedet medan föraren fortsätter sin marsch.
Klass 2 har en annan bedömningsmodell
I klass 2 ska hunden utföra två av de tre positionerna i en ordning som domaren väljer. De ligger på två sträckor som möts i en rät vinkel. Föraren lämnar, passerar och hämtar med hunden under fortsatt marsch. Här kan en enskild position underkännas utan att hela momentet genast får noll. Minst en av de två behöver dock lyckas för att momentet ska kunna godkännas. En missad position ger högst sju för momentet.
Den nya uttryckliga punkten säger att positionen underkänns om hunden först intar rätt ställning och sedan byter. Det gör kvarstannandet tydligt som en del av varje deluppgift. Fel position från början, mer än en kroppslängds förflyttning eller ett extra positionskommando kan också underkänna den enskilda positionen. Föraren ska därför inte använda klass 1:s höjda sex- eller åttatak som svar på vad som händer i klass 2. Reglerna beskriver olika upplägg.
Skillnaden märks också när hunden följer med i stället för att stanna. I klass 2 finns ett tak på sex om den stannar på extra kommando innan föraren har vänt. Har den inte stannat före helt om anges hela momentet som underkänt. Föraren behöver således förstå både hundens svar och sin egen plats i förloppet. Fria följet, raka positioner och korrekt väg genom hörnet hör också till det som bedöms, inte bara själva ställandet, sittandet eller läggandet.
För den som ser en hund välja fel kan ett ändrat betygstak kännas som en ganska liten nyhet. För ett tävlande ekipage kan det ändå påverka resultatet efter en lång tids förberedelse. Den användbara lärdomen ligger i precisionen: hunden behöver förstå vilken position som avses, att den ska hålla och när den får följa med igen. Föraren behöver kunna ge det beskedet utan att stanna och hjälpa. Där finns något konkret att arbeta vidare med, oavsett vilken siffra domaren till sist skriver.
-
Lydnad 2027: runt koner i startklass
Att skicka hunden ifrån sig kan vara ett större steg än de fem meter som står i regelboken. Hittills har mycket i startklassens arbete samlats nära föraren eller på vägen tillbaka till denne. Från den 1 januari 2027 tillkommer Sändande runt koner: hunden ska lämna sidan, runda en grupp koner och återvända till sin utgångsposition. För ett nytt tävlingsekipage blir det en uppgift där hunden behöver förstå ett mål ute på planen utan att människan följer med.
Gruppen består av tre till sex koner och står cirka fem meter från startlinjen. Hunden ska inte se när konerna ställs ut. Det är en betydelsefull del av förberedelsen. En hund som bara har sprungit efter den människa som nyss gått ut och ställt något på marken kan ha lärt sig en annan ledtråd än den som finns på tävlingen. Där behöver hunden kunna uppfatta kongruppen som uppgiftens mål redan när ekipaget kommer till starten.
Utvägen och hemvägen är samma uppgift
Föraren sänder på tävlingsledarens anvisning, men hunden ska vänta på förarens eget kommando. Att starta direkt på tävlingsledarens ord ger högst åtta. Sedan ska hunden göra ett varv och komma tillbaka till sittande vid vänster sida. Ett extra inkallningskommando sätter också ett tak på åtta. Det visar vad den färdiga uppgiften omfattar: återkomsten är med från början, inte en separat räddningsaktion när hunden blivit kvar där ute.
Både medsols och motsols väg är tillåten. Hunden behöver alltså inte byta ett väl förstått håll bara för att en annan hund i träningsgruppen rundar annorlunda. Den önskade vägen ska vara kort, men inte pressad tätt intill konerna. Ungefär femtio till hundra centimeter anges som önskvärt, med hänsyn till hundtyp och tempo. En större hund behöver få plats att vända med sin kropp. Den kortaste tänkbara linjen är inte automatiskt den rimligaste rundningen.
