Citat och kloka ord

Voviga citat och kloka ord med tankar om hundlivet, omtanke och glädjen i det lilla.

  • En beagle ligger i gräsets skugga med en repleksak framför tassarna medan en person arbetar i en rabatt en bit bort.
    Citat och kloka ord

    Du ville också gräva

    Jag väntade på leken. Du skulle visst plantera.

    Du sätter dig på huk vid rabatten och börjar ta undan jord. Jag kommer genast. Äntligen har du valt något som jag känner igen. Händerna går ner i marken, det luktar fuktigt och snart ligger en liten hög bredvid dig. Jag står så nära att du måste titta upp för att komma åt med armbågen. Du säger att jag gärna får vara med, men inte precis där du arbetar.

    Jag flyttar mig en bit och följer händerna med blicken. Du gör ett hål, ställer ner något grönt och lägger tillbaka jorden igen. Jag väntar på nästa del. Ska du gömma det en gång till? Ska vi leta efter något? Du trycker försiktigt till marken och lutar dig tillbaka för att se hur det blev. Sedan är du tydligen färdig med just det hålet. Det var en märkligt kort stund att gräva på.

    När du börjar bredvid kommer jag fram igen. Nu har jag sett hur du gör. Jag sänker nosen mot högen och får lite jord på den innan du hunnit lägga handen framför. Du visar mig tillbaka till gräset. Jag går dit men behåller blicken på arbetet. Du får gärna gräva utan min hjälp. Jag tycker bara att du kunde ha berättat lite tidigare att det här var något du tänkte sköta alldeles själv.

    Efter en stund sätter du dig upp och ser på mig ordentligt. Jag står kvar med huvudet lite på sned. Då sträcker du fram den lediga handen. Jag går dit och trycker bröstet mot knät medan du kliar mig. Fingrarna luktar jord, och när du tittar på min nos börjar du skratta. Du får visst torka av mig lite också. Jag står kvar. Det här är en del av trädgårdsarbetet som jag gärna hjälper till med.

    Sedan tar du fram min leksak och sätter dig på gräset. Nu behöver jag inte undra. Du håller i ena änden och jag tar den andra. Vi känner igen varandras sätt att börja, och när du släpper backar jag ett par steg med hela bytet. Jag vänder genast tillbaka. Du får hålla i igen. Det roliga med att vinna den här saken är att du brukar vilja vara med och förlora den en gång till.

    När du lägger ifrån dig leksaken står jag kvar en liten stund och väntar. Sedan går jag och dricker medan du återvänder till rabatten. Jag har jordlukten kvar i nosen men mindre bråttom att komma fram till händerna. Nu har vi gjort något tillsammans också. Jag lägger mig i skuggan där jag kan se dig och låter leksaken hamna mellan framtassarna. Om du skulle ändra dig finns den på nära håll.

    Du arbetar vidare och pratar ibland åt mitt håll. Jag lyfter huvudet när rösten kommer, ser att du fortfarande håller på med växterna och lägger ner det igen. Det är ganska skönt att få ligga här medan du gör något annat. Jag behövde mest veta om det fanns en stund med mig också i allt det roliga som verkade hända nere på marken. Den stunden fick jag, och nu kan jag låta resten ta sin tid.

    Till slut ställer du undan redskapen och kommer över gräset. Jag reser mig med leksaken och du sätter dig bredvid i skuggan. Du luktar fortfarande jord om händerna. Jag lägger bytet framför dig och väntar på vad du vill göra nu. De gröna sakerna står kvar där du satte dem. De verkar inte ha förstått att den bästa delen av eftermiddagen just har flyttat hit.

  • En rottweiler i sele väntar vid en trädgårdsgrind med sin människa och ser tillbaka mot en annan person på gången.
    Citat och kloka ord

    Vi väntar vid grinden

    Det är lättare att gå vidare när alla jag vill ha med mig har kommit fram.

    Jag är först framme vid grinden. Här brukar vi gå ut, så jag ställer mig med nosen mot springan och väntar på handen som ska öppna. Du kommer strax bakom med kopplet. Men stegen längre bort på gången har stannat. Jag vänder på huvudet. Den andra människan som brukar följa med oss står kvar vid dörren och letar efter något. Du har redan lagt handen på grinden när jag går tillbaka ett par steg.

    Du tittar åt samma håll och säger något om att hon kommer snart. Jag sätter mig ändå med ansiktet mot huset. Jag hör en låda där inne och sedan rösten som svarar dig. Det brukar bli en bra promenad när vi går alla tre. Hon stannar gärna när jag hittar något som behöver undersökas. Du har oftare blicken längre fram. Jag har lärt mig att det kan löna sig att hålla reda på er båda.

