Citat och kloka ord

Vi satt kvar i hallen

Du satte dig utan att ta av jackan. Jag stannade hos dig.

Jag hade redan hämtat leksaken när du öppnade dörren. Den mjuka, ganska tillplattade som jag gärna bär fram när du kommer hem. Jag gick ett litet varv framför dina fötter och väntade på rösten som brukar komma innan du ens hunnit stänga. Den här gången lade du bara väskan på golvet. Sedan satte du dig intill väggen, fortfarande med jackan och skorna på.

Jag stannade med leksaken i munnen. Du var hemma, men hälsningen hade kommit av sig och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med det jag bar på. Jag gick närmare och höll upp nosen mot din hand. Du lade den mot min kind en kort stund. Sedan sjönk den ner i knät igen. Leksaken fick hamna bredvid din sko.

Du böjde huvudet och torkade kinden med jackärmen. Jag hörde hur du drog efter andan. Jag hade inte varit med där du varit och kunde inte följa det som hade hänt innan dörren öppnades. Här fanns din hand, din röst som knappt hördes och din kropp som hade blivit så stilla. Jag stod kvar och såg på dig medan du strök bort något från ansiktet igen.

När du lyfte handen nästa gång gick jag det sista steget fram. Du lät fingrarna vila vid mitt öra och jag lutade kinden mot dem. Det var en rörelse vi kände igen båda två. Jag behövde inte komma med leksaken för att få göra den. Din tumme rörde sig långsamt genom pälsen. Sedan lade du handen på ditt eget ben, och jag lade mig ner intill dig.

Jag brukar tycka om när det börjar hända saker efter att du kommit hem. Skorna som ställs undan, vatten som rinner i köket, något du berättar medan jag följer efter. I dag satt vi kvar där allt det brukar börja. Först lyfte jag huvudet varje gång du rörde dig, beredd att resa mig. Efter en stund lät jag det vila mot framtassarna. Jag ville fortfarande följa med dig. Vi hade bara inte gått någonstans ännu.

Du sade mitt namn så tyst att jag tittade upp ordentligt för att möta dig. Jag kom inte på någon liten lek att svara med då. Jag flyttade mig närmare, lade sidan mot ditt ben och stannade. Du drog inte undan benet. Din hand hittade min skuldra och blev kvar där. Jag kände igen hur det var att vila hos dig, fast mycket annat i stunden kändes ovant.

Efter ett tag reste jag mig för att dricka. Du lät handen glida av mig och satt kvar medan jag gick ut i köket. Jag drack långsamt, nosade vid dörröppningen och vände tillbaka till hallen. Det fanns plats vid ditt ben igen. När jag lade mig där såg du ner på mig. Du strök mig över sidan en gång och drog sedan ner dragkedjan en liten bit så att jackan inte satt åt vid halsen.

Leksaken låg fortfarande vid din sko. Du tog upp den, vände den i handen och lade den nära min nos. Jag luktade på den men lät den ligga. Den hade varit mitt stora ärende när dörren öppnades. Nu låg jag bra där jag var. Du släppte leksaken och lät handen vila på golvet mellan oss. Jag sträckte fram nosen tills den nuddade dina fingrar.

Till slut tog du av dig jackan och lade den över väskan. Du satt kvar på samma plats och jag kunde höra dina andetag nära mig. Någon gång strök du med handen över ansiktet igen. Jag lyfte huvudet, såg på dig och lade ner det när din hand kom tillbaka. Skorna stod fortfarande på dina fötter och leksaken låg mellan oss. När du rörde vid mitt öra lutade jag mig mot dig en gång till.