Det ger föraren något konkret att titta efter: fortsätter hunden runt hela gruppen med en begriplig väg, eller skär den in mellan konerna? En passage mellan dem ger tre betygsenheters avdrag. Beröring eller vält kon ger en till tre, beroende på kraften. Två varv ger högst åtta. Den ivriga hund som tycks erbjuda ett extravarv har inte fått en bonusuppgift; även ett enda tydligt varv behöver kunna få sitt slut.
När regelboken själv behöver ett klarare svar
Den publicerade boken har motstridiga skrivningar om hundar som vänder eller inte rundar. På ena sidan anges betygstak efter omdirigering före konerna och efter vändning i jämnhöjd med dem. På nästa sida står vändning före konerna och utebliven rundning under underkännande. Det går därför inte att ge ett entydigt besked för alla sådana gränsfall enbart genom att välja den formulering som verkar rimligast. Här behövs SBK:s klargörande. Föraren ska få veta att osäkerheten finns.
Det nya momentet har koefficient två och kan ge tjugo poäng. Samtidigt sänks apporteringens och helhetsintryckets koefficienter från tre till två, så klassens maxpoäng är fortfarande tvåhundra. Det är således ett omfördelat program. En miss i konmomentet behöver sättas i relation till hela resultatet, inte omedelbart uppfattas som att allt är förstört. Förstaprisgränsen är etthundrasextio poäng.
För den som ska debutera kan ännu en ny uppgift förstås kännas som ännu en sak att hinna bli färdig med. Men tävlingsdagen blir mer begriplig om föraren vet vad hunden faktiskt förväntas kunna: hitta gruppen utan utplacering som hjälp, vänta på rätt signal, runda och komma hem. Då finns det något tydligt att förbereda och något konkret att glädjas åt när hunden löser det. Fem meter kan rymma en ganska stor gemensam framgång.
-
Lydnad 2027: öppet hinder i klass 2
Hindret står synligt på planen, men hunden ska först springa förbi det. Apporten ligger också där, men får inte hämtas än. I klass 2:s moment 2.8 behöver hunden hålla ihop flera besked som kommer i följd: runt konerna, tillbaka, stanna, vänta, hämta och hoppa hem. Från 2027 blir hindret öppet i stället för täckt, och domaren väljer stå eller ligg vid stoppet. Förändringen berör därför både vad hunden ser och vilket svar föraren behöver kunna be om mitt i kedjan.
Kongruppen står cirka femton meter från hindret. Föraren väljer startpunkt fem till sju meter framför hindret, som är förskjutet ungefär två och en halv meter åt sidan från linjen mot konerna. Träapporten ligger sex meter bakom hindret, sett från starten. Domaren bestämmer höger eller vänster placering och alla får samma upplägg. Avstånden förklarar varför en hund kan behöva passera nära lockande materiel utan att den ännu är uppgiften.
Stoppet är en övergång, inte slutet på sändandet
Hunden ska först runda hela kongruppen. När den är på återväg och har passerat konerna med minst två meter ger föraren självständigt stoppkommandot, innan hunden passerar linjen i höjd med apporten. Domarens val av stå eller ligg ska då kunna följas. Tidigare var positionen stå. Den som bara har förberett hunden på att varje rundning följs av ett stående behöver alltså bygga förståelse för även det andra beskedet, så att hunden kan lyssna på det som faktiskt sägs.
Föraren ska sedan invänta tävlingsledarens ord att kommendera innan hunden sänds till apporten. Det finns en mänsklig frestelse att skynda på när hunden väl har stannat fint. Men den väntan ingår i uppgiften. Springer hunden direkt till apporten utan att behålla positionen och invänta kommandot blir högsta betyget sju. Ett korrekt stopp är därför mer än att hunden råkar sakta till just där; positionen måste kunna hållas tills nästa del tillåts.