    När hon kommer ut igen reser jag mig genast. Det blev visst en extra tur in efter nycklarna. Du skrattar åt något hon säger, och jag går henne till mötes på gången. Handen kommer ner över min panna. Nu luktar den lite av skåpet där hon letade. Jag följer med tillbaka till dig vid grinden och ställer mig beredd igen. Den här gången är alla på rätt sida om det som ska öppnas.

    Vi går genom kvarteret och jag får ta den vanliga svängen vid hörnet. Ibland hamnar hon lite bakom oss. Då tittar jag tillbaka. Du märker det och låter stegen bli långsammare tills hon är nära igen. Jag behöver inte välja mellan att följa kopplet och att ha kvar henne där jag kan se. Vi fortsätter tillsammans, och jag kan sänka nosen mot gräskanten utan att hålla uppsikt åt två håll hela tiden.

    Jag tycker om när ni pratar med varandra. Rösterna följer med ovanför mig medan vi går. Ibland hör jag mitt namn och tittar upp, fast det verkar som att ni bara berättar något om mig. Ni skrattar båda två. Jag vet inte riktigt vad som blev så roligt, men jag går ett par steg med svansen högre ändå. Det är trevligt att vara mitt ibland er när ni låter på det där sättet.

    Vid bänken stannar vi. Hon sätter sig och du ordnar med vattnet. Jag dricker och går sedan fram till hennes knä. Där finns ofta en hand att luta huvudet mot, även när hon fortsätter prata med dig. Du sätter dig på andra sidan. Nu kan jag stå nära er båda utan att flytta på mig. Jag blir kvar tills handen har strukit mig färdigt och lägger mig sedan på den svala marken framför bänken.

    På vägen hem är det min tur att bli efter. Någon har lämnat en doft vid samma hörn sedan sist och jag vill stanna en stund. Ni blir stående medan jag nosar. När jag är färdig lyfter jag huvudet och möter två blickar som väntar på mig. Nu förstår jag åtminstone hur det känns från mitt håll: det är skönt att hinna fram utan att behöva rusa efter någon som redan är på väg bort.

    Hemma öppnar du grinden och jag går in först. Sedan stannar jag på gången tills ni båda är genom. Hon stänger bakom sig, du tar av kopplet och vi fortsätter mot dörren. Jag hör stegen jag ville ha med mig redan när vi gick ut. Det blev ingen lång promenad i dag. Men jag behövde aldrig hålla reda på någon som försvann för långt ifrån oss.

  • En korthårig röd tax vilar med huvudet på en blå tröja i sin bädd intill en fåtölj.
    Citat och kloka ord

    Din gamla tröja

    Din gamla tröja luktar hemma.

    Du lyfter ur filten och jag följer med den genom rummet. Den luktar av många stunder då jag har legat och sovit medan du haft annat för dig. Nu bär du den förbi min vanliga plats och lägger den bland sådant som ska tvättas. Jag går tillbaka till den tomma bädden. Där finns en smula som blev kvar. Jag tar hand om den medan du ordnar med resten.

    Den rena filten skakas ut och viks till en jämn kant. Du stryker handen över den och ser nöjd ut. Jag går i med framtassarna, nosar längs ena sidan och kliver ur igen. På stolen bredvid ligger din tunna tröja. Den hade du på dig när vi satt ute en stund tidigare. Jag sträcker mig mot ärmen, och du följer min blick. Sedan lyfter du tröjan och håller den lågt nog för att jag ska kunna nosa.

    Här finns du. Inte den del av dig som pratar och öppnar skåp, utan den som blir kvar nära min nos när du går vidare genom rummet. Jag trycker mig lite närmare tyget. Du låter mig stå där en stund innan du lägger tröjan i bädden. Jag följer genast efter. Den hamnade nästan rätt, men ärmen behöver flyttas och den fina kanten på filten ligger i vägen för min rygg.

    Du skrattar när jag börjar ordna om. Det är svårt att förstå varför du var så noga med vikningen om det var jag som skulle ligga här. Jag trampar runt, drar ärmen mot mig och sjunker till slut ner med kinden mot tröjan. Du blir kvar framför bädden tills jag slutat röra mig. Då ser du också tassen som behöver lite mer plats och flyttar foten utan att jag behöver resa mig igen.

