Citat och kloka ord

Precis där, bakom örat

Du hittade rätt bakom örat. Jag hade inga planer på att gå någonstans.

Du hade satt dig i trädgårdsstolen med en bok i knät. Jag låg en bit bort och följde ett prassel under häcken, men när du flyttade stolen till skuggan reste jag mig. Där brukade finnas gott om plats vid dina fötter. Jag gick fram, nosade vid ditt knä och ställde mig så att sidan hamnade nära din hand.

Först märkte du mig bara med fingertopparna. De gled en gång över pälsen medan du läste vidare. Jag stod kvar. Sedan såg du ner och lade undan bokmärket du höll i. Handen kom upp bakom örat och började klia försiktigt. Jag lutade huvudet åt sidan. Där, ja. Du hade hittat något som var betydligt mer intressant än det som nyss prasslat under häcken.

Du log när jag lutade mig lite till. Jag fick flytta ena framtassen för att stå stadigt och ställde den alldeles intill din sko. Din hand följde med när jag ändrade läge. Det var skönt att få stå nära utan att behöva räta upp huvudet och ordna till mig. Jag lät ögonen bli smala och stod där med nosen lite på sned. Du verkade tycka att jag såg rolig ut. Jag hade det utmärkt.

Efter en stund slutade du och lät handen vila på armstödet. Jag tittade upp. Boken hade visst återfått en del av ditt intresse. Jag stod kvar några ögonblick innan jag förde nosen under dina fingrar. Du såg på mig och höll handen stilla, så att jag själv kunde komma närmare. Jag tryckte kinden mot den. Då fortsatte du en liten stund till.

Det finns dagar när jag går förbi samma stol utan att stanna. Jag kan vara upptagen med gräset, en leksak eller något jag hört från andra sidan staketet. Då får din hand ligga kvar där den ligger. I dag hade jag sökt upp den själv. Du såg skillnaden och lät mig stanna vid ditt knä. Jag tycker om att få komma med något så litet och ändå bli upptäckt.

Du bytte till den andra handen när boken började glida i knät. Det krävde en mindre omflyttning från min sida. Jag gick runt din fot, stannade vid det andra knäet och lutade huvudet åt rätt håll igen. Du började skratta och fick lägga boken på bordet. Jag stod tålmodigt medan du ordnade med dina saker. Vi hade ju fått till det så bra. Det vore synd om lite papper skulle komma i vägen just då.

När du återvände med handen började du på skuldran. Jag stod kvar en stund och njöt av det också. Sedan vred jag huvudet så att platsen bakom örat hamnade närmare dina fingrar. Du följde den lilla rörelsen. Jag behövde inte ta i för att visa vad jag tyckte om. Du lade märke till mig medan vi höll på, och jag kunde fortsätta stå där med kroppen mjuk mot ditt ben.

Till slut backade jag undan och skakade på huvudet. Örat lade sig lite annorlunda efteråt och du strök bort en hårtuss från ditt knä. Jag nosade mot boken på bordet, vände mig om och lade mig i gräset bredvid stolen. Du sträckte inte efter mig. Handen fick vila medan jag sträckte ut benen. Det fanns en sval fläck där gräset ännu inte hade blivit trampat platt, och jag lade kinden mot den.

Du tog upp boken igen. Jag kunde höra när du vände blad, men jag behövde inte följa varje rörelse längre. När du flyttade foten kom den nära min framtass och jag lät den ligga kvar. Vi hade fortfarande gott om plats i skuggan. Du läste, jag vilade och ibland möttes våra blickar när du såg ner. Då rörde jag lite på svansen. Handen kunde få vara ledig en stund nu.