Ett öppet hinder ändrar bilden på hemvägen
Efter upptaget ska hunden hoppa över hindret med apporten. Det öppna hindret har en rivbar bom eller bräda, i stället för den tidigare täckta konstruktionen. Hunden möter därmed en annan visuell bild. Hopphöjden följer mankhöjden avrundad till närmaste fem centimeter, högst femtio. Föraren får ge hoppkommandot efter att apporten tagits upp och innan hoppet börjar. Handtecken är tillåtet i vissa andra delar av momentet, men inte vid just hoppkommandot.
Skillnaden mellan utväg och hemväg måste vara begriplig. Hoppar hunden på vägen mot konerna underkänns momentet. Hämtar den apporten men passerar vid sidan av hindret kan den få högst fem om resten är korrekt. Hoppar den utan att apportera underkänns uppgiften. Det är tre olika förlopp, och de behöver beskrivas olika efter en start. Att säga att hunden hade problem med hindret berättar för lite för att föraren ska förstå vad som brast.
Även en riven bom och ett vält hinder får olika följder. Beröring eller riven bom i hoppet ger två betygsenheters avdrag; ett vält helt hinder underkänner momentet. Med koefficient fyra betyder ett i övrigt tiomässigt genomförande och två enheters avdrag trettiotvå poäng av fyrtio. Det kan kännas surt när så mycket fungerat, men en noggrann genomgång kan samtidigt visa hur stor del av kedjan hunden faktiskt löste.
Det användbara efteråt är att kunna gå tillbaka genom förloppet utan att göra allt till ett enda misslyckande. Såg hunden konerna? Lyssnade den på rätt position? Kunde den vänta och sedan skilja apporten från hemvägen över hindret? Föraren har också egna tidpunkter och signaler att granska. Den nya regelboken kräver en uppdaterad uppgift, och hunden förtjänar en förklaring som gör varje led möjligt att förstå.
-
Sandvikens Brukshundklubb firar 80 år
Sandvikens Brukshundklubb fyller 80 år och bjuder in till medlemsmöte och jubileum lördagen den 28 november 2026. Firandet hålls på Västanbygården klockan 14.00–16.00. Både nuvarande och tidigare medlemmar är välkomna. Det är alltså också ett tillfälle att återvända för den som varit aktiv i klubben förr och gärna vill träffa människor från den tiden igen.
Klubbens inbjudan
SANDVIKENS BRUKSHUNDSKLUBB
80 ÅR!
1946–2026
MEDLEMSMÖTE & JUBILEUM
LÖRDAG 28 NOVEMBER 2026 • KL. 14:00–16:00
Festligt fika & tillbakablick på klubbens historia.
Presentation om olika sporter & patrullhund
ANMÄLAN SENAST SÖNDAGEN 15 NOVEMBER
SA***********************@***IL.COM
ANGE ALLERGIER/INTOLERANSER & ÖNSKEMÅL OM ÄMNEN.Västanbygården kl 14-16:00, lördagen den 28/11.
På programmet står festligt fika, en tillbakablick på klubbens historia och en presentation om olika sporter och patrullhund. Jubileet omfattar åren 1946–2026. Här får klubbens äldre historia möta den verksamhet som finns i dag, samtidigt som deltagarna får möjlighet att lära sig mer om sådant de kanske inte själva har provat med sin hund.
Anmälan ska vara inne senast söndagen den 15 november och skickas till sa***********************@***il.com. Ange eventuella allergier eller intoleranser och lämna gärna önskemål om ämnen. Den som funderar på någon särskild del av verksamheten kan därmed ta med frågan redan i anmälan. Datumet att hålla reda på först är alltså den 15 november, även om själva firandet äger rum två veckor senare.
Bredden syns på klubbens webbplats. Där finns bland annat valpkurs, allmänlydnad, bruks, agility, lydnad, nosework, rallylydnad och specialsök bland kursområdena. För den som främst känner klubben genom en enda träningsgren kan jubileets presentation därför ge fler ingångar till hundlivet. Att vara nyfiken på en annan gren behöver inte betyda att man redan har bestämt sig för att börja tävla.