    När du går ut i köket följer jag dig med öronen. En låda öppnas och något ställs på bänken. Jag lyfter huvudet, men det blir ingen mat den här gången. Du kommer tillbaka genom dörren, tittar ner på mig och fortsätter till nästa rum. Jag lägger nosen mot tyget igen. Jag vet att du är nära. Jag behöver inte gå efter för att kontrollera varje sak som låter.

    Jag tycker om att följa med dig. Ibland är det något spännande som väntar, ibland hamnar vi bara i tvättstugan och går tillbaka igen. Du blir road av att jag stod så beredd för en så liten utflykt. Men det är ju du som reser dig, och då vill jag gärna veta vad vi ska hitta på. Här i bädden kan jag höra dig röra dig och ändå låta kroppen bli tung. Jag måste inte vara på väg hela tiden.

    Efter en stund sjunker du ner i stolen bredvid. Handen kommer över kanten och jag möter den med nosen. Du stryker mig över kinden, långsamt nog för att jag ska hinna luta mig mot fingrarna. Det är skönt att du satte dig. Jag hade kunnat ligga här själv, men när du är så nära behöver jag bara öppna ögonen för att se dig. Jag låter huvudet falla tillbaka medan handen blir kvar mot min sida.

    När jag vaknar har ljuset flyttat sig över golvet. Tröjan är varm under kinden och jag sträcker på benen innan jag går fram till dig. Du frågar om jag sovit gott. Jag lutar mig mot ditt knä och får lite mer av handen. Bakom mig ligger den rena filten hoptrampad och ärmen åt ett helt annat håll än du lade den. Det ser kanske stökigt ut från din stol. Jag vet precis var jag ska lägga mig nästa gång.

  • En svart labrador kommer runt en grön buske till en person som böjer sig fram i en sommarträdgård.
    Citat och kloka ord

    Jag hittade dig

    Du är ganska dålig på att gömma dig. Jag blir lika glad när jag hittar dig ändå.

    Du försvinner bakom busken när jag står med nosen åt ett annat håll. Jag hör gruset under dina skor och vänder mig om precis när ena benet försvinner bland bladen. Sedan blir det tyst. Jag står kvar och tittar. Du brukar inte stå där när du har något tråkigt för dig. Dessutom syns skon fortfarande. Jag är ganska säker på att du har missat den detaljen när du valde plats.

    Så hör jag mitt namn. Rösten är låg och glad, och jag kommer genast. Jag tar vägen runt busken och hittar dig med händerna på knäna och ett ansikte som redan börjat skratta. Du sträcker fram handen, och jag tränger mig nära nog för att du ska behöva flytta ena foten. Här är du ju. Du säger att jag var duktig, men jag är mest upptagen av att få hela mig fram till dig.

    Nästa gång får jag vänta på gräset. Du går bakom samma buske. Samma sko sticker fram. När du ropar kommer jag lika fort ändå, för jag längtar redan efter det som händer när jag når dig. Du ser upp så snart jag visar mig. Handen kommer ner och rösten blir alldeles mjuk. Jag hinner vara hos dig ordentligt innan du börjar fundera på nästa sak. Det är en bra anledning att ta ett varv till runt en buske.

    Jag känner igen mitt namn från många andra stunder. Ibland betyder det att vi ska lämna en doft jag inte är färdig med. Ibland vill du att jag ska flytta mig så att du kan komma fram med något du bär på. Då går jag också till dig, men vi har ofta bråttom vidare. Här stannar vi mitt emot varandra. Du väntade på mig, och när jag kommer märks det att du blev glad.

    Sedan gömmer du dig bakom ett träd längre bort. Där ser jag ingen sko. Jag stannar och lyssnar innan jag följer rösten över gräset. Vid stammen sänker jag nosen och går runt. Först kommer handen fram, sedan resten av dig. Svansen börjar röra sig innan jag når benet. Du sätter dig på huk, och jag får trycka sidan mot dig medan du kliar mig på bröstet. Jag hade gärna stått så en lång stund.

    Du är van vid att visa vägen. Jag följer dig genom dörrar och över gator och tittar upp när jag behöver veta vart vi ska. Nu står du stilla och låter mig komma fram på egen hand. När jag går åt rätt håll behöver du inte visa med hela armen. Du finns där när jag kommer runt stammen. Jag blir stolt i kroppen när jag hittar dig, med huvudet högt och benen ivriga att få göra det igen.

    Efter några turer blir jag kvar vid trädet för att nosa på något annat. Du kommer fram och sätter dig på filten i stället för att ropa igen. När jag är färdig går jag dit. Jag dricker ur skålen och lägger mig med framtassarna nära ditt knä. Du kliar mig bakom örat. Nu är det skönt att veta precis var du finns utan att behöva leta. Jag sjunker ner på sidan, och din hand följer med en bit.

    På vägen in stannar du bakom busken en sista gång. Jag ser blicken mellan bladen och går genast runt. Du skrattar när jag dyker upp. Den här gången nöjer jag mig med att nudda handen med nosen innan jag följer dig till dörren. Vi vet båda var du har varit hela tiden. Ändå har vi hälsat på varandra som om det var något alldeles särskilt att få träffas igen.

  • En liten vit och brun hund nosar på handen hos en person som sitter på en bänk i en ljus hall.
    Citat och kloka ord

    Du luktar någon annan

    Du har hälsat på någon annan. Jag vill också höra berättelsen.

    Du har knappt hunnit genom dörren innan jag märker det. Först blir jag glad på det vanliga sättet, med hela kroppen på väg mot dig. Sedan når nosen din hand och jag hejdar mig. Här finns mer än du. Jag följer doften över fingrarna, runt handleden och en bit upp på ärmen. Du skrattar och säger att jag väl känner igen dig. Självklart gör jag det. Det är resten jag håller på att ta reda på.

    Du har hälsat på en annan hund. Det märks tydligast på den ena handen, så jag stannar där en stund. Du försöker ta av dig jackan och får vänta tills jag flyttat nosen. Jag undersöker nedre delen av ärmen också, noggrant och med huvudet lite på sned. Du verkar tro att du kom hem med samma händer som du gick ut med. Från min höjd finns det anledning att gå igenom den saken en gång till.

    När du väl fått av dig jackan sätter du dig på bänken i hallen. Det gör arbetet lättare. Jag kan stå nära utan att du behöver böja dig åt flera håll och ser nu att det finns något på byxbenet också. Du berättar medan jag nosar. Jag förstår inte hela historien, men jag tycker om att du stannade kvar och lät den få ta en liten stund. Jag behöver inte skynda genom hälsningen bara för att du redan vet var du har varit.

    Ibland kommer du hem med nästan bara lukten av oss själva. Andra gånger finns där regn, främmande skor och sådant som får mig att undersöka väskan också. Jag följer med på många av dina vägar, men inte alla. Då kan det finnas mycket att upptäcka när du kommer tillbaka. Jag har inga bilder från det som hände medan jag var hemma. Däremot har du tagit med dig något som min nos kan stanna vid.

    Du håller fram handen lite tydligare och säger något om en väldigt glad hund. Jag tar ett nytt varv runt fingrarna. Sedan lyfter jag huvudet och möter dig med min egen nos. Du får gärna hälsa på andra. Just nu vill jag att du också ser mig, mitt i allt det intressanta som följde med hem. Du kliar mig där halsen möter bröstet, och jag flyttar mig närmare tills du skrattar åt hur tung jag plötsligt lyckas bli mot ditt knä.

    Efter en stund har jag fått veta det jag kan om handen. Jag går vidare till skorna medan du sitter kvar. Där finns andra saker att undersöka, och jag behöver inte ha samma fart genom allting. Det är skönt när min nyfikenhet får märkas utan att du viftar undan huvudet som om jag vore i vägen för själva hemkomsten. Jag är ju också en del av den. Jag har bara ett annat sätt att fråga hur du har haft det.

    Sedan reser du dig för att gå in i köket. Jag följer med, men nu kan jag gå bredvid utan att försöka nå handen hela tiden. Den hänger där den brukar och har hunnit få lite av min lukt på sig också. Du ställer ifrån dig väskan och frågar om vi ska gå ut en stund. Jag går genast tillbaka mot kroken. Det kan finnas mer att undersöka där ute, även efter en ovanligt innehållsrik stund i hallen.

    När du fäster kopplet kommer fingrarna nära nosen igen. Jag tar en sista liten kontroll innan jag vänder mig mot dörren. Du ler som om du visste att det skulle bli så. Vi är färdiga med min genomgång för den här gången. Jag har fått hälsa på dig, upptäcka något nytt och stå nära en stund. Nu kan vi gå ut och komma hem med lukter från samma väg i stället.

  • En golden retriever i sele står nära sin människa vid en busshållplats medan en blå buss stannar en bit bort.
    Citat och kloka ord

    När bussen kom

    Jag behöver få titta innan vi följer med.