Det finns också en vardag bakom kursnamnen. På sidan om öppen träning beskriver klubben hur den allmänna onsdagsträningen fungerar under maj–juni och augusti–september: deltagarna tränar det de själva behöver, och en ansvarig finns på plats. Träningen är inte instruktörsledd. Klubbstugan är öppen och rallyskyltar finns att låna. Det ger en konkret bild av en förening där hundägare kan träna sida vid sida, även när de arbetar med olika saker.
Patrullhund, som också finns med i jubileumsprogrammet, visar ytterligare en del av verksamhetens bredd. På klubbens sida om tjänstehund beskrivs utbildning av hund och förare för uppgifter inom Hemvärnet. Det är en annan inriktning än en hundsport där resultatet räknas i en tävling. Att båda får plats i samma förening säger något om hur många olika uppgifter samarbetet mellan hund och människa kan leda till.
Att tidigare medlemmar uttryckligen är välkomna ger firandet en särskild värme. Den som inte längre kommer till träningarna kan ändå ha en stark relation till platsen och människorna. Ett hundliv tar slut, ett annat börjar, och ibland förändras den egna vardagen så att föreningslivet får mindre utrymme. Det behöver inte göra de gamla banden mindre betydelsefulla. Ett jubileum kan ge ett enkelt tillfälle att ta upp kontakten igen.
Åttio år rymmer också många hundar som inte längre finns kvar. För en tidigare medlem kan en tillbakablick därför väcka både glädje och saknad. Man kan minnas människan man tränade tillsammans med och samtidigt hunden som stod bredvid. Just den blandningen hör hundlivet till. Ett lyckat moment kan leva kvar i minnet, men det kan också den där träningen då hunden hade helt andra planer än föraren.
När klubbens historia lyfts fram finns det anledning att uppmärksamma fler än dem som syns i resultatlistorna. En förening behöver också människor som förbereder, hjälper till och gör det möjligt för andra att delta. Jubileet ger utrymme att tänka på det arbetet och på vad man vill föra vidare. Grattis till de 80 åren, Sandvikens Brukshundklubb, och varmt lycka till med firandet i november!
-
Träna inne i höst – två klubbmöjligheter i Gävle och Sandviken
Illustrationsbild.När höstkvällarna blir mörka kan det vara skönt att veta var nästa träningsstund får plats. Hos både Gävle Brukshundklubb och Sandvikens Brukshundklubb finns möjligheter för medlemmar att träna inomhus. Här är en genomgång av klubbarnas publicerade information, sammanställd den 27 oktober. Det handlar om lokaler för egen träning. Den som behöver en kurs eller en instruktör behöver fråga om det särskilt, så att bokningen motsvarar det man faktiskt söker.
Gävle BK:s hall ligger på Nobelvägen 19 och är omkring 250 kvadratmeter stor. Den kan bokas året runt av klubbens medlemmar. Först behöver man bli registrerad i bokningssystemet; klubben anger att det ska ordnas senast fem dagar före bokning. Det är därför ingen lösning att komma på samma eftermiddag och räkna med att allt går att ordna direkt. Kontrollera den lediga tiden och invänta bokningsbekräftelsen innan du planerar resan.
I Gävles hall finns bland annat rallyskyltar, apportbockar samt hinder för lydnad och bruks. Agilityhinder anges finnas under vinterhalvåret. Hallen saknar vatten och toalett, så eget vatten till hunden behöver finnas med i väskan. Klubben ber besökarna att lämna ytterskorna i gången och ta hand om smuts och eventuella olyckor. En egen handduk kan också vara praktisk när man kommer in med blöta tassar. Läs de fullständiga reglerna inför besöket, även om du tränat där tidigare.