    Du stannar vid bänken och tittar längs gatan. Jag passar på att undersöka stolpen bredvid. Här har flera hundar haft något att berätta, så jag märker inte genast att du har slutat gå. Sedan kommer ett ljud som växer från andra hållet. Jag lyfter huvudet. Den stora blå bilen är på väg mot oss, och du samlar ihop lite av kopplet medan jag försöker se hur nära den tänker komma.

    När bussen stannar känner jag det i marken. Dörren rör sig, luften pyser och någon kliver ut med en väska som slår mot benet. Jag tar ett steg bakom dig. Du går inte fram direkt. Du blir kvar på den bredare delen av hållplatsen och låter de andra människorna passera först. Därifrån kan jag titta utan att få både dörren och väskorna alldeles framför nosen på samma gång.

    Du säger mitt namn, och när jag ser upp möter jag din vanliga blick. Den är lättare att känna igen än allt det nya omkring oss. Jag går ett steg åt sidan för att se förbi ditt ben. Nu hör jag rösterna inifrån och känner en blandning av gummi, tyg och människor. Jag behöver få ordning på vilken del av det här jag ska undersöka först. Du väntar medan huvudet rör sig åt flera håll.

    Sedan visar du vägen mot dörren. Jag följer med en bit och stannar vid kanten. Första steget är högre än jag hade tänkt mig. Du står nära utan att dra mig framåt. Jag sätter upp framtassarna, känner efter och tar mig vidare. När alla fyra tassar till slut står där inne tittar jag genast upp på dig. Du är här också. Det gör den främmande platsen betydligt lättare att fortsätta undersöka.

    Vi hittar en plats med golv framför dina ben. Du sätter dig och ordnar kopplet så att jag kan lägga mig nära utan att det fastnar under tassarna. Först står jag kvar. Jag tittar på en sko som flyttar sig i gången och lyssnar på dörren bakom oss. Sedan känner jag din hand mot sidan. Den kräver ingen hälsning, den finns bara där medan jag försöker förstå hur vi ska vara på den här platsen.

    När bussen börjar rulla ställer jag tassarna lite bredare. Du är fortfarande stilla ovanför mig. Jag behöver inte följa varje människa som rör sig längre bort, och efter en stund kan jag sätta mig. Utanför går träden förbi utan att jag går själv. Jag lyfter huvudet mot fönstret och sänker det igen. Det är mycket som händer, men jag har hittat en liten bit av färden som jag kan känna igen: ditt ben, min plats och kopplet som hänger mjukt.

    Vid nästa stopp pyser dörren på nytt. Jag tittar upp, men vi blir kvar. Du säger något lugnt och jag lutar mig mot skon. Nu känner jag igen en liten del av ljudet från när vi stod där ute. Det är lättare att lyssna den här gången. Jag börjar kunna vara här utan att resa mig inför precis allt. Du stryker mig över bröstet och låter mig sedan få fortsätta med den saken i fred.

    När vi kliver av väntar du tills vi har gott om plats framför oss. Jag kommer ner på trottoaren och nosar genast vid den närmaste kanten. Där är marken stilla igen. Du följer med några steg innan du frågar vilket håll vi ska gå. Jag tittar tillbaka mot bussen en gång och sedan upp på dig. Jag har varit med om mycket under en ganska kort färd. Det var skönt att vi började med att stå kvar och titta.

  • En beagle vilar på en filt vid en sjö, intill ett par skor och en person som sitter vid strandkanten.
    Citat och kloka ord

    Här vid dina skor

    Du får gärna bada. Jag trivs här vid dina skor.

    Du tar av dig skorna så fort vi kommer ner till vattnet. Jag undersöker den ena innan du hunnit ställa den ordentligt. Där finns sand från gången och något av allt vi gått igenom på vägen hit. Du har blicken ute över sjön. Jag har nosen i din sko. Det verkar som att vi redan har hittat varsin bra början på den här utflykten.

    Sedan går du ut i vattnet och ropar på mig. Jag följer efter över den torra sanden tills det första blöta når tassarna. Där stannar jag. Du vänder dig om, ler och visar med handen att jag kan komma. Jag tittar på dig och flyttar vikten bakåt. Vattnet rör sig mot benen på ett sätt som marken inte brukar göra. Jag vill gärna ha dig i närheten, men just nu helst från den här sidan av kanten.

    Du kommer lite närmare land igen och sätter dig där jag kan nå fram. Då går jag till dig och nosar mot ditt våta knä. Det är skönt att du kom tillbaka utan att göra något stort av att jag blev stående. Jag slipper försöka välja mellan att följa med dig och att stanna på den plats som känns bra under tassarna. Vi kan mötas här en stund och sedan se vad var och en vill göra.

    När du går ut igen börjar jag undersöka stranden. En rot sticker fram ur sanden och mellan några stenar finns en doft som jag behöver sänka nosen långt ner för att komma åt. Jag glömmer nästan att hålla reda på dig. Sedan hör jag plasket och lyfter huvudet. Du finns där ute, fullt sysselsatt med ditt. Jag står kvar på land med lite sand på nosen. Det är ganska trevligt att kunna se dig ha roligt utan att själv behöva göra precis samma sak.

    En gång ser du bort mot mig och skrattar. Jag står med nosen i skon igen. Den har inte blivit mindre intressant bara för att du har lämnat den. Jag letar efter platsen där min egen filt ligger och trampar ett varv innan jag lägger mig. Därifrån kan jag följa dig med ögonen medan en fågel rör sig längre bort. Jag har fått något eget att vara upptagen av på en utflykt som du hade tänkt ut.

    Jag tycker om många av dina förslag. Jag går gärna med när du tar fram kopplet och blir ivrig när du hämtar en leksak. Men ibland märker jag att vi väntar oss olika saker av samma plats. Det är då jag behöver att du tittar på mig en gång till. Mina tassar som stannar är också ett svar. När du ser det blir det lättare för mig att fortsätta vara nyfiken på det som faktiskt lockar.

    Till slut kommer du tillbaka till filten och sträcker dig efter handduken. Jag reser mig och hälsar som om du varit borta mycket längre. Nu luktar benen sjö och jag får undersöka dem i lugn och ro. Du sätter dig bredvid mig, torkar fötterna och låter skorna stå kvar en stund till. Jag lutar sidan mot ditt ben. Vi har båda varit ganska upptagna, men jag har ändå haft dig med mig hela tiden.

    När det är dags att gå har jag sand mellan tårna och du har fukt i håret. Vi skakar av oss det vi kan på olika sätt. Du skrattar när lite av mitt hamnar på handduken. Sedan fäster du kopplet och vi följer gången tillbaka. Jag kom inte längre ut i sjön i dag. Däremot hittade jag en rot, en bra viloplats och ett sätt att vara med dig här. Det räcker gott som min utflykt.

  • En svart labrador ligger på ett trägolv och ser mot hallen medan en person sitter med en telefon.
    Citat och kloka ord

    Rösten i telefonen

    Jag hörde någon jag tycker om. Därför gick jag till dörren.

    Jag ligger på golvet när du börjar prata i telefonen. Först rör jag bara öronen. Sedan hörs något som får mig att lyfta huvudet. Den rösten känner jag. Jag reser mig och går ut i hallen, fast ingen har ringt på och du fortfarande sitter kvar i stolen. Vid dörren stannar jag och lyssnar igen. Det brukar vara härifrån den människan kommer in, med samma glada ljud redan innan jackan har hunnit av.

    Du ser vart jag tog vägen och säger mitt namn. Jag tittar på dig, sedan på dörren. Du håller fram telefonen lite, och rösten hörs tydligare. Där är den ju. Jag går tillbaka över golvet och nosar mot din hand, men det finns ingen ärm att trycka nosen mot och ingen sko att undersöka. Bara den lilla saken du håller i. Jag tittar förbi den, som om resten av besöket skulle kunna finnas bakom stolen.

    Jag brukar få gå fram i min egen takt när den här människan kommer. Först väskan, sedan handen, och därefter blir det ofta en stund på golvet. Ingen lyfter undan mitt huvud när jag vill komma närmare. Ibland har vi suttit så länge att jag hunnit somna med ryggen mot ett ben. När jag vaknat har benet varit kvar. Det finns människor som det är lätt att lägga sig till rätta hos.

    Nu säger rösten mitt namn också. Svansen börjar röra sig innan jag har kommit på hur det här ska gå till. Jag tar ett par steg mot hallen igen. Du skrattar varmt, men du kallar inte tillbaka mig den här gången. Jag får stå där en stund och lyssna färdigt. Luften vid dörrspringan berättar inget nytt. Ingen står utanför. Ändå är jag inte riktigt beredd att gå och lägga mig som om jag inte hade hört någonting.

    När du fortsätter prata hör jag hur din egen röst förändras. Du låter glad och lutar dig tillbaka i stolen. Jag sätter mig där jag kan se både dig och hallen. Det är en bra plats om något skulle hända. Därifrån ser jag också när din lediga hand kommer ner vid sidan av knät. Jag går fram och låter nosen vila mot fingrarna. Du stryker mig över kinden utan att sluta lyssna.