Hos Sandvikens BK kan medlemmar boka träningslokalen i klubbstugan under vinterhalvåret. Klubben beskriver en mindre lokal med matta och väggspeglar. Det finns material att låna, bland annat rallyskyltar, apportbockar och kavaletti. En bokning får omfatta högst två timmar, och varje person får ha två bokningar samtidigt i kalendern. När en av tiderna har använts går det att lägga in en ny. Aktuell avgift och tillgång till bokningen behöver kontrolleras hos klubben innan träningen planeras.
En mindre lokal kan räcka långt för ett avgränsat träningspass. Man kan arbeta med hur ett moment börjar, en position eller en lugn övergång mellan två uppgifter. Däremot behöver upplägget passa det utrymme som verkligen finns. Det är lätt att packa med sig en hel lista av sådant man vill hinna öva, men hunden har ingen nytta av att vi skyndar genom allt. Välj gärna en huvuduppgift och fundera över vad ett lyckat försök skulle innebära just för er.
Börja också med att låta hunden orientera sig. Ett annat underlag, ljud från byggnaden och träningsmaterial längs väggen kan göra en välkänd övning annorlunda. Om något plötsligt blir svårt behöver man kunna förenkla. Ett par begripliga försök och en paus ger mer information än att upprepa samma sak medan frustrationen växer. Titta på vad hunden faktiskt gör, inte bara på vad som stod i planen när ni åkte hemifrån.
Den bokade tiden behöver även rymma att plocka fram, vila och städa undan. Tränar flera tillsammans är det bra att komma överens om turordning och avstånd innan hundarna börjar arbeta. Alla behöver få möjlighet att koncentrera sig, och den som väntar ska också ha en rimlig stund. När utrustningen ligger på plats igen och golvet är omhändertaget kan nästa ekipage börja utan att först städa efter er.
Klubbarnas regler och bokningsläge kan ändras. Den här sammanställningen är en väg in till två lokala möjligheter, inte ett besked om att en viss tid finns ledig. För egen del kan målet med höstens inomhusträning vara ganska enkelt: en stund där uppgiften blir begriplig, samarbetet fungerar och både hund och människa vill komma tillbaka.
-
Hunden mellan två koner
Jag följde handen. Den råkade bara visa åt ett annat håll än du tänkte.
Du står mellan två koner och tittar på mig som om jag nyss har gjort något mycket oväntat. Jag står vid ditt andra ben. Det var dit handen gick, och jag följde den ganska noggrant. Nu rör du handen igen, lite högre den här gången, medan fötterna börjar åt ett annat håll. Jag tittar ner för att hinna undan en sko och kommer sedan runt framför dig. Där blev vi visst stående båda två, utan att riktigt komma vidare.
Vi skulle gå en åtta. Det verkade enkelt när du pratade om det innan vi började. Två koner, du och jag, och ganska mycket gräs att röra oss på. Jag hann undersöka den ena konens fot medan du ordnade kopplet. Sedan kom din hand nära mitt huvud och vi satte oss i rörelse. Första svängen gick fint. I den andra började du titta bakåt efter något som jag också ville se. När du vände dig igen stod jag redan på den sida där handen hade hamnat.
Du blir stilla en liten stund. Jag ser på ansiktet, handen och fickan i den ordningen. Det finns säkert en fortsättning någonstans bland de tre. Men nu pekar inget riktigt åt något håll. Du säger något lågt, andas ut och flyttar dig bort från konerna. Jag följer med tills du stannar vid kanten av planen. Där får jag nosa medan du ser tillbaka på platsen vi nyss lämnade. Vi har tydligen inte slutat, men vi har slutat försöka reda ut allt medan benen fortfarande går.