    Jag förstår inte allt ni säger till varandra. Ni pratar länge utan att någon tar fram ett koppel eller öppnar ett skåp. Men jag hör pauserna, skratten och den där mjuka rösten som jag gärna vill ha närmare. Jag minns hur det känns när den följs av en hand på min sida. Det är nog därför jag blir kvar bredvid stolen, fast jag redan har upptäckt att telefonen inte kan ge mig det jag först gick och väntade på.

    Till slut blir det tyst. Du lägger ifrån dig telefonen och tittar ordentligt på mig. Jag tittar tillbaka och rör svansen mot golvet. Nu har du båda händerna fria. Den ena hamnar där jag tycker om att bli kliad, och jag lutar mig närmare tills du flyttar lite på benet så att jag får plats. Dörren är fortfarande stängd. Men du har inte hunnit försvinna in i något annat.

    Efter en stund lägger jag mig vid dina fötter. Jag behåller huvudet uppe ett tag till, med nosen åt hallen. Om det kommer ett besök vill jag märka det. Sedan sjunker hakan ner mot golvet och du låter handen följa med längs min rygg. Jag hörde någon jag tycker om i dag. Det fick mig att resa mig. Och när rösten tystnade fanns du här och såg varför jag hade gått till dörren.

  • Svart hund ligger intill en kvinna som sitter på en matta och har handen vid hundens bröst.
    Citat och kloka ord

    Den kvällen du gick ner till mig på golvet

    Det var fint här nere redan innan du kom. Men jag tyckte om att du satte dig hos mig.

    Du stod vid bänken och gjorde sådant med händerna som jag inte riktigt kunde se. Det skramlade lite, något lades undan och sedan började vattnet rinna. Jag satt en stund vid dina fötter. Du tittade ner och sade något vänligt, men händerna fortsatte med sitt. Det var inget konstigt med det. Du behöver göra sådant ibland. Jag flyttade mig till mattan där jag kunde se när du skulle bli färdig.

    När vattnet tystnade trodde jag att du skulle gå till stolen. Det brukar du göra, och då kommer jag gärna efter. Men den här gången böjde du knäna och satte dig på golvet. Inte för att ta på selen eller leta efter något under bordet. Du blev bara sittande där en liten bit ifrån mig. Jag lyfte huvudet. Det tog en stund innan jag förstod att jag inte behövde göra något särskilt.

    Från golvet såg du annorlunda ut. Ansiktet var närmare mitt utan att komma rakt ner över mig. Jag kunde gå fram från sidan och nosa på din tröjärm. Du lät handen ligga stilla tills jag hade kommit fram. Sedan fick jag lägga sidan mot ditt ben. Jag hade inte tänkt mig någon stor stund av det, men jag stannade längre än jag först hade trott.

    Ofta måste jag lyfta blicken för att se vad du håller på med. Du rör dig över mig, sträcker dig efter saker och försvinner bakom bordet. Jag känner igen ljuden och vet var du brukar vara. Här nere behövde jag inte hålla reda på lika mycket. Ditt knä, din hand och din röst fanns nära varandra. Jag kunde nosa färdigt på ärmen och ändå se när du log.

    Du började klia mig på bröstet. Jag flyttade fram ena tassen och lutade mig lite till. När handen stannade vände jag huvudet mot den. Du fortsatte, långsammare nu. Det blev ett samtal som jag kunde vara med i utan att försöka förstå alla orden. Jag flyttade mig när jag ville bli kliad på ett annat ställe, och du märkte det. Det kändes bra att det jag gjorde fick styra en del av stunden.

    Sedan reste jag mig för att hämta den mjuka leksaken. Du skrattade lite när jag kom tillbaka. Den hade legat vid fåtöljen hela eftermiddagen men verkade plötsligt behövas just här. Jag lade den nära ditt ben och tog upp den igen när du rörde vid den. Vi drog försiktigt en kort stund. Sedan släppte jag och satte mig med ryggen mot ditt knä. Leken hade fått plats utan att behöva ta över.

    Jag tycker om när du är med mig där jag är. Det betyder inte att du måste sitta på golvet varje kväll. Ibland blir jag lika glad över en hand som når ner från stolen, och ibland vill jag gå och lägga mig någon annanstans. Men jag märkte att du hade kommit hit utan att vilja ordna något med mig. Ingen tass skulle torkas och inget spänne knäppas. Det var en lättnad att bara få undersöka vad du gjorde där nere.