En annan människa kommer fram. Hon tittar på hur du står och gör en liten rörelse med sin egen arm. Du provar samma sak utan mig först. Jag står bredvid och följer handen med blicken, beredd ifall den här omgången också var till mig. Det var den inte. Du tar ett par steg, vänder och börjar skratta när armen hamnar på precis den sida där jag nyss stod. Jag viftar på svansen. Det verkar som om vi har hittat något användbart tillsammans, fast jag inte behövde göra mer just då.
När du kommer tillbaka böjer du dig ner och låter mig få en kort stund nära. Jag trycker nosen mot handen och väntar. Du har fått ett annat uttryck i ansiktet. Förut tittade du som om du väntade på att jag skulle ordna något åt oss. Nu ser du efter var jag står innan du börjar visa. Det är lättare att följa med i. Jag kan lägga märke till rörelsen utan att samtidigt behöva gissa vilken del av mig du redan tänkt skulle befinna sig någon annanstans.
Vi börjar med bara en kon. Du går i en jämnare båge och håller handen där jag faktiskt kan se den. Jag följer med runt och kommer fram till din sida igen. Där stannar du innan du börjar göra nästa sak. Jag får något gott och ett tydligt besked om att vi hittade rätt. Det blev inte hela åttan på en gång. Men jag hann vara med genom den sväng vi faktiskt gick, och du såg glad ut redan innan vi var på väg mot den andra konen.
Nu vet jag lite mer om vad som kan vara roligt här. Jag ser upp när du gör dig redo igen. Den här gången väntar du in blicken innan handen rör sig. Vi går runt samma kon åt andra hållet. Jag kommer en aning nära ditt knä och du anpassar steget så att jag får plats. Det är skönt att vi kan lösa det medan vi går. Jag behöver inte bli en omväg som du först måste ta dig runt för att kunna fortsätta din egen plan.
Sedan kommer den andra konen tillbaka i det vi gör. Jag märker när du ska ändra riktning, för handen börjar visa vägen innan kroppen har hunnit vända bort från mig. Jag följer den och hittar in i nästa båge. Vi kommer runt. Du stannar, jag ser upp och då skrattar du igen. Den andra människan säger något från sidan, men du tittar kvar på mig medan jag får min belöning. Jag behöver inte springa mellan flera blickar för att få veta hur det gick för oss.
Jag tycker om när du blir så glad att rösten ändrar sig lite. Då vill benen gärna börja på en ny sak innan du hunnit säga vad det är. Jag gör ett litet hopp åt sidan och du låter mig landa innan vi fortsätter. Vi verkar ha olika förslag på hur framgången ska firas. Du tänkte kanske stå kvar och känna dig nöjd. Jag hade hellre lagt in något med mer svängrum. Vi får plats med en liten bit av båda innan vi tar paus.
Du plockar fram leksaken och går med mig en bit från konerna. Där får jag gripa, bära och komma tillbaka nära. Det är roligt att få använda kroppen på ett annat sätt efter att ha hållit reda på dina ganska små rörelser. Du släpper taget och jag bär en kort runda med ordentligt lyft huvud. När jag kommer tillbaka står du kvar. Det finns fortfarande någon att dela det roliga med, fast du inte visar någon väg med handen just då.
På väg till våra saker passerar vi konerna igen. Jag tittar dit men du fortsätter mot väskan. Vi är färdiga för den här gången. Du lägger undan det som varit framme och sätter dig en stund så att vi slipper gå direkt från träningen till nästa ärende. Jag lägger mig nära stolen och ser en annan hund börja på sin uppgift längre bort. Den har något eget att reda ut med sin människa. Vi kan få titta en stund utan att du behöver jämföra våra svängar med deras.
När du till sist tar kopplet för att gå kommer jag upp på benen och ställer mig vid din sida. Jag väljer inte alldeles rätt plats på första försöket. Du flyttar handen lite och jag hittar fram. Där kom den igen, den där lilla möjligheten att förstå dig. Du behöver inte börja om med hela åttan för att använda den. Vi går mot utgången tillsammans, och den här gången visar handen åt samma håll som du börjar gå.