    En bil hördes utanför. Jag vred ena örat mot ljudet och blev kvar. Din hand låg över mitt bröst och jag kände hur den följde med när jag andades. Efter en stund slutade du klia. Det var behagligt ändå. Jag behövde inte puffa på handen för att behålla dig hos mig. Du satt kvar och såg ut över samma rum som jag.

    Till slut reste du dig. Jag gick undan så att dina ben fick plats och följde dig med blicken när du tog koppen från bordet. Sedan lade jag mig på mattan igen, med leksaken alldeles intill. Allt såg ungefär ut som förut. Du var tillbaka där uppe och jag här nere. Men nästa gång du tittade på mig lyfte jag huvudet lite fortare. Jag hade fått möta dig på ett annat sätt, och det ville jag gärna komma ihåg.

  • Brun hund bär en pinne på en grön gångstig i försommargrönska.
    Citat och kloka ord

    När jag fick bära en egen pinne

    Jag går gärna bredvid dig. I dag vill jag bära något jag hittade själv.

    Den låg en bit från stigen. Ingen särskild pinne, om du frågar den som gick förbi före oss. Lite böjd, lagom i min mun och med en ände som hade legat i den fuktiga jorden. Jag nosade på den länge innan jag tog upp den. Du hade redan gått några steg när du märkte att jag hade blivit kvar. Då väntade du. Det var bra, för det här var inget beslut jag tänkte skynda igenom.

    Jag provade hur den låg i munnen. För långt åt ena sidan först, sedan lite bättre. Du log när jag kom i kapp. Jag höjde huvudet en aning och gick förbi ditt knä så att du säkert skulle se vad jag bar. Det behövde inte betyda att jag ville lämna över den. Ibland vill jag bara ha med mig något som jag själv har hittat.

    Vi gick förbi bänken och ut på den ljusa delen av vägen. Jag hörde dina steg bakom mina och kände pinnen röra sig lite för varje kliv. Det var samma runda som andra dagar, men jag hade fått något att göra på den. Jag behövde välja var jag satte tassarna och hur jag tog mig förbi den lilla busken. Den här gången kunde jag inte bara sticka in nosen överallt utan att tänka på vad jag hade med mig.

    Du höll inte fram handen och bad mig släppa. Du tog ingen annan pinne för att göra en lek av det. Vi gick bara. Jag hade trott att du skulle vilja bestämma vad fyndet skulle bli, eftersom du brukar ha så många idéer. Nu fick jag gå bredvid dig med min egen. Det gjorde mig märkvärdigt nöjd. Jag behövde inte vänta på nästa sak du skulle be mig om.

    Vid den smala passagen stötte ena änden emot. Jag stannade tvärt. Försökte igen, på nästan samma sätt, och stannade en gång till. Du stod på andra sidan och såg på mig. Sedan tog jag ett steg tillbaka och vred huvudet lite. Det gick. Jag kom fram till dig med hela min viktiga pinne och en ganska bestämd svans. Du såg ut som om du hade förstått att något hade lyckats, fast vi inte hade tränat på det.

    En bit senare lade jag ner den. En doft vid vägkanten behövde undersökas och jag kunde inte göra allt samtidigt. Pinnen fick ligga medan jag nosade. Du väntade igen, utan att plocka upp den för att hjälpa mig. Jag gick tillbaka och hämtade den när jag var färdig. Det var skönt att den fortfarande var min att välja. Jag ville inte ha den varje sekund. Jag ville kunna komma tillbaka till den.

    Jag vet att du ibland måste säga nej till sådant jag hittar. Då får du hjälpa mig vidare på ett sätt som jag förstår. Jag behöver inte få bära allt för att tycka om en promenad. Men när något går bra att ha med sig, som den här pinnen gjorde en stund, tycker jag om att du låter det få finnas. Allt jag intresserar mig för behöver inte bli en uppgift med ett ord och en belöning efteråt.

    När vi närmade oss hemmet hade pinnen blivit mindre viktig. Jag lade den på gruset och skakade på mig. Du tittade på den, sedan på mig, och vi fortsatte utan den. Det fanns inget tråkigt i det. Jag hade burit den för att jag ville, hittat ett sätt att komma förbi busken och lämnat den när jag var färdig.

    Du öppnade dörren och jag gick in före dig. Jag hade inget att visa upp längre, men kroppen mindes promenaden. Det fanns en liten nöjdhet kvar när jag lade mig på golvet. Du hade varit med hela tiden och ändå låtit mig göra något själv. Nästa gång kanske jag hittar en annan pinne. Eller så vill jag bara gå bredvid dig med tom mun och nosen fri.